120513 - Boston with Björn

I Söndags satte jag mig på 10.20 tåget som skulle ta mig till Boston, där jag skulle träffa Björn för första gången. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, det var jag. Inte för att träffa honom, utan hur jag skulle hitta honom. Haha. Jag har nämligen bara åkt till Boston en gång tidigare själv, men då kom Emil och mötte upp mig på Northstation. Denna gång hade Björn kollat upp att jag skulle ta en orangeline mot Forest Hills och gå av vid Downtown... Och möta honom utanför en affär. Hur krångligt som helst, men enligt honom var det aslätt. Wellwell. 

När jag går av tåget, frågar jag iallafall efter hjälp, så två söta damer hjälper mig att förklara vilket tåg jag skulle ta. På det sättet är det så bra att bo i USA, då de allra flesta är trevliga och tar sin tid att hjälpa en liten flicka som mig, haha. 

När jag äntligen var framme, väntade jag ett tag på att Björn skulle komma. Men sedan såg jag honom på andra sidan vägen, och herre vad lång han var! Kände mig som en liten pygmé där nere på marken! Haha

Han ville iallafall kolla runt i affärer, så det gjorde vi. Det slutade med att han fick med sig två shorts hem och jag nada. Han var imponerad över att jag inte sprang runt och letade kläder som alla andra tjejer. Antar att jag var alldels för trött för det efter 1 timmas sömn! Haha. 

Vi gick iallafall omkring i den mysiga staden och bara pratade i det soliga vädret. Som tur var, var det faktiskt bra väder. På morgonen när jag tog tåget började det regna, och det skulle ha vart dåligt väder hela dagen, men icke. Blev sol och varmt. Hur skönt som helst! 

Gick i den fina parken, tog kort och sedan blev jag "bestulen" på min kamera. Björn var nämligen lite bättre på att knäppa kort, än mig, så han fick ta över den, haha. 

Vi valde att ta en sen-lunch på Vapiano. Han beställde två olika pastasorter, som vi åt. Jättegott! 

Vi gick sedan och letade efter något ställe med wifi, så att vi kunde kolla när mitt tåg och hand buss gick hem. 

Hans buss kom en timme tidigare än mitt tåg, så jag följde med honom till hans station, så att det tog lite av min tid. Någon gång strax före 7 sa vi hejdå och vi gick åt olika håll. En superdag med en ny vän! Är förvånad över hur lätt det var att komunisera med honom. Kan lätt bli stelt med nya människor, men här flöt det bara på, vilket var otroligt skönt! 

När jag var på egen fot igen, var det som mitt "äventyr" började. Jag visste att jag skulle ta tåget tillbaka mot northstation, men på något sätt gick jag på fel linje, och kom till andra sidan. Frågade en tjej på linjen om denna gick mot northstation, men hon skrattade och sa att detta var fel. Jag fick bokstavligen panik och gick av vid nästa station. Springer fram till en gubbe och frågar hur jag kan komma till andra sidan, och han förklarar att det är jättekrångligt, för att man måste gå runt och gå ner på något konstigt ställe, och blablabla. Fick inte mindre panik då kan jag tala om! Haha. 

Jag gick då istället fram till gubben som satt i "kassan" vid tunnelbanan. Han förklarade att ifall jag hoppade på samma linje som jag kom med, och hoppar av vid nästa station kan jag lätt gå över på andra sidan, så så fick det bli. Satte mig och väntade på nästa linje, och gick sedan av vid nästa station och var sedan på rätt väg! 

När jag kommit av vid northstation var jag tvungen att vänta i ca 40 min på mitt tåg, vilket var helt lugnt. Var iallafall i tid! 

Jag var sedan på tåget, och var glad att jag äntligen var på väg hem. Satt på rätt tåg och visste att jag skulle gå av vid Manchester. Lätt trodde jag att det skulle bli, fast, där hade jag fel, igen. 

Jag sitter och lyssnar på musik, då jag ser att det är mitt stopp om några stationer, så stänger av musiken. STrax hör jag värdinan, som jobbar på tåget, roppa ut om det är någon som ska av vid Manchester. Jag svarar JA högt och tydligt och hon svarar mig "I just asked if it is anyone who should go OFF at Manchester!!" och svarade, "I said I am going off there!". Blir lite förbannad, då hon verkligen är jätteotrevlig mot mig. Gubben framför mig vänder sig om och säger "skulle inte du av vid manchester?". "Jo?" Svarar jag. Då sa han att värdinnan hade ringt till chauffören och sagt att ingen skulle av. Då bokstavligen skriker jag till henne och säger att jag ska av. Då suckar hon högt och ringer upp chauffören och säger "It is some kid that should go off. Why cant they tell me that the first time when im asking?!". Var så sjukt arg då alltså. Vad hade jag gjort om de inte stannat liksom? 

Tåget stannade iallafall, och värdinnan var jätteotrevlig när jag skulle gå av, men men. Kom hem iallafall!

Precis när jag parkerade bilen ringde Björn och gjorde en "check" att jag levde. Haha. Hade berättat för honom hur rädd jag var för att vara hemma själv i ett stort, mörkt hur mitt ute i skogen. Så han gjorde mig sällskap genom telefonen till dörren. Haha. Lite gulligt! 

När jag kom hem gjorde jag mig i ordning på en gång. Tände några lampor, chattade lite och lade mig sedan och sov sista natten ensam hemma. Vilken lättnad! 

Hade en toppendag i Boston med Björn, trots att det var ett himlans krångel att komma dit och hem! Haha

MASSOR av bilder kommer här nedan. Vi knäppte nästan 200 bilder! Helt sjukt! 








































Får till ett fint "Andersson/Mathias"-face. Blundar.


Skelögd








Peekaboo!








Fattar inte vad jag gör för fula miner hela tiden! Haha
















Bruten arm, typ


Väntar på grönt








Ramlar eller nått?!


Stenseriös


Asgarv


Springer över vägen


Hej




Haha, asgullig








































Testade på självutlösaren. Gick sådär...





Fashionshow!




Haha! Skutt?!
















Väldigt bra fotograf är jag...


Busig kille!
















Vapiano














"Snöar" blommor












Mongo igen


Och igen












































Vad gör jag?














Kommentarer
Marita

Hej! Så kul att få se alla fina bilder. Ni verkar ha haft en riktigt trevlig dag i Boston tillsammans!

2013-05-16 @ 21:59:27


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0