Tack, tack, tack!

Idag har det varit en mycket bättre dag än gårdagen. Jag gick upp och duschade när familjen åkt iväg till kyrkan, gick ner och åt frukost och skypade lite med mamma, som ville prata om hur jag egentligen mådde. Jag hade även fått otroligt många meddelanden, me stöttande ord och kommentarer. Jag blir så himla glad när jag får höra sådant! Gud, vad man verkligen uppskattar allt som sägs och görs när man är såhär långt borta. Alla ord uppskattas 1000 gånger mer. Är så glad att jag har så fina vänner och familj som stöttar mig genom det här, och som verkligen bryr sig, Som frågar hur jag mår. Jag blir så lycklig! 
 
När familjen kom tillbaka från kyrkan var det dags att åka till "Blueberry Hill pancake house" med vår familj och Chris föräldrar samt hans bror och hans två barn. Var jättemysigt, och kändes som att det var perfekt att göra något sådant efter en ledsam gårdag. Med tanke på att jag aldrig ätit där förut, så visste jag inte riktigt vad man skulle äta, så Pat (Chris mamma) föreslog att jag skulle ta en typisk amerikansk brunch med äggröra, tjocka amerikanska pannkakor och bacon med apelsin juice, vilket jag då lyssnade till. Det var gott, men otroligt mättande! Lämnade kvar en hel pannkaka på talriken. Det gick verkligen inte ner! 
 
Den lilla tjejen, som är W och N's kusin, är så söt. Hon ville sitta bredvid mig, trots att det inte fanns någon bäbisstol på den sidan, hon ville hoppa upp i mitt knä, hålla mig i handen, hon ville mata mig med hennes mat och frågade mig massa saker. Tänk att barn kan vara så goa. Att de kan få en på sådant bra humör. Som att barn kan vara klokare än vuxna... Ibland verkar det verkligen så.
Efter den mysiga brunchen var det dags att sätta W's barnstol i Pat and Jims bil. W och hans kusin Dominic ska nämligen sova hos deras grandma and grandpa från idag tills imorgon. Imorgon är de nämligen lediga från skolan, då det är Presidant day, eller något. Har inte sådan bra koll på "högtiderna" här borta... Haha. 
 
När vi kom hem lekte jag lite med N. Han skulle ta isär sin "golden dragon" han fått igår i LEGO, och bygga ihop den igen. Efter det gick jag upp på mitt rum, och här sitter jag fast än. Har pratat med lite vänner och har satt på "Linas dagbok". Minns så väl när man kollade på den i skolan och skulle svara på massa frågor om filmen, skriva bokresention och göra en uppsats. Gud så skönt att skolan är över! Men ack så roligt det var att höra svenska röster...
 
Emma skrev precis till mig och frågade om jag ville komma över ikväll. Så tror jag kommer åka över efter middagen. Hon har vart borta i helgen med sin värdfamilj och åkt skidor. Jätteroligt för henne! Så vi har nog en hel del att prata om.
 
Imorgon är det back to work! Hoppas på en helt underbar vecka, med more laugh, less tears. 
 
Ännu en gång. Tack så otroligt mycket för allt stöd. Era fina kommentarer, fina ord och all suport. Det värms så otroligt mycket. Tack! 
 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0