Kom nyss ut från duschen, och ska strax åka iväg till Anders, Hedda och Hampus med familjen för en liten fika. Hedda och Hampus ska sedan ut på Halloweenbus, vilket blir kul att se hur de er ut! 

 

Nu är även mina flygtider helt klara. Jag åker på söndag klockan 11.40 och mellanlandar i London, precis som jag skulle ha gjort i måndags. Jag åker även med hela det svenska gänget som jag skulle åkt med, vilket känns tryggt!

 

Nu ska jag göra mig i ordning och åka iväg. 

 

Tjing,

 

Vid matbortet idag när familjen åt middag, kom vi in på samtalsämnen som anorexia och sedan in min blogg. Mamma började prata om att hon bläddrat ner i min blogg och läst vad jag skrev för några år sedan. 

 

Alla som känner mig, vet att jag under alla mina år har varit sjukt smal, vare sig jag vill det eller inte. Jag har gått till läkare och dietister, för att de trott att jag har jaft anorexia, vilket jag inte hade. Förr var jag så pass underviktig att jag hade nummer 14 på BMI skalan, och jag ska ligga på 20 för att vara det lägsta på normalviktig. Det är nästan pinsamt att kolla på gamla bilder på mig, för jag ser verkligen sjuk ut. Jag minns hur jag aldrig egentligen ville bära linne, då mina armar var så sjukt smala. Hela jag var liten, så nu i efterhand förstår jag varför folk alltid trodde att jag var yngre än vad jag i själva verket faktiskt var.

 

Idag mår jag dock mycket bättre. Jag äter bättre och ser friskare ut. Trots att jag inte led av någon ätstörning, så känner jag ändå att jag måste haft något problem. Det är ofta fortfarande att jag inte orkar äta, fast jag är hungrig. Fast förr var det verkligen så att jag inte åt, trots att min mage skrek efter hjälp. Det var inte för att jag vägrade äta, utan det var bara av ren lathet. Mina ynka 14 BMI poäng har även höjts och idag ligger jag på 19 poäng, vilket fortfarande är underviktigt, men inte alls som förut. 

 

 

Att komma på presenter till mina värdbarn, var absolut inte det enklaste jag skulle göra. Jag funderade ett bra tag och tillslut frågade jag Au pair Emil om hjälp. Han föreslog att jag skulle köpa Astid Lindgren böcker, fast på engelska. Gud vilken bra idé och fick hjälp av mamma att beställa hem två böcker. 

 

Problemet var bara, att jag inte skulle hinna få de innan jag skulle åka. Men, på grund av orkanen i USA så hann jag få böckerna ändå. Idag landade de i min brevlåda. Två Astrid Lindgren böcker. En Emil i Lönneberga-bok och en Bröderna Lejonhjärta-bok.

 

Det är den minsta killen som ska få Emil-boken och den största killen som ska få Lejonhjärta-boken. Den ena boken har större text och är tunnare, vilket passar bättre till den mindre. Den andra boken är tjockare och har mindre text och fler blad, därför passar den bäst till den större killen. Jag tror dock att båda böckerna är för svåra för barnen att läsa på egenhand, men då är det ju toppen att jag kan läsa de för dem. Sedan har de två böcker att kunna läsa själva när de blir äldre.

 

Bilder på sakerna jag fick i Söndags av min familj. 

 

Fick precis den här bilden av Au pair Emil, på hur det ser ut i Manhattan just nu. Tänk om vi hade vart i USA nu...

 

Hade inte min flight ställts in, hade jag just nu suttit på planet, varit nervös av att det snart skulle lyfta. Om 5 minuter för att vara exakt. 

 

Det känns sjukt att fortfarande vara hemma. Fast det känns samtidigt precis som vanligt. 

 

Har precis ätit frukost med mammsi. Blir en lugn dag idag, som alltid.

