Long time no see

Det är på tok för länge sedan jag skrev något här. Upptaderade om mitt liv. 
 
Just nu bor jag hemma hos min mamma. Vi håller på att renovera vårt badrum i vår nyköpta lägenhet och har därmed ingenstans att duscha eller gå på toaletten. 
 
Idag är jag ledig från skolan och har städat lite och lyssnat på rättegångspodden. Hemskt. Intressant.
 
Jag sitter just nu vid mitt skrivbord i mitt rum och knappar på min dator. I en av lådorna i skrivbordet ligger det en hög med papper jag börjar bläddra i. "Händelser ur mitt liv". En uppsats. 2012-04-10. 
 
Det tar inte många sekunder innan minna ögon blir vattniga och jag känner att det rinner en tår längst min kind. Alla minnan väcks till liv. Tuffa perioder. Och jag tänker, varför lyssnade ingen?
 
"Jag har valt att skriva om några händelser ur mitt liv och hur jag ser på saken. Ämnet är mobbning". Jag som 18-åring öppnar upp mig och skriver en uppsats om några av de händelser som har hänt i mitt liv. Från första gången jag kände mig, enligt mina nedskrivna ord, "nedtryckt, dålig och misslyckad" när jag gick i andra klass. 8 år. När jag sedan blev utfryst och ensam under hela fjärde klass. 10 år. När jag tillsist började gymnasiet och återigen fick vara ensam. Fick höra ord. Kommentarer. Blickar. Fysisk mobbning. Från första till sista året på gymnasiet. 16 till 18 år. 
 
Varför just denna uppsats tar så hårt på mig i dagsläget, tror jag har att göra med att jag öppnade upp mig för min lärare. Till min psykologilärare som läste och bedömde denna uppsats. Jag skrev ord för ord vad jag har blivit utsatt för. I hopp om att någon skulle höra mig, antar jag. G-. Det var betyget jag fick. Inga kommentarer. Inga frågor. "Hur mår du idag?". "Vill du prata om det?". Ingenting. 
 
Jag tror jag tänker på alla barn som går i skolan idag, som känner liknande som jag gjorde. Är rädda för att bli utfrysta. Få höra saker i korridoren. Inte ha någon att leka med. Inte har någon att äta med på lunchen. Ingen att åka buss med. Ingen att prata med. 
 
Jag tänker att det finns barn som roppar på hjälp, men inte får någon.
 
Jag tänker på att det finns lärare som blundar för sanningen. Som blundar för det som är jobbigt. Som inte tar det på allvar. 
 
Jag tänker att när jag själv är färdogutbildad lärare, vill jag inte att mina elever inte ska våga öppna upp sig och berätta om de känner sig ledsna, utanför eller mår dåligt. Jag vill inte att andras erfarenheter av dåligt stöd ska smitta av sig på de yngre eleverna. Jag vill inte att elever ska få olika hjälp beroende på vem de pratar med. 
 
Det ska inte finnas 8-åringar som känner sig misslyckade. Det ska inte finnas 10-åringar som tvingas vara  ensamma i skolan. Det ska inte finnas gymnasieelever som blir utfrysta och som ropar på hjälp men inte får någon. 
 
Jag kommer inte acceptera att andra ska behöva genomlida samma sak som mig.
 
Ge mig tre och ett halvt år. 

Tack

Tack för alla texter. Tack för alla ord. Tack för att jag har fått komma bort från verkligheten genom er. Tack för allt. Tack.

Kärlek är vackert

Vill bara säga att jag älskar denna människa ganska otroligt mycket. Klart slut. 

Snart 40

Tjinixen! nu är den Äntligen bara en vecka kvar tills jag går på min livs första riktiga semester i 4 veckor. Ska bli så fruktansvärt skönt! Inga planer, förutom att jag ska till Stockholm på onsdag efter jobbet för shopping och fest med bästaste Louise och förhoppningsvis åka badring nästa lördag. Aldrig själv vart med på det, men har vänner och sett flera klipp och det verkar vara sjuuukt kul! Hoppas bara att det är bra väder! 

Annars då? Är inte direkt världsbäst på att uppdatera här. Dagarna går, regnet faller, och snart är hösten här. Och just ja, på tal om att dagarna går, snart har yttligare ett år gått och jag fyller 22. 22?! shieeet. Endast 18 år kvar tills 40.

