Beachen med mysbarnen

Tog barnen till stranden för någon fredag sedan, så parkerade bilen vid glasskiosken och tog sedan en promenad därifrån som tog ca 20 minuter med all packning och två småbarn, med världens minsta steg. 

Satt där iallafall i två timmar, med picknick och lite dopp med fötterna. Sjukt kallt vatten, men var jättekul att vara där med barnen. De var så glada, vi hade tävlingar mot vattnet, letade snäckor och stenar och jag hittade en jättefin, stor snäcka som nu är på mitt rum. Vi gjorde även sandslott och andra roliga saker i sanden. 

Strax innan 12 var det dags att gå tillbaka, och det var då allt krångel började. Jag sa till K att vi var tvugna att teta gå på toaletten, så hon gjorde det, men inget kom. Vi började då gå, men båda var så trötta, så - jag bar A på ena sidan av höften, bar på en tugn väska, hade en burk med snäckor och stenar i, bar på en stor påse med sandleksaker i och höll K i andra handen. Sedan, såklart, behövde K gå på toaletten halvvägs till bilen. Vi kunde verkligen inte gå tillbaka, för det skulle ta för lång tid, så fick sätta henne i en buske vid vägen. Det var nog första dagen under mina 7 månader som au pair, som jag verkligen kände mig som en mamma. Två småbarn att ta hand om, massor av saker att fixa med, så mycket att fixa och dona så det är galet. Gud vad jag uppskattar allt min mamma har gjort för mig. Jag lovar dig, jag kommer nog aldrig mer bli den dära lata, slöa Johanna som ligger och halvsover varje dag i soffan när du kommer hem från jobbet. Haha. 

När K var klar, började även båda barnen gråta, för att det var för varmt. Då hade jag sådan lust att verkligen sätta mig ner, bara sitta och inte göra ett strunt. Min energi tog verkligen slut.  Lyssna på allt det där gapandet och skrikandet, bära ungar och grejer och tänka på så mycket. Det gick inte ihop. När vi äntligen kom fram till bilen, var jag helt slut i armarna så jag kände att jag knappt var kapabel till att köra bil, haha. De darrade verkligen. Bära en unge på en arm i 30 minuter, som det tog denna gång, var inte det lättaste. Värre än ett tvåtimmars gympass, lätt. 

Vi kom iallafall hem och lagade lunch, och körde sedan hem Kamla, som vart här och städat, då det var fredag. Fredag. Gud vad jag älskar fredagar.

Underbar dag verkligen, om man bortser från det sämre...

A


K och A




Fina Singing beach




Underbara grimasher...



 
 
 
 


Kommentarer
Mamma

❤❤❤

2013-06-08 @ 08:29:09


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0