 

Jag har fått sms om min kod till att låsa upp telefonen. Så nu behöver jag bara ett annat SIM-kort än Tele2, så det fixar jag ikväll. 

 

Att man skulle behöva tacka av, säga adjö och gråta i mängder i onödan, vad inget jag hade ställt in mig på. Med tanke på den sjukt stora orkanen som ligger över USA, så är alla flighter inställda. Alltså kommer inte jag och mitt au pair gäng, varken från Sverige eller andra länder, att få åka förrän nästa måndag. Jag kommer alltså inte att åka om några timmar, utan blir kvar i Sverige i en vecka till. 

 

Det känns lite surt att sådant ska hända. Tycker redan att jag har haft tillräckligt med otur. Men det tyckte tydligen inte den herren som vissa tror på, andra inte, vi säger gud till han/hon/den/det. Den vill inte att jag ska komma iväg till staterna. Så är det bara. Tack stormen Sandy. Tack.

 

Mammas släkt kom iallafall idag och sa hejdå till mig. Jättemysigt var det. Vi fikade och jag fick massa fina saker. Massor av välehövliga pengar och en toppenbra bok av Maria, Anders och Wilmer, där det är med kartor, fakta om alla städer och stater i USA samt finns tips på sevärtheter och road trips. Toppenbra!

 

Senare kom Elin, Viktor, Annica, Martin, Markus och Jocke över till mig. Blev ännu en fika och massa prat och skratt. Vi spelade sedan "med andra ord" X antal gånger. Sjukt kul är det varje gång! 

 

Efter det åkte Viktor och Martin hem, och vi andra satte på den mysiga filmen "i rymden finns inga känslor". Efter filmen, som tog slut för sisådär en timme sedan, åkte de hem. 

 

Nu sitter jag på mitt rum och chattar med Au Pair Emil om stormen och hur hans vfamilj förbereder sig så gott de kan genom att köpa hem saker till hemmet om det skulle bli strömavbrott och liknande. Han berättar även att barnen samt pappan kommer vara hemma från jobbet imorgon. Lika bra det. 

 

Trots att jag är sjukt ledsen och arg över att detta skulle ske, så är jag samtidigt så sjukt glad. Jag hade inte velat vara en au pair, som eventuellt hade behövt evakuera och flytta på mig. Inte för att min stad är i riskzoonen, men ändå. Hade vart jobbigt att ha sina au pair kompisar i huvudet hela tiden, och tänka på hur de har det. Bättre att vara på säkra sidan och vara på ett säkert ställe. Då har jag även tid att säga hejdå till ännu fler vänner, böckerna till mina vbarn jag har beställt hinner komma och jag hinner fixa klart med min upplåsning av telefonen. Tur i oturen.

Den sista veckan i Sverige går mot sitt slut. Idag är det Söndag, och sista hela dagen jag har i Sverige, innan min flytt mot andra sidan jorden. 

 

Känns verkligen sjukt att jag ska lämna mitt liv här hemma. Mitt svenska liv. Mina vänner. Min familj. Allt. 

 

Veckan har gått så fruktansvärt snabbt. Liksom hela den sista månaden har gjort. Känns som att jag nyligen var i Stockholm på amerikanska ambassaden, men det är liksom 2 månader sen... 

 

I veckan har jag träffat vänner, sagt adjö till dem. Känns skönt ändå att jag verkligen har fått träffa de en "sista" gång nu, men självklart tråkigt att behöva lämna mina fina vänner. 

 

I torsdags så tog jag och mamma en promenad på eftermiddagen i skogen. Jag tog lite höstbilder (de som jag laddade upp för någon dag sedan). Var mysigt att få spendera en timme med mamma, trots att det är pappas vecka. Älskar min fina mamma så oroligt. Helt sjukt vad jag kommer sakna henne...