Imorgon är jag ledig, jobbar 5 timmar på lördag och sedan är det söndag och kalas. 

Förra helgen var jag med mamma och Anders till ett par kompisar och grillade. Hade trixtävling med barnen, och kom på en första plats. Känns bra med mina 10 kickar, haha. De ungarna sa att jag antingen såg ut att vara 30 eller 17, hm... Vet inte om jag ska vara lättad eller mer orolig över min åldersnojja.

Har precis tittat senaste avsnittet av PPL. Nu ska jag nog kolla lite OTH och sovaaaa efter massa jordgubbar och glass. såå gott! 

Det var vad jag hade på hjärtat denna torsdagskväll. bajjjjjj!
 
 
 
 

Förändring

Flera månader sedan sist. Känns ganska tomt att inte skriva av sig. Borde kanske börja igen. Är så avkopplande att skriva några rader. 

Hursom, eftersom jag inte skrivit på ett bra tag, är jag osäker på om ni, om några ens läser detta, vet att jag blev brunett för ett tag sedan. Nu är det dock sommar och på lördag tar bästa bror studenten, så igår på min lediga dag tror jag till frissan och gjorde en förfräschning - blev blond. Mycket nöjd!




Train

Mot bussen, tåget och vidare till Ljungskile och min saknade Sanna!







 

Januari

Så har det nästan gått en hel månad på det nya året. Skumt. 

Jobbet flyter på, hade en bra jul och nyår med vänner och familj. Imorgon åker jag till Sanna i Ljungskile, vilket ska bli en riktig jäkla fest! 

Just ja, jag har blivit brunett också! 

Det var nog allt för nu. Nu ska jag packa det sista! 


Country side

Trots detta regniga väder, tar jag och pappa oss till landet för julgranshuggning. Sitter i bilen nu och käkar laktos och lyssnar på P3. Mysig dag med pappsi. 




Drink



December

Tänk att det redan är december. Tiden går allt för fort...

Har nyss tagit en dusch och ligger nu och kollar big brother. Ikväll ska jag ut med Maria. Blir troligtvis en toppenkväll!



 

Boat Cruise

Vid 16.10 idag lämnar jag Eskilstuna över natten för party på Galaxy, med bla. min fina vän Emma som åker med ett gäng från Linköping. Ska bli så jäkla kul att träffa den bruden igen! Kommer garanterat bli en toppenhelg!
 
 

Workout

Hade en ledig dag igår, alltså långhelg! Såå skönt! Åkte till tuna park med mamma, mormor och morfar och kom hem med ett par fina Urban stövlar. Åkte sedan hem och gjorde egenpressad apelsinjuice och hallonsmoothie. Sedan satte mamma och jag på oss träningskläder, och åkte först till gårdsbutiken och köpte fläskfile och annat smarr, och sedan vidare till gymmet där vi mötte upp Anders och körde ett pass. 
 
På kvällen blev det god fläskfile, potatis i ugn och svampsås på egenplockad svamp. Himelskt! 
 
Kollade sedan senaste vampire diaries och blev lite kär i damon, som alltid, innan jag somnade.
 
 

Drömmar

Jag har drömt väldigt mycket på sistonde. Nästan varje natt. Jag kan vakna mitt i natten av att vara rädd, och minns hela drömmen, försöker komma ihåg den, somnar om och vaknar helt kallsvettig. I natt drömde jag att jag var på en bar, och träffade på en person som var med en annan tjej och bet henne i kinden. Helt plötsligt var jag i något hus och packade, för jag, min bror, pappa och någon liten flicka skulle åka på semester till Indien. Planet skulle gå 20 över 6 på kvällen, vi bokade biljetterna vid 9 på morgonen. Vi började packa, men sen ville pappa inte åka längre, så han la sig i soffan och sov. När det var en timme kvar till planet skulle lyfta, hade vi fortfarande inte åkt och ingen hade packat färdigt. Pappa säger att det är lugnt och att vi kommer hinna. Den lilla flickan hade inte börjat packa för att hon inte hade någon väska med sig, så jag fick springa upp på övervåningen och hitta en väska till henne. Helt plötsligt var vi på planet, ett litet plan som pappa körde. Sedan minns jag inte mer, men jag vaknade upp rädd och kallsvettig. Som vanligt. 
 
