För första gången under hela december fick jag idag se en glimt av himlen som inte var molnig, dyster och grå. Jag fick se lite färger. Blått, rosa och vitt för att vara korrekt. Tyvärr hann jag endast se färgerna en kort stund, innan det var dags för färgerna att säga godnatt och försvinna mot en, vad vi är vana att se, mörk himmel. Det kändes dock befriande att se att det finns ett ljus i det mörkra.

 

Jag har idag kollat/lyssnat en hel del på musikhjälpen och självklart även bidragit med en slant. Årets tema är "ingen människa ska lämnas utan vård", vilket efter årets pandemi känns väldigt passande. 

 

Jag har nu precis slängt in lite lax i ugnen och sitter och skriver lite på en kurskamrats pyt (praktisk yrkesteori) som jag ska opponera på tills fredag, då vi har seminarium, vilket är det avslutande momentet i praktikkursen. Känns väldigt skönt! 

 

Nu ska jag avsluta detta, fixa klart maten och skriva färdigt opponeringen och sedan ta kväll med O. 

 

Igår skulle jag ha gått ut på min sista praktikvecka på Årbyskolan. I söndags fick jag dock en printscreen av Elin där det framgick att Årbyskolan har stängts pga flera coronasmittade lärare. Min handledare hörde av sig senare på söndagen och meddelade att jag inte skulle komma på måndagen. De skulle ha möten om hur de/vi ska agera. Så jag antar att jag nu är klar med min praktik. Jättetråkigt såklart att jag endast fick 3/5 veckor, då vi redan har väldigt lite praktik i utbildningen. Däremot ska det finnas tillräckligt med underlag för att jag ska kunna bli bedömd i min praktik, vilket känns skönt så jag inte har någon rest till senare.

 

Nu tänkte jag kika på julkalendern och sedan skriva klart min pyt som ska in idag. Det är alltså jul nästa vecka, men innan dess ska jag bli klar med: mina lärandemål, min pyt, opponera en annans pyt, ha seminarium om opponeringen och pyten och skicka in en skriftlig tenta i kursen vi har parallellt. Längtar SÅ tills jag får lite ledigt. Behöver verkligen det.

Och. Just ja. Förra veckan fick jag svar att jag fick VG på min inlämning, som jag var stensäker på att få U på pga hur hård läraren ska vara på att rätta. I veckan fick jag alltså mitt kursbetyg som blev VG. Jag blev glad och stolt. Jag var inte speciellt engagerad och duktig i grundskolan och gymnasiet. Kan delvis berott på alla hinder jag hade och det faktum att jag mer eller mindre inte var accepterad i vissa klasser jag gått i. Hur som. Det känns skönt att jag har gått från grundskolan och gymnasiet, där jag tog allt som det kom och flera gånger kommit till skolan och inte vetat om att vi skulle ha prov i företagsenomoni eller något annat "kul", tills nu. Nu när jag VALT att gå i skolan och gör det för MIN skull och för att jag ska göra något jag tycker är kul. Förstå mig rätt. Jag tycker absolut inte allt är kul och engelskakursen var ett helvete med så mycket ostruktur att till och med jag blev knäpp, som annars kan vara väldigt obrydd. Men. Att få ett resultat, det bästa som går att få, i en kurs jag trodde var omöjlig, är en fruktansvärt härlig känsla. Tänk att jag har gått ifrån att vara en osäker tjej som var mobbad och bafann sig i ett utanförskap i skolan, till att frivilligt börja plugga igen och göra det på bästa vis. Jag är så stolt över mig själv. 

Jag har blivit sjuk. Förkyld. Och det är fruktansvärt. Jag kände i söndags att jag hade lite ont i halsen, men tänkte inte så mycket mer på det, då jag dagen innan (lördag) hade träffat Martin ocn Josefine som hade kommit över till mig och Oscar på middag och spelkväll. De som känner mig vet att jag, inklusive Martin och Josefine, är galna i att vinna. Tokiga. Man spelar inte för att det är kul, utan för att vinna. Självfallet även för att det är kul, men ni hajjar. Vi började kvällen med att spela lite Mariocart och kan säga att vi ej var tysta. Därav tänkte jag att när jag vaknade upp morgonen därpå att jag hade ont i halsen pga skrikandet från dagen innan. Då jag har praktik nu och att det är en pandemi, behöver man vara symtomfri i 2 dagar för att få arbeta. Jag hörde därför av mig till min handledare på söndagskvällen att jag hade halsont och behövde stanna hemma på måndagen. Att stanna hemma på måndagen förlängdes till tisdagen, onsdagen, torsdagen samt fredagen. En hel arbetsvecka.

 

Idag är det fredag och jag börjar känna mig lite mer kry. Hostar fortfarande, snorar och är lite hängig, men har inte Covid. Testade mig i måndags och fick svaret på tisdagseftermiddagen att resultatet var negativt, vilket kändes skönt. 

 

Då jag fortfarande är krasslig, kommer jag stanna hemma hela helgen, precis som jag har gjort hela veckan lång. För andra hade det kanske varit jobbugt och frustrerande, men jag gillar att vara ensam. Jag gillar att vara hemma och inte göra något alls. Jag är lite av en ensamvarg. Ser inga problem i att ligga i soffan en hel dag och mata serier. Och att jag nu heller inte ska röra mig utanför hemmet, passar mig perfekt. Idag är det också fruktansvärt tråkigt värder. Mörkt och regnigt så känns skönt på ett sätt att få mysa runt i loungewear och tofflor och dricka massa koppar te. 5 koppar tror jag att jag snittar per dag. Observera även då att jag är en person som inte gillar te. Men varmt vatten ska vara bra för halsen har jag hört, så då kan jag likagärna maxa intaget. 

 

För att avrunda, upptäckte jag precis att mina inlägg publiceras under kategorin "Sweden, im back". Kände att min inlägg bör hamna i en annan kategori nu, när jag varit hemma från USA i 6 år. Framöver läggs inläggen i kategorin "Här för att stanna". Tolka det, som tolkas vill. Att jag är  Sverige för att stanna. I eskilstuna. I bloggen. I mig själv.