Igår jobbade jag som vanligt. Skulle egentligen ha jobbat till ca 8, men barnen och min värdpappa var bjuden över på middag/fest till hans föräldrar, så jag behövde bara jobba till 5.30 som är vanlig tid. Skjutsade över barnen vid 5 i kolmörker. Var ganska läskigt faktiskt, då vi bor mitt ute i ingenstans och har ingen ytterbelysning... fattar inte hur de tänker där riktigt. Hade iallfall badat barnen, satt på de fina kläder och satt upp håret i en fläta som slingrar sig sunt hela huvudet. För första gången efter mina 8 månader i Mass, fick jag en komplimang av deras mmj; "Nice hair. Good job Johanna". Bättre det än inget.

 

Efter det åkte jag och tankade och sedan hem till huset som var svartare än allt. Som tur var hade jag lämnat lite lampor tända, vilket jag har glömt en del gånger när jag vart hemma själv. Jag började göra mig i ordning för att möta upp Julia på vårt Mcdonalds för "finmiddag" innan filmen catching fire. Bion började 10.30, så vi satt ett bra tag på donken och bara babblade på och tog "fina" bilder. Tycker om Julia. Hon är verkligen en glädjespridare som får mig glad. Är otroligt tacksam för att hon är här! 

 

När det var en timma kvar till bion började åkte vi till target där jag köpte en toblerone och en cola. Jag sa till Julia, att hemma i Sverige så tyckte man att de där stora tobleronerna verkligen var stora. Nu när man ser den där, tycker man nästan att det borde finnas något större... Snacka om att man har blivit hjärntvättad av allt stort och amerikanskt. 

 

I kassan så frågar kvinnan oss "Är det svenska ni pratar?". För första gången i mitt år i usa, gissar någon rätt vad jag pratar för språk! Brukar alltid få höra om det är spanska, tyska eller franska och förstår verkligen inte hur man kan gissa fel på det... Vi gick därifrån och var glada iallafall.

 

Lata som vi också blivit i usa, tog vi såklart varsin bil  till bion, som vi hade parkerat ca 20 meter ifrån. Allt för att ha så nära bilen som möjligt mitt i natten efter bion...

 

Kommer in till bion och får bra platser. Jag hamnar bredvid ett killgäng på ungefär samma ålder som oss, något år yngre skulle jag tippa på. De trodde också att vi pratade franska, men sedan när vi sa att vi pratade svenska, JÄKLAR vilken uppmärksamhet vi fick! "Oh, shit! You are from Sweden?!". Tjejerna bakom oss började också prata om Sverige och Swedish house maffia. De frågade oss om vi viste vilka de var, och "ja" svarade vi såklart. Vi sa att de var från Sverige och kände oss ashäftiga. De började även fråga oss vad vi gjorde här och vad vi jobbade som osv. Alltid kul med nyfikna amerikanare! 

 

När reklamerna började spelas på filmduken, var det även två filmer som hade med svenska skådespelare. I Hoibit är Mikael Persbrandt med i och i robocop är Joel Kinnaman. När man ser svenska namn i USA, känns det som att man känner de, vilket man egentligen inte gör. Skum känsla.

 

Filmen var iallafall hur bra som helst. Cant wait till nästa film, som inte kommer ut förrän om ett år... Helskotta... Hatar att vänta.

 

Strax innan 2 var jag hemma igen, släckte alla lampor och sprang upp på mitt rum med en liten attack i hjärtat. Gillar verkligen inte att sova själv i detta hus, mitt ute i ingenstans... Som tur är, är det ljust ute nu! 

 

Ligger just nu i sängen och äter min toblerone och kollar Pretty little liars. Vid 1 ska jag möta upp Isi, en tysk tjej, för att gå på thrift shop! Aldrig gjort, så ska bli askul! I kväll ska jag på middag med Julia och 3 tyskar på mexikansk restarang. Blir nog trevligt! 

 

Vi är fina