Jag skulle så gärna vilja veta vad mina drömmar betyder. Eller egentligen kanske inte borde veta Har hört att drömmar ska vara ovetande och att man inte ska tänka på de. Det känns ändå som att det är något, som mitt inre försöker säga. Något som jag borde veta, som jag egentligen inte vet, eller något jag inte vill erkänna. Men jag tror samtidigt att det är bra att drömma. Att ha drömmar, innebär att man har något man brinner och lever för, och jag tror att drömmarna man drömmer kanske visar drömmar och tankar som man har innerst inne, fast man inte vågar visa, så man gräver ner de. Eller, jag vet inte. Som jag skrev i tidigare inlägg. Jag skulle vilja vara ett världslexikon, som kan allt. 
 
 
 

Thoughts

Dagarna rullar på. Har nu jobbat 2/4 veckor på min traini, vilket innebär att jag endast har två veckor kvar av hjälp på jobbet, och sedan ska man vara fullärd och kunna allt själv. Lite nervöst, men det kommer nog gå. 
 
Annars händer det inget speciellt i livet. Jag jobbar, äter och sover. 
 
Jag gillar inte att det börjar bli så mörkt ute. Ser aldrig ljuset längre. Är mörkt när jag cyklar till jobbet och när jag cyklar hem. Är nog lite därför jag är så nere hela tiden och trött och seg. 
 
Konstigt nog är jobbet det roligaste som händer i mitt liv just nu. Trivs jäkligt bra där faktiskt. Skulle dock inte skada om man gjorde något mer spännande än att svara i samtal hela dagarna, men det kommer väl för mig också någongång i framtiden. 
 
Idag är det som sagt söndag, och imorgon är det jobbdag. Jag som alltid annars har sett framemot helger, gör det inte alls på samma sätt längre. Jag skulle nästan kunna bo på jobbet. Där träffar jag iallafall folk. 
 
Vad jag behöver är folk runt omkring mig som ger mig glädje och värme, och, tjaaa, det skulle inte skada med en solsemester heller, tack. Jag saknar mitt liv i usa så förbannat mycket. Det händer ju aldrig något här. Det känns som att man är bortglömd. Att man är osynlig. Det absolut jobbigaste är att inte veta vart man har folk. Jag hatar att vara ovetande, och inte veta vad andra tycker och tänker. Jag vill vara ett världslexikon, en söksida på internet som kan allt. Som vet allt, och som får alla svar. 
 
 
 

Happy day

Med tanke på att jag jobbar på lördag, var jag ledig från jobbet idag, vilket var vääldigt skönt! 

När jag är ledig, brukar jag inte göra ett dugg på hela dagen. Inte för att jag gjorde så välsans mycket idag heller, men jag gick upp skapligt, kollade film, åt mat, tränade, och sedan tog jag en promenix till Bergadagiset och hämtade upp min lilla, söta kusin Wilmer. Jag skulle nämligen vara barnvakt till honom idag. Så himla mysigt! 

Tog över en timma att gå hem från dagiset, då vi stannade och lekte i 3 lekparker, sprang omkring och lekte, undvek löv, fast man hade 5 liv ifall man skulle kliva på ett, skrattade och busade och hade det så gosit så! 

Kom hem och spelade lite spel och lekte, gjorde sedan iordning korv med bröd, enkelt och smarrit, sedan mer lek och sedan lite fika med ballerinakaka och mumsmums och festis. 
 
Morbror Anders kom och hämtade Wilmer vid strax efter 8. En toppendag med min fina kusin! Så himla härligt att han faktiskt verkar ha det kul med mig, trots att vi inte setts på 2 år när jag var i usa. Men att höra honom säga "Du är grym på spelet, Johanna" och luta sitt huvud mot min axel när han började bli lite småtrött, värmer ens hjärta. 
 
Imorgon är det jobb igen, och i övermorgon och på lördag. Men det här ska nog gå bra. Längtar lite faktikst. Var tråkigt att inte komma till sina härliga jobbarkompisar idag. Tänka sig att man skulle kunna "sakna jobbet". Tänk vad bra människor gör med en. 
 
