För några veckor sedan åkte jag in till Boston, helt själv, för att möta upp min fina vän Emil. Det tog ca 40 minuter att åka med tåget, och de hade wifi, vilket var skönt, så passade på att ringa mamma på facetime, men var min bror som ville prata, så det var jättemysigt, då jag inte pratar med honom så ofta.


När jag kom fram, var iallfall Emil på stationen och väntade på mig. Jättekul att se honom igen! 


Vi bestämde oss för att gå runt lite i staden, i det fina och soliga vädret. Lite kul, då vi båda hade på oss shorts och tshirt, och tyckte det var jättevarmt ute, medan alla Bostonbor hade varma kläder på sig. Snacka om att det verkligen är en skillnad på Svensk och Amerikansk vår!  ;) 


Emil hade ialalfall inte vart i Boston och sett minnesgrejen för Bostons maratoon, så ve bestämde oss för att se det. Men vi hittade det inte. Jag tror vi gick runt i 3 timmar för att leta efter det, och 3 varv runt hela staden, haha. Vi hittade det iallafall, och var hur mycket blommor, skor och skyltar som helst. Var väldigt vackert, men sorligt. Vi gick även på gatan där det hänt och såg mållinjen som var målad på marken.


Vi blev hungriga och letade efter något ställe att äta på, då en tant vände sig om till oss och sa att det fanns massa resturanger där borta, och pekade och förklarade. Vi gick dit, men var tvungen att gå lååångt igen. Var hur trött som helst i mina ben och fötter, haha. När vi väl hittade något som lät bra, var det väntetid på en timme, så var bara att leta vidare. 

Tillslut hittade vi en restaurang, som det bara var väntetid i 15 min på, där vi gick in. Jag sa till tjejen som vi beställde av att jag var hungrig och ville ha kött, haha, kändes som gången jag sa så när jag och emma gjorde drive in på KFC. Haha! 

När maten väl kom in fick både jag och Emil skrattanfall + blev äcklade. Haha! På talriken låg det en fet köttbit och lite potatismos. Inga grönsaker. Haha! Emils kött såg verkligen ut som något en grottmänniska skulle äta, vilket han sa själv. HAHA! Världens stek! Blodig var den också. HAHA! Seriöst, skrattar medan jag skriver det här. Såg så snuskigt ut, och minen när han tog förtsa tuggan.... OBESKRIVLIG! Haha! 

Vi åt iallafall upp snabbt och betalade och gick sedan därifrån, mätta, men inte jättenöjda! 

Vi letade upp Ben and Jerry glassshoppen istället, och sedan var det sags att röra sig mot banken, så att jag kunde sätta in mina checkar och ta ut pengar till Emil för biljetten.

När vi kom fram till arenan, alltså, gud! Sinnes vad stort det var. Sjukt! Vi satt nästan högst upp, vilket betydde att vi hade världens utsikt över arenan. Mamma hade nog vart asskraj där uppe! Haha. 

Mer folk började rulla in. När det sedan snart var dags för matchen att börja, kom spelarna in, och hade sin "uppvärmining". Då blev det minsann liv i publiken. Sjukt var mäktigt det var! 

Sedan var det såklart dags för nationalsången för båda lagen. Sjukt coolt! 

Matchen stardade sedan, och ah, det var coolt. Jag är inte speciellt sportintresserad, men att vara runtom 20.000 hockyälskare och Emil, som är tokig i hockey, blev allt så mycket roligare! 

Bruins förlorade dock med 2-4, men det var en hädtig upplevelse! 

Dock när vi skulle åka hem, var det slagsmål med motstånarna, så när vi sprang ner från arenan låg det en från hejjarna från andra laget på marken, helt blodig, och folk skrek efter att man skulle ringa 911 och gejer. Helt sjukt hur folk kan vara så inne i en sport att man bokstavligen är villig att döda.

Emil väntade ett tag med mig på mitt tåg, då det kom senare än hans buss. Jättegulligt!  


Tågresan gick bra hem, men var så otroligt trött, så höll på att somna flera gånger. 

När jag kom hem somnade jag på en gång. 

En underbar dag med en underbar vän i Boston! 

(bilder kommer, då jag inte har bilderna på datorn, utan på mitt externa minne)