 

I fredags träffade jag först mamma för en tur på Tuna Park. Sedan tog jag bilen hem till mina kusiner Ebba och Erik. Träffade även min faster Tina och hennes man Åke. Vi fikade, pratade och jag fick 2 presenter. Ebba hade gjort ett peace-märke på träslöjden, och på baksidan hade hon skrivit "från Ebba kramar" och sen ett härta inskrivet. Jättesött! Sedan fick jag även en reseguid-bok om USA som kan vara bra att ha under min sista resemånad i Staterna. Jättebra! Jag gav även Ebba en påse med kläder som jag rensat undan hemma hos pappa. 

 

Hann bara vara hemma hos dem i en timme, då Ebba skulle på ridning. Trots att tiden gick fort och att jag inte skulle haft något problem med att vara kvar där i någom timme till, så var det skönt att få säga hejdå. När jag kramade om Ebba, ville varken hon eller jag släppa varandra. Som jag kommer sakna min fina lilla kusin!

 

Puss

 

Jag och Ebba

 

Jag och Erik

 

Jag och fina kusiner

 

 

 

Tror Ebbis blivit crazy tack vare hennes au pair kusin ;) 

 

 

Fina familjen!

 

Superbra bok!

 

Ebbas present till mig

 

 

 

 

På kvällen skjutsade pappa mig hem till Maria där Malin och Sofia även var. Vi drack lite och lyssnade på musik, snackade och hade trevligt. Sedan gick vi in mot stan och Villa. Var kul att gå ut en sista gång och träffa folk som man inte kommer träffa igen på ett år. Träffade Anton, vilket var skönt, då vi förra veckan inte skiljdes helt sams. Men nu är det lugnt mellan oss, vilket känns bra. Vill inte lämna en bra vän i över ett år, när man inte är sams. 

 

Var en kul kväll iallafall med mycket dans, dricka, vänner, musik men samtidigt även tårar. Jag vet att jag brukar se förskräcklig ut efter klockan 00, när man har dansat, svettats och rört sig en hel del, men efter att ha gjort allt det PLUS ha gråtit X antal liter tårar så såg jag inte fräsch ut kan man ju säga. Jaja. 

 

I lördags så fick jag besök av Annelie, Emma och Marita. Jag hade somnat hemma hos mamma efter att ha vart ute, och cyklade som en galning hem till pappa, då jag hade glömt bort att släkten skulle komma på besök. Att det bara var Anne, Emma och Marita som kom idag från pappas sida, var för att Linn pluggar i Linköping, och hade därför ingen möjlighet att komma, Hasse har tyvärr lagts in på sjukhus, men han har blivit bättre, så kunde inte heller närvara. Och Ebba, Erik, TIna och Åke träffade jag på fredagen, så det fick bli en mysig lunch som bestod av egengjord fisksoppa med bröd som pappa lagat till den lilla delen av släkten. Hur gott som helst! 

 

 

 

Fina familjen

 

Knasiga kusiner

 

 

Familjen

 

På kvällen gjorde jag mig i ordning för att åka till André med Lollo, Josse och Simonne. Christian och en annan kille var även där. Drack och pratade lite, och tog sedan en taxi in till stan. Men med tanke på att vi tjejer bara är 19, så kom vi inte in någonstans. Vi är för små, då det är 23 på alla ställen i denna stad på lördagar. Lite surt... Så vi satte oss på Olearys ett tag där även mina baggebröder satt, så fick träffa de en sista gång också. 

 

Lånade limpans mössa

 

Rolig snyggdanno som ville vara med på bild

 

Rolig limpan som ville vara med på bild

 

 

Kommer sakna dig tjejen!

 

 

 

 

 

 

 

I taxin

 

 

 

 

Sedan drog vi till bussen. Jag och Lollo fick skjuts hem av lollos snälla mamma. När jag kom hem skypade jag ett tag med Au Pair Emil och snackade även ett tag med Samuel. 

