Julmatshelg utan Miley Cyrus
I fredags var det då dags för julbord på IKEA. Och jag kunde åka dit lycklig, jag hade nämligen, efter att ha rört runt i grytan ordentligen både med samtal med mamma, mormor och en snubbe på Apple, kommit på mitt lösen till datorn, genom att använda min hippocampus! Att jag ibland ska vara världens virrpanna. Tur ändå att jag har världens bästa familj som ställer upp på verkligen ALLT!
Åkte iallafall till starre där sedan Classe, Carro och Janni kom och hämtade upp mig och sedan var vi påväg till IKEA. Var väldigt mycket trafik så tog 1.5 timme att åka dit. Men det var det värt. Väl framme var det väldigt mycket folk, inte alls så mycket svenskar som vi förväntade oss.
Maten var iallafall himmelsk, och jag tror både jag och Janni fick lite tårar i ögonen av all mat. Jag som inte sett en prinskorv på två år blev helt extas. Detta var den lyckligaste dagen i mitt liv! Jag moffade åt mig allt jag såg. Provade till och med sill, för första gången i mitt liv. Vad passar väl bättre att prova en typisk svensk maträtt i USA liksom... haha. Laxen var det mumsigaste jag ätit. Saknar pappas gravrökta lax på söndagsmornarna... Julskinkan var inte saftig som pappas och hade ingen senap, så den fick ett minus. Men köttbullarna var goda, inte som mormors dock som är i världsklass.
Vi träffade även på ett gäng på ca 10 svenskar som också var au pairer. Det är väldigt många svenska au pairer här, bara att de flesta bor söder om Boston, och vi bor norr om Boston. Ungefär likadant som det var när jag var i Illinos, jag bodde söder om Chicago, medan alla svenkar bodde Norrut. Iallafall så satte vi oss vid deras bord och hade ett gött gäng på nästan 20 svenskar. Underbart! Jag, Janni, Classe och Carro smuglade även med oss lite bullfika i våra väskor, för att ha till senare. Är det buffe så är det...
Var kvar tills de stängde vid 9, och åkte sedan hem. Väldigt lyckat julbord och till på köpet var det även ett lucia tåg, som både sjöng på svenska och engelska. En av de bättre luciafirandena jag har vart med om.
Åkte iallafall till starre där sedan Classe, Carro och Janni kom och hämtade upp mig och sedan var vi påväg till IKEA. Var väldigt mycket trafik så tog 1.5 timme att åka dit. Men det var det värt. Väl framme var det väldigt mycket folk, inte alls så mycket svenskar som vi förväntade oss.
Maten var iallafall himmelsk, och jag tror både jag och Janni fick lite tårar i ögonen av all mat. Jag som inte sett en prinskorv på två år blev helt extas. Detta var den lyckligaste dagen i mitt liv! Jag moffade åt mig allt jag såg. Provade till och med sill, för första gången i mitt liv. Vad passar väl bättre att prova en typisk svensk maträtt i USA liksom... haha. Laxen var det mumsigaste jag ätit. Saknar pappas gravrökta lax på söndagsmornarna... Julskinkan var inte saftig som pappas och hade ingen senap, så den fick ett minus. Men köttbullarna var goda, inte som mormors dock som är i världsklass.
Vi träffade även på ett gäng på ca 10 svenskar som också var au pairer. Det är väldigt många svenska au pairer här, bara att de flesta bor söder om Boston, och vi bor norr om Boston. Ungefär likadant som det var när jag var i Illinos, jag bodde söder om Chicago, medan alla svenkar bodde Norrut. Iallafall så satte vi oss vid deras bord och hade ett gött gäng på nästan 20 svenskar. Underbart! Jag, Janni, Classe och Carro smuglade även med oss lite bullfika i våra väskor, för att ha till senare. Är det buffe så är det...
Var kvar tills de stängde vid 9, och åkte sedan hem. Väldigt lyckat julbord och till på köpet var det även ett lucia tåg, som både sjöng på svenska och engelska. En av de bättre luciafirandena jag har vart med om.
Underbara mat, som dock ser väldigt motbjudande ut, då jag slängde på allt jag kunde se på en och samma talrik...
Lilla jag och en bättre bild på min nya jacka.
I lördags var det dags för konsert! Jag, Janni och Classe möttes upp innan för att laga lunch/middag hemma hos Carro. Blev en god kyckling filé med sallad, sparris och hummus. Otroligt gott! Med tanke på att det skulle bli snöstorm idag, hade deras värdfamiljer blivit så rätta att de inte fick köra bil. Min värdfamilj hade förvånasdsvärt inte sagt något till mig, så jag var den enda som fick köra, så alla hoppade in i min bil och åkte till tågstationen. Att amerikanarna var rädda för kylan, snön och halkan kan man förstå men de behövde inte direkt överdriva så mycket. Det är inte direkt som att jag aldrig vart med om snö förut... Det var dock vädligt halt ute och jag fick till ett par rediga sladdar imellanåt. Amerikanarna har nämligen inte vinterdäck och sommardäck, utan året-runt-däck, vilket jag tycker är en himlans dålig uppfinning. Däcken får inte något grepp på vägen, så inte så konstigt att amerikanarna får panik och blir hektiska kring vintern...
