Rå fisk

Om det är någon som läser detta och som känner mig kommer detta absolut inte kommer som en överraskning. Jag är ganska (väldigt) värdelös på att planera min tid och gillar (älskar) att göra allt jag absolut inte bör. Med detta sagt, borde jag egentligen skriva en härlig text om Piget bland annat, på engelska, som ska in på måndag, men vad gör jag istället? Jo - stirrar rakt ut i ingenting, vårt staket och cykelstället på gården om jag ska vara korrekt. Det är dock endast en uppgift och inget som betygsätts, vilket är skönt, men då blir jag ju ännu mer fundersam varför jag bara inte gör skiten. Jaaaani, ingen vet. 
 
Oscar jobbar länge idag, precis som han gjort hela veckan, på grund av inventering, så jag har lyxat till det och beställt sushi. Jag är övertaggad. Lite ledsen dock som beställde maten för över en timma sedan. Fortfarande ej fått den. Fick nyss ett SMS som löd "Din mat är tyvärr lite sen. Vi beklagar men håll ut, vi är snart framme!". Jag beklagar också, så som min mage. 
 
Måste dock säga att jag blivit förvånadsvärt bra på att inte rota i skafferiet efter något gott att äta nu när all undervisning sker på distans. Kanske blivit lite väl dålig på att äta dock. Går upp precis innan lektionen ska börja, äter en knäckemacka till frukost och sedan håller jag mig tills jag ska äta middag. Eller nästan. Äter självklart om jag är hungrig, men har inte kännt den där hungerkänslan. Men det kan jag lova att jag gör nu. Oj, vad jag är sugen på sushi. Rå fisk. Mums. 
 
 

Facebook och engelska och råttor

Oj, man (jag) är absolut inte någoon expert på att uppdatera om mitt liv. Det kanske är lika bra. Det är inte alltid så intressant. Ibland är dock livet som en film, som en bok, som en påhittad triologi medan livet ibland är svart. Svart som natten.
 
Facebook, som jag tror de allra flesta har idag, åtminstånde har haft, så kommer det dagligen upp påminnelser vad man (jag) gjorde denna dag för flera år sedan. Min blogg är ofta hänvisad och jag brukar då och då gå in här och läsa vad jag gjorde just denna dag för några år sedan. Det som är kul är just att jag var väldigt bra på att skriva dagligen förr och det gör det intressant och läsa vad jag fakiskt sysslade med just då. I vissa fall är det dock precis som att jag för evigt ska minnas vad jag gjorde denna dag. Jag är väldigt kryptisk och utelämnar information. Kanske inte så konstigt dock med tanke på att många vänner, "vänner", familj och släkt läste min blogg och jag ville förmodligen inte att alla skulle veta ALLT. Idag hade jag dock velat veta de där uteslutande, kryptiska inläggen som jag inte minns. Jag kan i stora drag lista ut vad ämnet rörde sig om, men kan liksom inte sätta finger på vad jag exakt syftade till.
 
För att komma till nutid, så har skolan startat igen. Termin 5. Tiden springer förbi, fast ändå går det så otroligt sakta. Jag har varit duktig på att längta till kommande kurser, för att jag alltid tror att det som komma skall är mycket roligare än det jag tidigare haft. Så var det även med denna kurs. Engelska. Jag har sett framemot detta på grund av att jag vill tro att min engelska har förbättras sedan mina nästan två år i USA. Jag vet att det har förbättrats. När kursen sedan startade och jag såg vad den innefattade - fonetik och grammati, så fick jag hjärtklappning, nästan. Det som är grejen är att jag kan engelska, men jag kan aboslut inte fonetik och grammatik. Jag vet liksom bara varför det låter som det gör och vad som är rätt, men kan för guds skull inte förklara det. Så antar att denna kurs kommer bli en mer utmaning än vad jag förväntade mig.
 
Måste även tillägga att kursen går på distans, precis som termin 4 gjorde på grund av Covid-19. För japp, ett virus har spridit sig från Kina runt om i hela världen och världen har därmed mer eller mindre stått still sedan Februari. Detta trodde jag absolut inte när klokan slog 00.00 och det blev ett nytt årtioende. 
 
Häromdagen, när jag satt hemma i mitt kök och skulle vattna blommorna, sågj ag hur något rörde sig utanför fönstret. Vad var det inte om en JÄTTERÅTTA. Nej men jag fick PANIK. Är det något jag hatar mer än hundar och katter så är det just råttor. Jag har haft en räddsla för detta sedan jag bodde med min mamma och bror i lagersberg under en period och en JÄTTERÅTTA sprang ut från en buske, framför mina fötter, när jag skulle till bussen. Om ni tror att jag gick snabbt/sprang den biten varje gång från den dagen så har ni helt rätt.
 
Nu ska jag faktiskt värma på lite mat, Pad Thai, som blev över från gårdagens Foodora-köp. Sedan ska jag sätta på ett avsnitt av The handmaids tail. Hur bra är inte den serien? 
 
Ikväll ska jag förövrigt träffa Maria Å och Elin L hemma hos Maria med lite gottis och vin. Så trevligt. Länge sedan jag träffade både Maria och Elin så ska bli hur mysigt som helst. Så tacksam.
 
Troligen är det ingen som längre läser denna blogg, vilket är förståligt. Jag uppdaterar för min skull. Hur som, så var min pose förut att göra peace-tecknet. Kan lova att det har kommit tillbaka. Är det ett tecken på åldersnojja, att trender kommer och går eller rastlöshet? Ingen vet.
 

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0