 

Idag har jag inte hunnit gjort så mycket än. Har ätit frukost med pappa och Mathias och skypat med Au Pair Emil. Vi hade tänk att boka sittplatser på planet, men det var sjukt krångligt, så det fixar vi imorgon på flygplatsen istället. Om vi nu kommer iväg så att säga. Vi har fortfarande inte fått någon riktig information angående stormen som ligger över USA. Men förhoppningsvis kommer planerna att gå som planerade. Hoppas jag iallafall. 

 

Nu ska jag röja undan i mitt rum hemma hos pappa. Sedan hoppa in i duschen och åka över till mamma, där hennes släkt väntar. Dags att ta ett sista farväl av mormor och morfar och Anders, Maria och lilla kusinen Wilmer.

 

Igår var det utgång, och samma sak idag.

 

Har lite bråttom så hinner inte skriva, men gör det imorgon!

 

Tjing, 

 

 

Hej!

 

Idag vaknade jag av att hemtelefonen ringde var tioende minut från och med klockan halv 9, till 11. Det tycker jag INTE är okej! Speciellt inte när det är telefonförsäljare, som ringer och väcker en stackars flicka som behöver all somn hon kan få. Sen, liksom, de flesta vuxna har jobb. VEM tror de är hemma klockan 11 på dagen? Och vill svara på frågor om Provida? Nejtack. Nejtacknejtacknejtack. Adjö. Hej.

 

Gick upp vid 11, då jag blivit väckt X antal gånger. Kollade på någon väldigt dålig film. Började sedan kasta ut alla mina kläder på golvet, precis som jag gjorde hemma hos mamma förra veckan. La kläder jag vill ha kvar i Sverige i en hög, kläder som ska med till USA i en hög och kläder jag vill ge bort i en hög. Klart! Känns bra! Rent och fint, och städat och liknande är det även i pappas garderober nu. Gud vad skönt det känns!

 

Har försökt att ringa till American Airelines idag för att fråga hur mycket handbagage man får ha från New York till Chicago, men de svarade inte, och hemsidan förstod jag mig inte på. Men enligt min Vfamiljs nuvarande au pair, får man ha lika mycket handbagage som man fick från Sverige till New York, så hoppas verkligen att det är så!

 

Har även försökt att låsa upp min telefon, men det är ju så krångligt med allt. Ringde upp Tele2 kudservice två gånger, men med tanke på att min pappa står på mitt abonemang, så var han tvungen att fixa det, och var han hemma? Nej. Nu är det förhoppningsvis klart, och jag kommer få en kod som låser upp telefonen senast på måndag, vilket är lite surt, med tanke på att jag åker på måndag... Men får skylla mig själv när jag gör saker sent.

 

Mamma kom även över till pappa ikväll. Var kul att träffa henne, trots att det blev tjafs mellan mig, pappa och mamma. Känns surt att vi ska bråka nu när det är så pass kort tid kvar jag har här i Sverige att tillbringa med dem. Jag älskar de så, och jag hatar mig själv för att jag inte kan visa det på ett bättre sätt och oftare. Min hjärna bokstavligen sprängs för att jag har så mycket att tänka på. Hundra frågor snurrar runt i hjärnan; "är det här verkligen rätt för mig?" "Ska jag verkligen åka?" "Klart jag ska åka!" "Nej, jag vill inte åka". Jag är så otroligt rädd. Sjukt nervös över vad komma skall. Jag vill visa min tacksamhet till mina föräldrar för allt stöd och all hjälp jag har fått genom åren och inte minst sagt det här. Men jag har svårt att få fram några ord. Det känns liksom alltid naturligt att ha de vid sin sida. Jag tänker inte på att respektera dem som jag verkligen borde. Men nu, när jag verkligen känner att det närmar sig. Jag flyttar verkligen snart, så har jag kommit på hur mycket de verkligen betyder för mig och hur mycket jag kommer sakna dem. Jag kommer inte att kunna ringa min mamma varje dag och bara prata. Jag kommer inte kunna krama om mina föräldrar varje dag. Som min mamma sa till mig förra veckan; "Jag kommer sakna att bara veta att du finns i huset. Fast än att vi inte pratar, så vet jag att du är här. Det kommer jag sakna." Bara att veta att mamma finns där, har känns tryggt. Men det kommer inte vara på samma sätt nu. Jag vet att mina föräldrar alltid finns för mig, och skulle det här verkligen vara helt fel för mig så kan jag alltid åka hem.Jag har vekrligen turen att ha så bra föräldrar som jag har. Som ställer upp på allt. Vi kan allihoppa vara dåliga på att säga tack och uppskatta varandra, men jag tror att genom att jag gör den här resan, så kommer vi, framför allt jag, att uppskatta er så otroligt mycket mer, mer än jag redan gör. Jag älskar er.

