Kände redan i söndags att jag började bli lite hängig, och i måndags mådde jag inte bra alls. På lektionen på Harvard hade jag svårt att lyssna, trots att denna lektion faktiskt var intressant för en gångs skull. 

 

Igår när jag skulle gå upp och jobba var det en plåga. Inte nog med att jag mådde dåligt och barnen skrek så att hela huvudet ekade, såklart skulle det vara massa krångel. Över helgerna tar alltid mina värdföräldrar ut Ks säte från min bil, så de kan åka någonstans över helgen. De brukar alltid lägga in barnstolen i baksätet på måndagmorgonen, men eftersom jag inte åkte någonstans med de i måndags, viste jag inte om sätet var där, och jag tycker inte riktigt det är mitt ansvar heller att hålla koll på DERAS barnsäten, iallafall. Sätet var inte där när vi redan var sena till skolan. Jag, som inte alls mådde bra, sprang omkring i huset, letade överallt efter sätet och dubbelkollade i bilen flera gånger. Slutade med att jag fick ringa min värdpappa, som i sin tur ringde min värdmamma som i sin tur ringde mig och sa att jag måste ta barnen till skolan utan K's säte. K är bara 4 år, så att sitta ensam i bilen utan säte är ju lifsfarligt om något skulle hända. Med tanke på att hon är så kort som hon är, hämtade jag en stor kudde som hon kunde sitta på så hon kom upp lite. Körde sedan väldigt försiktigt till skolan, och det gick ju bra, men kände mig väldigt obekväm med det. Vad hade hänt om polisen stoppat mig? Jag skulle ju isåfall ha brytit mot ett brott, trots att det inte var mitt förslag... 

Efter att jag lämnat barnen på skolan var jag då tvungen att åka till min värdmammas skola för att hämta upp barnsätet, vilket kändes sådär då jag som sagt var sjuk och fick då även åka dit på min lediga tid. Hämtar upp sätet och åker hem. Hemma en timma senare än jag egentligen skulle vilket dög. La mig i sängen på en gång med en kopp hounungsvatten och somnade.

 

Med tanke hur jag mådde stannade jag hemma från starbucks. 

 

Idag mår jag bara ännu sämre, trots att jag har sovit i över 12 timmar. Dock vaknade jag upp lite då och då... 

 

Det är sånna här dagar som man bara skulle vilja vara ett litet barn, hemma med sin mamma och bli ompysslad. Nu, när jag på ett sätt bor själv, måste man tänka och göra allting själv. Jag måste till och med jobba fast jag mår skit. Mina värdföräldrar har självklart frågat om jag behöver något och att de kan åka och fixa medicin och liknande, men det hade känts bättre om jag visste att de faktiskt sa så för att de brydde sig och inte för att jag vet att de säger så för att de verkligen behöver mig. Blir jag ännu mer sjuk betyder ju det att de antingen måste fixa någonslags barnvakt eller vara hemma från jobbet. Det är sånna här dagar som man verkligen känner sig som en arbetare och inte alls en familjemedlem. 

 

Nu sitter jag faktiskt nere i familjerummet med en pläd över mig och äter nuetella. ska sätta på en film som jag säkert kommer somna till. Så skönt.