Idag har jag gått upp tidigt frivilligt, för att hänga med familjen och kolla på hus. De var för några veckor sedan och kollade på hus, men då var jag och festade dagen innan och hade inte kommit hem än. Nu ska de dock och kolla på yttligare 5 hus, vilket alla 5 är gigantiska och otroligt fina. 

 

Min värdmammas favorit, är ett hus med utsikt och gångbart till havet. Påminner väldigt mycket om grekland på något sätt, med hur huset är uppbyggt och med materialen. Känns gammalt, men på ett väldigt vackert sätt. Jag och barnen ska iallafall med och kolla på 3 av de 5 husen idag, och sedan skjutsar de hem mig till mig, och barnen till mammadji. 

 

Ikväll är det goodbye-party för Dorie, som åker hem om bara två veckor... Känns tråkigt att hon ska åka hem så snart, som har kommit mig så nära. Är dock otroligt glad att jag redan innan hon åker har lyckats komma så nära de svenska tjejerna, så att jag inte blir helt ensam här borta under mina sista månader.

 

Dock, så har jag funderat på det här med att förlänga. Det går fram och tillbaka hela tiden, och det är verkligen ett stort beslut jag måste ta. För några dagar sedan sa jag till mamma att jag bestämt mig att jag inte ska förlänga, men tanken slår mig om att  göra det hela tiden...

 

Speciellt igår, då jag satt i soffan och bara myste med barnen och min värdmamma efter jobbet. Då sa min värdmamma att de snart måste börja leta efter en ny au pair. Båda barnen skrek nej och kom och kramade om mig och sa att de ville att jag skulle stanna för alltid och att de inte ville ha en ny au pair. I dessa stunder blir man så otroligt känslomässig. Jag kunde knappt hålla tårarna inne. Känner att jag verkligen måste sätta mig ner, ta tid och bara tänka igenom detta. Det är dock inte bara för mig det handlar om, utan även för familjen, som bara får mindre och mindre tid att leta ny au pair. 

 

Nu ska jag gå och ta en dusch, och sedan gör mig redo för att kolla hus med min älskade familj =)