Jag har drömt väldigt mycket på sistonde. Nästan varje natt. Jag kan vakna mitt i natten av att vara rädd, och minns hela drömmen, försöker komma ihåg den, somnar om och vaknar helt kallsvettig. I natt drömde jag att jag var på en bar, och träffade på en person som var med en annan tjej och bet henne i kinden. Helt plötsligt var jag i något hus och packade, för jag, min bror, pappa och någon liten flicka skulle åka på semester till Indien. Planet skulle gå 20 över 6 på kvällen, vi bokade biljetterna vid 9 på morgonen. Vi började packa, men sen ville pappa inte åka längre, så han la sig i soffan och sov. När det var en timme kvar till planet skulle lyfta, hade vi fortfarande inte åkt och ingen hade packat färdigt. Pappa säger att det är lugnt och att vi kommer hinna. Den lilla flickan hade inte börjat packa för att hon inte hade någon väska med sig, så jag fick springa upp på övervåningen och hitta en väska till henne. Helt plötsligt var vi på planet, ett litet plan som pappa körde. Sedan minns jag inte mer, men jag vaknade upp rädd och kallsvettig. Som vanligt. 

 

Jag skulle så gärna vilja veta vad mina drömmar betyder. Eller egentligen kanske inte borde veta Har hört att drömmar ska vara ovetande och att man inte ska tänka på de. Det känns ändå som att det är något, som mitt inre försöker säga. Något som jag borde veta, som jag egentligen inte vet, eller något jag inte vill erkänna. Men jag tror samtidigt att det är bra att drömma. Att ha drömmar, innebär att man har något man brinner och lever för, och jag tror att drömmarna man drömmer kanske visar drömmar och tankar som man har innerst inne, fast man inte vågar visa, så man gräver ner de. Eller, jag vet inte. Som jag skrev i tidigare inlägg. Jag skulle vilja vara ett världslexikon, som kan allt. 

 

Dagarna rullar på. Har nu jobbat 2/4 veckor på min traini, vilket innebär att jag endast har två veckor kvar av hjälp på jobbet, och sedan ska man vara fullärd och kunna allt själv. Lite nervöst, men det kommer nog gå. 

 

Annars händer det inget speciellt i livet. Jag jobbar, äter och sover. 

 

Jag gillar inte att det börjar bli så mörkt ute. Ser aldrig ljuset längre. Är mörkt när jag cyklar till jobbet och när jag cyklar hem. Är nog lite därför jag är så nere hela tiden och trött och seg. 

 

Konstigt nog är jobbet det roligaste som händer i mitt liv just nu. Trivs jäkligt bra där faktiskt. Skulle dock inte skada om man gjorde något mer spännande än att svara i samtal hela dagarna, men det kommer väl för mig också någongång i framtiden. 

 

Idag är det som sagt söndag, och imorgon är det jobbdag. Jag som alltid annars har sett framemot helger, gör det inte alls på samma sätt längre. Jag skulle nästan kunna bo på jobbet. Där träffar jag iallafall folk. 

 

Vad jag behöver är folk runt omkring mig som ger mig glädje och värme, och, tjaaa, det skulle inte skada med en solsemester heller, tack. Jag saknar mitt liv i usa så förbannat mycket. Det händer ju aldrig något här. Det känns som att man är bortglömd. Att man är osynlig. Det absolut jobbigaste är att inte veta vart man har folk. Jag hatar att vara ovetande, och inte veta vad andra tycker och tänker. Jag vill vara ett världslexikon, en söksida på internet som kan allt. Som vet allt, och som får alla svar. 

 

Med tanke på att jag jobbar på lördag, var jag ledig från jobbet idag, vilket var vääldigt skönt! 

När jag är ledig, brukar jag inte göra ett dugg på hela dagen. Inte för att jag gjorde så välsans mycket idag heller, men jag gick upp skapligt, kollade film, åt mat, tränade, och sedan tog jag en promenix till Bergadagiset och hämtade upp min lilla, söta kusin Wilmer. Jag skulle nämligen vara barnvakt till honom idag. Så himla mysigt! 

Tog över en timma att gå hem från dagiset, då vi stannade och lekte i 3 lekparker, sprang omkring och lekte, undvek löv, fast man hade 5 liv ifall man skulle kliva på ett, skrattade och busade och hade det så gosit så! 

Kom hem och spelade lite spel och lekte, gjorde sedan iordning korv med bröd, enkelt och smarrit, sedan mer lek och sedan lite fika med ballerinakaka och mumsmums och festis. 

 

Morbror Anders kom och hämtade Wilmer vid strax efter 8. En toppendag med min fina kusin! Så himla härligt att han faktiskt verkar ha det kul med mig, trots att vi inte setts på 2 år när jag var i usa. Men att höra honom säga "Du är grym på spelet, Johanna" och luta sitt huvud mot min axel när han började bli lite småtrött, värmer ens hjärta. 

 

Imorgon är det jobb igen, och i övermorgon och på lördag. Men det här ska nog gå bra. Längtar lite faktikst. Var tråkigt att inte komma till sina härliga jobbarkompisar idag. Tänka sig att man skulle kunna "sakna jobbet". Tänk vad bra människor gör med en. 

 

 

Nu var det länge sen jag skrev här igen. Har vart 3 intensiva veckor på inroduktionen på mitt nya jobb, och två väääldigt intensiva dagar på jobbet, på riktigt. Vi gick i måndags ut på telefonen, och det första samtalet jag fick var såklart mer eller mindre ett hot, som enligt vår lärare "aldrig kommer hända er". ne, men såklart hände det för mig på första samtalet. Vad är oddsen att jag ALLTID ska få det värsta av det värstaste?! Hur som, avr det inget farligt egentlige, han ville leta upp mig på fb, sen får man väl tolka det som man vill egentligen. 

 

Idag hade jag också världens sämsta och värsta kunder. Gråtit 2/2 dagar. Det är inte illa det inte... Förhoppningsvis blir det bättre. Jag vill verkligen vara kvar här, gillar mina jobbarkompisar sååå mycket. De är verkigen störthärliga! Men 1+1 ska bli 2, och går jag och jobbet inte ihop, så funkar det helt enkelt inte. Jag kommer ge det några veckor, och kommer jag må såhär efter jobbet då fortfarande är det nog dags att leta något nytt.

 

Helt slut om dagarna är jag iallafall, då jag cyklar hemifrån strax innan 10 på dagarna och kommer hem vid 8 på kvällen. Så ser mitt liv ut mer eller mindre nu för tiden, jag cyklar och jobbar, cyklar och jobbar, och äter lite däremellan typ. 

 

Nu är jag så pass trött, så jag ska väl sova, innan allt från ovan upprepas ännu en gång.

 

Godnatttttt