 

Igår träffade jag min vän Maria. Vi sågs på stan och lunchade. Jag köpte en adapter till USA och skrev ut viktiga papper att ha med mig till USA på biblioteket. 

 

Sedan gick vi och handlade lite godis och gick mot hennes lägenhet där vi skulle kolla film. Vi hade köpt små, godis, som liknade smarties, och kastade upp de i luften, som små barn. Det var allt roligt!

 

Kollade på en skräckfilm, som inte var speciellt läskig, utan mest störd. Handlade om ett gäng umgdomar, som i alla filmer åker ut mitt ute i ingenstans för att bara vara. De var som med i ett TVprogram och liknande. Hette the cabin in the woods eller något liknande. 

 

Sedan åkte Maria, Jag och Tom till ChopChop, de åt, jag kollade på. 

 

Blev hemskjutsad, åt, och sov.

 

Kommer sakna dig Maryyyy! Du är så bra!

 

Godmorgon!

 

"Njuter" med mitt honungsvetten... Har nämligen börjat blivit lite förkyld, såhär lagom innan jag åker, såklart... Typiskt...

 

Ska snart träffa min vän Maria. Vet inte vad vi ska göra, men det visar dig! 

 

Ikväll ska jag börja rensa ut mina garderober hemma hos pappa. Det är bara 6 dagar kvar tills jag åker, så jag känner att det är välbehövligt.

 

Fick även ett mail från min Vmamma idag. Jag hade skickat bilder från Turkiet till henne, och hon tackade så mycket för de fina bilderna. Pojkararna hade vart fachinerande över det blå vattnet och "piratbåtarna". Hon skrev även att det är min Vpappa som kommer att hämta mig på Chicagos flygplats den 2 November. Nervös! Pojkarna kommer förmodligen inte heller vara hemma när jag kommer dit, då de skulle på kalas, vilket jag tror kan vara skönt. Jag kommer förmodligen vara trött och fortfarande inte helt återställd med tid och liknande. Så kan nog vara skönt att få packa upp sina saker ifred, gå runt i huset och se vad som kommer att vara ens hem för ett år. 

 

Nu ska jag dricka upp mitt te och kila vidare.

 

Tjing,

 

Kollade precis på The Five-Year Engagement. Jag vet inte riktigt... jag somnade. Så världens bästa betyg får den nog inte direkt. Är dock inte så bra på film. Somnar ganska ofta, om filmen verkligen inte är superduperbäst, vilket sällan händer. 

 

Jag kollade dock på Johan Falk: De 107 patrioterna tidigare idag och till den somnade jag inte. Så det var ju kanske bättre. Dock åt jag samtidigt, vilket kanske uppehöll mig. Min poäng är iallafall, att jag har kollat film. Gud så trevligt.

 

Blev ingen promenix, så den tar vi på onsdag istället. Det blir ju också trevligt.

 

Sitter och snackar lite med Sylvia, en kollega från Länsförsäkringar. Gud vad jag kommer sakna våra tider på LFS. Vi hade så kul. Du är så söt, ditt lilla mongo.

