Jobb. Trött som satan och kände mer eller mindre för att somna om. Sova ut. Tog tillslut tag mig i armen och reste mig upp. Åt en blåbärsfrukost, tog min matdosa och cyklade till jobbet. 06.43 var jag framme enligt incheckningen.

Jobbdagen kändes tung och jobbig, fast den gick samtidigt så otroligt fort! jobbade över i en kvart och cyklade hem igen. Motvinden gjorde cykelturen jobbig och i en backe nära mitt hem tog vinden tag i mig så hårt att jag ramlade. poff, så låg jag på marken. Kind of. Inte riktigt. Men nästan. Hade inte mina reflexer fungerat så hade jag säkert legat kvar på marken än. Men fötterna bromsade till i marken och jag fick en fin landning på asfalten.

Kräftkalas. Åkte till pappa för någon timme sedan, där även Åsa och hennes två barn var. Kräftkalas väntade. Pappas egenkokade kräftor som vi fiskat vid våran sommarstuga vid Båven är otroliga. Köpte kräftor kan ta sig i brallan. Kräftdelikatessen har fått en ny konkurrent. Pappas kräftor slår hela bunten.

Träningen missade jag även, vilket jag gjort i två veckor plus tre månader när det vart uppehåll. Känns konstigt på något sätt att inte regelbundet träna. Jag har liksom inte flyttat mig ur fläcken och tränat något under hela lovet. Och det lär jag få ångra. Jag känner verkligen hur min kondition som låg på topp i början av sommaren har sjunkit och ligger på ett minus i tabellen. Är det ens möjligt? Jo - tydligen.

Fotbollen har varit kul, min grej. Men jag har kommit ifrån det mer och mer med tiden. När säsongen för detta år är slut kommer jag dumpa fotbollen, göra slut, break up. Jag vill göra något som gör mig glad och något som ger mig energi. I alla år har mina när och kära sagt att jag borde hålla på med underhållning. kreativitet, musik, foto, teater. Och det är den riktningen jag vill följa. Jag vill, och jag ska börja i teater. Jag har sagt det länge och det är många gånger som jag tänkt att jag ska gå på en "prova-på" dag. Det har inte blivit av, tyvärr.

Jag känner att jag inte vill slösa energi på något som ändå inte gör mig helt på topp. Åka till en träning, för att spela match, som jag inte är speciellt förtjust i. Jag menar, jag HATAR att spela match. Publik som sitter på läktarna är det värsta. Jag vet att ni kommer skratta åt mig när ni nu läser det här - jag skäms, men det är fakta. Jag VÄGRAR att spela på en kant där det sitter människor, och jag har till och med sagt att jag gjort illa mig på uppvärmning när det vart för mycket folk. Helt sinnes, men det beror helt på att jag inte känner mig bekväm på fotbollsplanen, bland människor som inte ger mig den energin som jag vill ha, som jag behöver.

Nu är det säkert folk som kommer ställa sig frågan "publik? du är ju rädd för publik. Hur kommer det då gå med teatern tror du?" jo - jag vet. Grejen är den att under alla mina år som en levande varelse, en levande människa så har jag ÄLSKAT att stå på scen. Älskar att visa upp mig, älskar att skämma ut mig, älskar att våga vara jag, visa vem jag är. Det är därför jag tror, och känner att det här är något för mig. Något som kommer ge mig den energin som jag vill ha, behöver för att orka.


Foto från Öland,  sommar 2011


Teater för familjen som liten. Våga göra bort sig.


Musik - kusinen följer mina fotspår. Tvärflöjt.