 

hard work

Nu var det länge sen jag skrev här igen. Har vart 3 intensiva veckor på inroduktionen på mitt nya jobb, och två väääldigt intensiva dagar på jobbet, på riktigt. Vi gick i måndags ut på telefonen, och det första samtalet jag fick var såklart mer eller mindre ett hot, som enligt vår lärare "aldrig kommer hända er". ne, men såklart hände det för mig på första samtalet. Vad är oddsen att jag ALLTID ska få det värsta av det värstaste?! Hur som, avr det inget farligt egentlige, han ville leta upp mig på fb, sen får man väl tolka det som man vill egentligen. 
 
Idag hade jag också världens sämsta och värsta kunder. Gråtit 2/2 dagar. Det är inte illa det inte... Förhoppningsvis blir det bättre. Jag vill verkligen vara kvar här, gillar mina jobbarkompisar sååå mycket. De är verkigen störthärliga! Men 1+1 ska bli 2, och går jag och jobbet inte ihop, så funkar det helt enkelt inte. Jag kommer ge det några veckor, och kommer jag må såhär efter jobbet då fortfarande är det nog dags att leta något nytt.
 
Helt slut om dagarna är jag iallafall, då jag cyklar hemifrån strax innan 10 på dagarna och kommer hem vid 8 på kvällen. Så ser mitt liv ut mer eller mindre nu för tiden, jag cyklar och jobbar, cyklar och jobbar, och äter lite däremellan typ. 
 
Nu är jag så pass trött, så jag ska väl sova, innan allt från ovan upprepas ännu en gång.
 
Godnatttttt

A new begining

En första dag på nya jobbet. Var lite smånervös i morse måste jag medge när jag satte mig på cykeln för att trampa till jobbet. Det var förövrigt vidrigt kallt i morse, händerna var blåa när jag kom fram. Jag tror även att jag fått punka, fastän jag inte kan se det. Är till och med jobbigt att trampa i ettans växel, och då känns det som att något är på tok. Inlämning på den borde jag fixa.
 
När jag väl kommer fram till Transcom, borta vid ASSA och nya Willys, är det någon gubbe som står där i dörröppningen och säger att vi inte ska vara där, utan i lokalen bredvid pitchers. Jag och en annan tjej, Hannah, som inte ens är från stan, blev sist att lämna platsen. Tur att jag är Eskilstunabo och vet vart lite ställen ligger, haha, annars hade vi vart illa ute må jag tro. Hur som hoppade jag upp på min halvtrasiga cykel, med Hannah bakpå, och trampar på till stan. Vi kom bara 5 minuter sent, vilket var okej, då ingen hade fått reda på den nya adressen... 
 
Dagen bestod i helhet av att lära känna varandra. Det kändes lite som att börja i 4an, på ny skola, och bara massor av nya ansikten. Kändes kul! Första övningen var att vi skulle ta ett papper och skriva vårat namn överst,  och sedan rita saker som beskrev oss - saker vi gillar att göra, vad vi jobbat som innan och om vi är rädda för något. Jag ritade en grupp av dansande människor, som beskriver mitt hjärta till festande, massor av godis, då min andra hjärtdel tillhör sötsaker, en amerikansk flagga och två barn som beskrivning på mitt förra jobb och en blixt och mörker som rädslor. Det skulle man sedan en och en presentera inför "klassen". 
 
Det var sedan massa andra övningar om vad bra sevice är för oss, och vi skulle sedan arbeta med olika ord och beskriva de. Ganska roliga övningar faktiskt. 
 
Gruppen verkar även vara toppen, tror jag kan få väldigt roligt med dessa människor. 
 
Med tanke på att vi inte hade så mycket att säga och göra första dagen, fick vi sluta redan vid 2pm istället för 4.30pm. SÅ SKÖNT! Hannah, tjejen som blev min första kontakt på Transcom, fick även avsluta jobbdagen. Hon är nyinflyttad från Jönköping, då hennes kille bor här, och har flyttat mot mitt håll av stan, så jag gick med cykeln tillsammans med henne. Jättetrevlig tjej som är otroligt lätt att prata med. Tror detta kan bli ett ganska kul jobb trots allt. Som alla säger, man jobbar inte med detta jobb för arbetsuppgifterna eller lönen, utan för människorna, vilket jag tror kommer bli detsamma för mig. 
 