 

Funderar på om jag ska börja rensa lite kläder och liknande, som jag gjorde hemma hos mamma förra veckan, hos pappa. Men har jag ork? Det är frågan... Dock känns det som att jag måste börja ta tag i saker och ting. Liksom, om en vecka är jag i USA nu... Då har jag blivit amerikan. Nästan iallafall.

 

Nu är det någon turk som dampar på facebook, som även skriver till Sofie. Jag tror han har något sorts problem. Stackarn.

 

Tjing,

 

 

 

 

Vaknade för ett tag sedan och insåg att det bara är en vecka kvar tills jag flyttar. Om en vecka har jag förhoppingsvis suttit på planet i en timma och 10 minuter. Det är sick!

 

Det är nu man verkligen börjar inse, att det är vänner man inte kommer att träffa på ett år. Jag ska vara borta i ett år, från de personer sm gör mig lycklig, glad, får mig ett leende på läpparna, får mig att skratta och får mig att känna mig speciell och att jag är bra precis som jag är. Jag ska verkligen lämna det trygga och säkra, till att på egen fot upptäcka det stora landet på andra sidan jorden. 

 

Imorgon har jag bestämt dejt med Maria. Vad, när och hur vi ses, är inte klart än, men det visar sig! Funderar på att höra av mig till Lollo och Annica, ifall de kanske vill ta en promenad ikväll, bara för att prata ut. 

 

Jag måste även ner på stan någon dag och köpa en adapter. Min familjs nuvarande au pair berättade att de hade en, som skulle få vara kvar. Men jag kom på att jag måste ju kunna ladda saker och ting på training School i NY de 5 dagarna. Hoppas även på att min externa hårddisk som jag beställde kommer vilken dag som hellst och jag har även beställt två Astid Lindgren böcker till mina värdbarn, men det är inte säkert att de hinner komma i tid. Så får hålla tummarna!

 

Nu ska jag ta och hoppa in i duchen och sedan äta frukost/lunch. Blir rester från igår, rotmos och fläsklägg. Så jäkla gott!

 

Tjing,

 

Firade min morbror och hans tjej för några veckor sedan. Så tänke slänge in lite bilder från det.

 

Tjing,

 

Igår bjöds det på utgång. Kvällen började hemma hos Simone med Amanda och Louise. Mycket trevligt! 

Vi gick sedan ner till stan, för att gå in på Villa. Otroligt mycket folk! italobrothers skulle uppträda, så var inte så konstigt att det var proppat med folk där inne.

 

Träffade på gamla vänner, vilket var superkul. Var många man träffade ute igår, som man vet att jag inte kommer träffa något mer innan jag åker, vilket kändes lite ledsamt. Jag träffade på Crisse som bjöd mig på en "avskeds-shot". Tackartackar!

 

Mycket sång och dans blev det! Träffade även på Josefine, så umgicks med henne under kvällen en hel del!

 

Det mindre kul med kvällen var att jag blev osams med en killkompis. Riktigt surt att något sådant ska hända nu när jag ska åka iväg, och inte kommer träffa honom något mer...

 

Alla inne på Villa, fick även utrymma lokalen, för att det hade blivit falsktalarm angående brand. Så vi fick stå ute och vänta i sisådär en halv timme. Lite trist... Så vi gick ut och gick in på Mcdonalds ett tag. Sedan fick vi komma in igen! 

 

Träffade även på min lilla baggebror, Snyggdanno, Dileva. Jättekul! 

 

Vid klockan 2 blev jag och Louise hämtade av hennes mamma, och vi åkte hem. 

 

Tiden måste ha gått sjukt snabbt när jag var hemma. Kom hem strax efter två. Pratade i telefonen några gånger. Varje gång jag kollade på klockan hade det gått en timma, och när jag sedan bestämde mig för att sova var klockan 5. Jag hade alltså suttit i min säng och bara suttit i över 3 timmar...