Vi hann iallafall till tåget utan några skador. Väl inne i Boston var det bara att gå in på TD-garden, då det ligger på north station, så vi behövde inte vandra ut i snöstormen igen, vilket var otroligt skönt. Vi alla hade inte platser på samma ställe, så jag och Janni fick säga hejdå till våra två svenska kompanioner som skulle sitta på läktare 12 medan vi på 6. Vi vinkade dock till varandra, så det blev som att vi var tillsammans ändå.
TD garnden är uppbyggt på ett väldigt bra sätt, som gör att man kan se allt, fast man är väldigt långt ifrån. Jag och Janni var övertaggade och kunde inte berga oss till att Miley skulle dyka upp på scenen. De artisterna som var där vad "fifth harmony", "Fall out boy", "Robin Thicke", "Selema Gomez", "Enrique Inglesias", "Paramore" and "Flo Rida". Besvikelsen som kom när "programledaren" roppade ut "Miley is stucked in NYC because of the snowstorm. Thanks for coming". Jag och Janni satt där helt i chock. "Skämtar han eller?!". Ne, det var slut. Så jäkla arga var vi. Med tanke på att Flo Rida hade flugit från Ryssland bara för denna konsert, borde väl ändå Miley "Divan" Cyrus kunna komma från NY, men ne, tydligen inte. Kvällen slutade med andra ord sådär... saken gjorde det inte bättre då vi tydligen missade tåget med 5 minuter, så fick vänta över en timma till nästa tåg. Hann med att stå i kö till McDonalds i 30 minuter för lite pommes, cola och en glass iallafall.
Janni skulle stanna kvar i Boston och gå ut. Så avis... Jag, Classe och Carro hade dock en väldigt kul tur på tåget, då det var en rolig tant som vi hittade på massor av historier om. Hon jobbade som spökfångade i Salem och bodde nere i kloakerna med henner katter. Tänk vilken livlig fantasi man kan ha... Kul hade vi iallafall!
Mindre kul var det när jag skulle köra upp på min driveway, och den var helt igensnöad. Var bara att parkera bilen där nere och gå upp för hela backen, som inte är kort så att säga... Halkig var den också och man kunde inte se något eftersom det var mitt i natten och finns inga lampor här ute. Jag som är mörkrädd fick även lite panik kan jag medge... Är dock väldigt stolt över mig själv att jag gick upp där helt själv, i mörkret, med djur runt om mig. Är man en överlevare så är man.
Somnade som en stock den natten. Underbart!
Vi hann iallafall till tåget utan några skador. Väl inne i Boston var det bara att gå in på TD-garden, då det ligger på north station, så vi behövde inte vandra ut i snöstormen igen, vilket var otroligt skönt. Vi alla hade inte platser på samma ställe, så jag och Janni fick säga hejdå till våra två svenska kompanioner som skulle sitta på läktare 12 medan vi på 6. Vi vinkade dock till varandra, så det blev som att vi var tillsammans ändå.
TD garnden är uppbyggt på ett väldigt bra sätt, som gör att man kan se allt, fast man är väldigt långt ifrån. Jag och Janni var övertaggade och kunde inte berga oss till att Miley skulle dyka upp på scenen. De artisterna som var där vad "fifth harmony", "Fall out boy", "Robin Thicke", "Selema Gomez", "Enrique Inglesias", "Paramore" and "Flo Rida". Besvikelsen som kom när "programledaren" roppade ut "Miley is stucked in NYC because of the snowstorm. Thanks for coming". Jag och Janni satt där helt i chock. "Skämtar han eller?!". Ne, det var slut. Så jäkla arga var vi. Med tanke på att Flo Rida hade flugit från Ryssland bara för denna konsert, borde väl ändå Miley "Divan" Cyrus kunna komma från NY, men ne, tydligen inte. Kvällen slutade med andra ord sådär... saken gjorde det inte bättre då vi tydligen missade tåget med 5 minuter, så fick vänta över en timma till nästa tåg. Hann med att stå i kö till McDonalds i 30 minuter för lite pommes, cola och en glass iallafall.
Janni skulle stanna kvar i Boston och gå ut. Så avis... Jag, Classe och Carro hade dock en väldigt kul tur på tåget, då det var en rolig tant som vi hittade på massor av historier om. Hon jobbade som spökfångade i Salem och bodde nere i kloakerna med henner katter. Tänk vilken livlig fantasi man kan ha... Kul hade vi iallafall!
Mindre kul var det när jag skulle köra upp på min driveway, och den var helt igensnöad. Var bara att parkera bilen där nere och gå upp för hela backen, som inte är kort så att säga... Halkig var den också och man kunde inte se något eftersom det var mitt i natten och finns inga lampor här ute. Jag som är mörkrädd fick även lite panik kan jag medge... Är dock väldigt stolt över mig själv att jag gick upp där helt själv, i mörkret, med djur runt om mig. Är man en överlevare så är man.
Somnade som en stock den natten. Underbart!
TD garden
Svårt att ta bilder med ljuset... haha
Jätteglad tjej som var jättetaggad på att gå ut i snöstormen och börja sin vandring upp mot stugan...
Snöstorm
Snö, hej
Försökte ringa folk som kunde hålla mig sällskap utan resultat. Tillsist fick jag tag på en. Lyckan!
Här var vi glada iallafall
Kommentarer
Trackback