Imorgon är det en ny jobbdag, och jag är taggad! Ska komma ihåg matlåda denna gång, och vantar så mina händer slipper bli blå igen.
 
Tack, Tack, Tack för mig!

Brother

Min bror kan vara en av de finaste personerna på denna jord. Han säger väldigt lite, och tar inte mycket plats alls, men ändå säger han alltid de bästa sakerna när han väl pratar, och när han inte säger något allt, så är det oftast det bästa ändå. 
 
Igår satt jag säkert över en timma i hans rum, och bara pratade om allt och inget. Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig, men jag är inne i någon slags period, då allting är tråkigt, allt suger, allt är cp, allt är bajs. Jag känner mig även väldigt gammal på det och har börjat fått världens åldersnojja. Jag är ju trots allt inne på min femte hand (Internt). På jobbet har jag börjat lyssna på 90tals musik och imorse kollade jag på två disneyfilmer. 
 
I det hela mår jag nog inte så jättebra. Inte fruktansvärt dåligt så att man ska behöva börja vara orolig, men ändå tillräckligt så att man vill att personer ska börja fråga, bry sig och vara där för en. 
 
Min bror är en av de. Han behöver inte göra stora saker för att få mig att le. Bara de där extrasakerna kan vända min dag helt till det motsatta. Han kom precis in och frågade en simpel fråga som "Vill du ha chips?". "Nej, tack", svarade jag. "Är det sägert?", frågade han tillbaka. Han frågade även om jag var ledsen, jag svarade att det var lugnt och han kom sedan 3 sekunder senare in med en skål chips iallafall. "Ifall att", sa han till det och ställde ner skålen på mitt bord. 
 
Bara småsaker kan förändra. Jag är nog väldigt dålig på det jag också, trots att jag alltid antyder att folk borde vara så mot mig. 
 
Jag är inne i en period, då jag känner mig helt ensam. Faktum är, att jag känt mig väldigt ensam sedan jag kom hem från usa. Jag lämnade något som jag trodde skulle finnas kvar när jag kom hem, men ingenting var detsamma. Man tror på något sätt att världen stannar upp när man är borta, och att allt kommer fortsätta när man är hemma igen. Så är det inte. Livet går vidare. 
 
Jag känner att vänner har svikit mig, fast kanske är det jag som har svikit de lika mycket. Som jag nämnde, jag kan vara väldigt dålig att få fram vad jag vill säga, och säga de småorden som skulle kunna förändra någons dag. Jag förväntar mig bara det av andra.
 
Jag har lärt mig att inte lägga ner energi på människor som inte lägger ner tid på mig, och förja fokusera på de människor som faktiskt lägger ner tid på mig. Det är det som är viktigt, och jag tror att det är vad jag behöver. 
 
Jag älskar dig.

Vinden borde vända

Tjena bloggen. Hva skjer? 
 
Tror jag har kollat lite för mycket på Paradise Hotel Norge, eller så är jag bara lite inspererad av min Boston-kompis Janni som har fixat boende och jobb i Oslo, Norge och ska flytta dit. Jag vill också. 
 
Igår var det dags för jobb igen på Berendsen. Världens tråkigaste jobb. Ena positiva är att det inte räknas som sommarjobb längre, vilket ger mig någon slant mer i timlön. Suck on that!
 
Blev en tidig kväll igår, efter att Anders och Hampus åkt hem efter typisk tacofredagskväll och lite spelande och brottande. Man blir så trött när man jobbar, fast ännu segare när man inte gör något alls. När ska man bli nöjd?!
 
Idag regnar det och är så tråkigt väder. Jag vill ju hitta på något skoj... Blir eventuellt bio med Hellen, eller bara hemmaslapp hos Anders med familjen. Skulle nog helst av allt vilja gräva ner mig tills nästa sommar, eller åka utomlands. 
 
Med tanke på att jag fortfarande bara sitter i sängen, helt ofixad, borde jag börja på det planet och se vart dagen tar mig. 
 
Hörs
 
Bild från typ min enda soldag denna sommar. "Man ska vara glad för det lilla" osvosvosv

Life is about using the whole box with crayons

Black N White

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0