Kan klara av vad som helst

Åh, vad kul det är att läsa gamla blogginlägg. Läste nyss några stycken från april 2011. Tycker själv att min blogg var tusen gånger roligare då. Den var mer personlig. Mer jag. Nu, känner jag bara mer att den är för seriös. Men det kanske blir så med tiden. Ska och vill dock försöka skriva som jag gjorde förut. DET var jag. Fast det kanske inte är hur jag är nu. Jag har ju trots blivit äldre. Har vuxit upp, hur skumt det ens känns att säga det. 
 
Blir dock väldigt glad när min mamma ger mig beröm för att hon tycker att jag växt så mycket som person redan och blivit så mogen. Innan jag åkte hit till USA, var jag bara en liten bortskämd unge. Jag gjorde verkligen absolit INGENTING hemma. Jag städade inte. Jag tvättade inte. Jag lagade inte mat. Jag hjälpte inte till med disken. Jag vägrade att hänga med och handla mat, fastän det var jag som ville ha något speciellt. Jag begärde så mycket, men gav så lite tillbaka. Det har jag ändrat på här, och jag är så glad och stolt över mig själv att min mamma, min bästa vän, också har märkt av det. 
 
Att ha gått från att inte kunnat någonting om ett hushåll. Från att inte göra ett smack, till att bli en mamma. Som en mamma. Ta hand om ett hushåll. Plocka undan efter barnen. Laga mat. Tvätta flera gånger i veckan, inte bara mina egna saker, utan även barnens. Skjutsa barnen till kompisar och aktiviteter. Behöva ta hand om två andra individer. Behöva tänka på andra och inte bara mig själv. 
 
Jag har snart vart här i 5 månader, och känner redan att jag har blivit en helt annan person. Trots att jag saknar att skriva flummiga inlägg, så, kom igen. Jag har flyttat hemifrån. Jag bor hos människor jag aldrig tidigare hade träffat. Jag har två andra liv att ta hand om. Jag har lärt känna helt fantastiska människor. Jag har fått uppleva saker jag aldrig kunnat drömma om. Jag har så fruktansvärt mycket ansvar. Jag har blivit mogen. Jag, den lilla fjompen som tog allt för givet, har vuxit upp, fått bättre självförtroende än någonsin. Tar mer plats än någonsin och mer ansvar än någonsin. 
 
När jag tänker efter så är jag ganska grym. Det är ganska fantastiskt att man kan känna själv, beröma sig själv, för att man är bra. Säga att man är bra. Jag är bra. Jag är jävligt bra. 
 
Jag tror nog faktiskt, att det är bättre att vara mogen, självsäker och tycka att man duger, än att sakna att vara flummig på bloggen. Tror nog att jag kan göra det om jag vill. Jag menar, jag bor i USA. Utan mina föräldrar och vänner som trygghet. Klarar jag av det, klarar jag nog av vad som helst. 



Gammal, gammal bild från när jag bodde i lägenheten. Lycklig var jag där. Lyckligare är jag nu.


Kommentarer
mamma

Underbara fina du!!! Älskar dig <3<3<3

2013-03-20 @ 09:38:04
Emma

Jag säger ju att du är grym och bäst! Bra att du inser det också! Och var inte orolig, även om din flummiga sida inte känns av i bloggen, så känner jag av den varje gång vi är! Och när det behövs så är du mogen ! Och det är underbart! Love you <3

2013-03-20 @ 15:20:43
URL: http://nattstad.se/memela


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0