 

 

 

 

Idag så kom mormor och morfar på besök. Jag sov när de kom, så de kom och kramade mig tills jag vaknade. Jättemysigt! Åt lite mat och samtalade. 

 

Strax efter att vi ätit upp kom Anders, Hedda och Hampus. Supermysigt! Så vi gjorde i ordning en fruktsallad, tog fram godis, glas och annat gott och myste på! Hedda fick även massor utav kläderna som jag rensat bort, så hon hade en liten "modevisning". 

 

När det var dags för dem att åka, så grät jag en skvätt. Det var sista gången jag träffade de innan jag åker iväg. Hedda hade gjort ett kort till mig, där hon klistrat fast ett kort på mig och Hedda från förra sommaren när vi var på Öland. Så fint! Kommer sakna dem så!!

 

Idag blev jag bjuden på en fest, så taggade till till det, men sedan ville ingen hänga på, så det blev inställt. Sedan frågade Louise ifall jag ville gå ut i Örebro, så frågade en annan vän ifall hon ville hänga på, men hon var i Vingåker och kunde inte. Så jag är hemma ikväll med familjen. Sitter just nu i vardagsrummet under samma filt som mamma och bara myser. Kan vara skönt det också ibland, och känns som att det är viktigare att umgås med familjen när jag bara är kvar i Sverige i ca en vecka till, än att gå på en fest. 

 

Idag är det sista natten jag sover hemma hos mamma på över ett år. Sjukt! Åker till pappa imorgon, för att spendera min sista vecka i Sverige där. Galet! Vet inte riktigt hur jag ska reagera, känna, bete mig... allt är bara sjukt!

 

 

 

Snart kommer Stoffe hit och ska hämta sina festgrejer han lämnade kvar förra veckan. 

 

Efter det ska jag höra av mig till Lollo, för att höra hur det blir ikväll. SEDAN, blir det att börja fixa sig lite smått.

 

Två alien-bilder jag tog nyss. Snygg

 

Tjing,

  

Blev som det brukar bli när det gäller mig, tyvärr. Skjuter upp saker och ting. Som mitt bloggilägg. "snart kommer ett inlägg om min turkietresa". Hm... hur blev det med det liksom...

 

Igår rensade jag ut HELA mitt rum hemma hos mamma. Känner mig faktsikt sjukt duktig som äntligen tog tag i något viktigt, utan att behöva höra tjat från mammsen min. Alla mina kläder från garderoberna samt lådorna låg i en stor hög på golvet. jag placerade kläderna i olika högar, beroende på om de skulle få stanna kvar hemma i Sverige, skänkas bort, eller tas med till USA. Gash, vad svårt det var! Men efter X antal timmar så var golvet rent från kläder, garderoberna och lådorna var ograniserade och min resväska hade äntligen fått lite innehåll. Det känns bra! Jag är på G!

 

Idag ska jag ut med några vänner till Villa och se när ItaloBrothers kör låss. Innan utgång ska vi vara hemma hos en vän som heter Simonne. Blir nog trevligt. Nästsista festen i Sverige på över ett år. Känns ganska skumt att säga så. Men ändå så jäkla bra!

 

Mindre än 10 dagar kvar tills planet lyfter från Arlanda. Mindre än 10 dagar! 

 

Nu ska jag hoppa in i duschen och börja fundera på vad jag ska ha på mig ikväll. Lär bli svårt, då det känns som att jag inte har några kläder kvar i garderoberna... Men något ska jag nog lyckas hitta på!

 

Ha en bra dag!

 

Tjing,

 

 

Goddag!

 

Sitter i mitt rum och rensar bilder. Har för tok för mycket skitbilder, rent sagt, som bara tar massor av plats.

 

Ska gå ner till kökt nu och få något i magen. Sjukt hungrig, som alltid...

 

När jag kommer upp igen ska jag göra ett inlägg med massa bilder från Turkiet. 

 

Tjing