I tisdags kväll var det dags för mig att träffa min LCC på starbucks. Jag var sjukt nervös hela dagen, och visste inte riktigt om jag gjorde rätt i att prata med henne, trots att jag vet att det är det man ska göra. Men efter mötet förstod jag att det var helt rätt beslut. Allt blev en lättnad och jag känner mig så otroligt mycket bättre nu.

 

Efter en timmas prat med henne om allt som händer i mitt liv här borta, varför jag har vart ledsen, vad som jag vill ändra på, så känns allt mycket klarare. Hon gav mig så mycket bra råd och funderingar att tränka över, och vi bestämde att jag, mina värdföräldrar och min LCC ska ha ett möte tillsammans där vi pratar om vad vi alla tycker och tänker, bara för att få allt att fungera bättre.

 

Jag har då som sagt inte riktigt känt som en familjemedlem på sistånde, och min LCC kom fram till att det kanskse började då jag inte blev tillfrågad att fira jul med min familj. Istället för att då ta yttligare stef frammåt, blev jag förmodligen mer osäker på mig själv och tog steg bakåt istället. 

 

Hon berättade även att det förmodligen har blivit som ett missförstånd mellan mig och min värdmamma. Min värdmamma tycker att hon försöker prata mycket med mig, men att hon tycker att jag är svår att läsa av: vill jag prata, eller vill jag inte prata? Vill jag bli en del av familjen eller inte? jag har istället fått uppfattningen om att hon inte vill prata och inte vill att jag ska bli en familjemedlem, just för att vi inte har pratat så mycket som man kanske borde göra med sin "mamma", och att jag inte blir tillfrågad att följa med på familjeresor och besök. 

 

Jag hoppas och tror verkligen att detta kommer redas ut när vi kommer träffas och prata om det.

 

Frågorna som jag ska fundera tills dess är "Vad jag vill ska ändras i hemmet". "Vad det är som gör att jag inte känner mig som en familjemedlem, om jag nu vill bli det" och "Hur jag vill att relationen mellan mig och mina värdföräldrar ska se ut" (Och den sista frågan syftar mest på min värdmamma, då jag känner att jag vill och behöver bättre relation med henne).

 

Efter detta nyttiga möte, med tårar och skratt, så åkte jag och hämtade Michelle, som undrade hur jag mådde efter mötet. Så glad att jag har henne här! 

 

Vi åkte och köpte lite sportkläder och åt på "Taco bell" vilket för första gången för mig. Det var ganska gott faktiskt! Personalen som jobbade där verkade dock inte ha alla hästar i stallet. De råkade sätta på brandalarmet två gånger, så frågan var ju vad som hände i köket! Haha. Men han i kassan var trevlig, och bjöd oss på två mellandrickor, vilket var XXXXXXL-large i jämförelse med drickorna i Sverige.

 

Var iallafall en bra och skön dag, och nu känns allt så mycket bättre! Tack alla!