Nytt men gammalt

För några år sedan fick jag en polaroidkamera av min pappa. På grund av att jag har varit snål ocn inte velat slösa på korten man behöver använda för att skriva ut bilder, har jag ej använt den så mycket. Den 22 januari hittade jag på kameran i en låda och tänkte "det är jättedumt att kameran bara ligger här utan att användas, plus att det är roligare att bläddra genom bilder i handen än på datorn". Så det slutade med att jag tog upp kameran, laddade den och beställde hem mer zink-papper till utskrifter.
 
Varje dag sedan den 22 januari har jag tagit en bild. En bild om dagen, som representerar något. Det kan vara en bild på mina skolböcker om jag pluggat hela dagen, en bild från en promenad jag gått med min vän eller en selfie med min sambo i soffan. På baksidan av varje kort skriver jag datum och en liten sammanfattning från dagen. Som en dagbok fast i bildform. Som min header på denna blogg hette förut "My life in pictures". 
 
Nu behöver jag återgå till läsandet av kurslitteratur till morgondagens seminarium. Det är inte lite som ska läsas kan jag säga... 
 
Lite av de bilder som är min verkliga version av bilddagboken.

Himlen har en annan färg än grå

För första gången under hela december fick jag idag se en glimt av himlen som inte var molnig, dyster och grå. Jag fick se lite färger. Blått, rosa och vitt för att vara korrekt. Tyvärr hann jag endast se färgerna en kort stund, innan det var dags för färgerna att säga godnatt och försvinna mot en, vad vi är vana att se, mörk himmel. Det kändes dock befriande att se att det finns ett ljus i det mörkra.
 
Jag har idag kollat/lyssnat en hel del på musikhjälpen och självklart även bidragit med en slant. Årets tema är "ingen människa ska lämnas utan vård", vilket efter årets pandemi känns väldigt passande. 
 
Jag har nu precis slängt in lite lax i ugnen och sitter och skriver lite på en kurskamrats pyt (praktisk yrkesteori) som jag ska opponera på tills fredag, då vi har seminarium, vilket är det avslutande momentet i praktikkursen. Känns väldigt skönt! 
 
Nu ska jag avsluta detta, fixa klart maten och skriva färdigt opponeringen och sedan ta kväll med O. 
 
Har ingen bild på dagens himmel, men bjuder på en gammal goding. En fin sommarkväll ute i sommarstugan vid Båven. Underbart ju. 

Snart är det jul

Igår skulle jag ha gått ut på min sista praktikvecka på Årbyskolan. I söndags fick jag dock en printscreen av Elin där det framgick att Årbyskolan har stängts pga flera coronasmittade lärare. Min handledare hörde av sig senare på söndagen och meddelade att jag inte skulle komma på måndagen. De skulle ha möten om hur de/vi ska agera. Så jag antar att jag nu är klar med min praktik. Jättetråkigt såklart att jag endast fick 3/5 veckor, då vi redan har väldigt lite praktik i utbildningen. Däremot ska det finnas tillräckligt med underlag för att jag ska kunna bli bedömd i min praktik, vilket känns skönt så jag inte har någon rest till senare.
 
Nu tänkte jag kika på julkalendern och sedan skriva klart min pyt som ska in idag. Det är alltså jul nästa vecka, men innan dess ska jag bli klar med: mina lärandemål, min pyt, opponera en annans pyt, ha seminarium om opponeringen och pyten och skicka in en skriftlig tenta i kursen vi har parallellt. Längtar SÅ tills jag får lite ledigt. Behöver verkligen det.

Stolt

Och. Just ja. Förra veckan fick jag svar att jag fick VG på min inlämning, som jag var stensäker på att få U på pga hur hård läraren ska vara på att rätta. I veckan fick jag alltså mitt kursbetyg som blev VG. Jag blev glad och stolt. Jag var inte speciellt engagerad och duktig i grundskolan och gymnasiet. Kan delvis berott på alla hinder jag hade och det faktum att jag mer eller mindre inte var accepterad i vissa klasser jag gått i. Hur som. Det känns skönt att jag har gått från grundskolan och gymnasiet, där jag tog allt som det kom och flera gånger kommit till skolan och inte vetat om att vi skulle ha prov i företagsenomoni eller något annat "kul", tills nu. Nu när jag VALT att gå i skolan och gör det för MIN skull och för att jag ska göra något jag tycker är kul. Förstå mig rätt. Jag tycker absolut inte allt är kul och engelskakursen var ett helvete med så mycket ostruktur att till och med jag blev knäpp, som annars kan vara väldigt obrydd. Men. Att få ett resultat, det bästa som går att få, i en kurs jag trodde var omöjlig, är en fruktansvärt härlig känsla. Tänk att jag har gått ifrån att vara en osäker tjej som var mobbad och bafann sig i ett utanförskap i skolan, till att frivilligt börja plugga igen och göra det på bästa vis. Jag är så stolt över mig själv. 

Efter solsken kommer regn

Som det går att tolka från texten, så går det nästan lite för bra nu, så väntar bara på att det ska vända. till det negativa. Sen regnar det även ute NAWS (now as we speak) så det var passande ändå.
 
I fredags slutade engelskakursen vi haft i 10 veckor och idag började en ny, som handlar om konflikthantering och ledarskap (sen var det ett ord till jag inte minns :PP). Under föreläsningen skriver Rebecca till mig och säger att vi fått flera resultat i Ladok, vilket är sidan där våra betyg registreras. Gissa vad? Jag fick alltså VG på grammatiktentan OCH vårt grupparbete vi gjort! Jag har alltså fått VG på tre av tre möjiga? Nej, men VAD är det som HÄNDER? För att få VG i kursen, vilket jag tror är omöjigt med tanke på vad det är för inlämingar som är kvar att bedömmas, behöver jag VG på minst en uppgift till. Håller tummarna för det, men kan ärligt säga att jag blir glad om jag bara fåt G i kursen pga en av de två inlämningar som är kvar att betygsättas var SVÅR. 
 
Hur som. I fredags kom Elin, Maria och Alexandra över till mig. Vi beställde mat, drack lite vuxendricka. spelade spel och pratade. Supermysigt! 
 
I lördags gick jag och Oscar över till Martin dit även Josefine kom. Vi beställde mat, drack vuxendricka, pratade och spelade spel. Lite samma tema som fredagen. Lite senare anslöt även Elin och Simon. Så trevligt! 
 
I söndags åkte jag och Oscar till Assa-gymmet tillsammans med mamma och Anders där det var ett benpass på schemat. Kortlekspass. FYSATAN säger jag bara. Kortleksträning är alltså att man väljer fyra övningar, där en övning är en färg på kortleken. Ex. så väljer vi att vi ska göra armhävningar på ett hjärter. När ex hjärter 10 kommer, är det alltså 10 armhävnignar som ska göras. Vi valde att göra tre olika sätt, där vi gjorde samma fyra övningar 3 gånger, förutom de sista 5 gångerna där vi tog bort några övningar och lade till några andra. Kan säga att jag har haft väldigt svårt att gå idag. Fy. Vill inte ens tänka tanken hur det kommer vara imorgon, då det oftast är dag två som är värst efter benpass...
 
Mamma hörde av sig idag och sa att hon ställt sig i kö till ett danspass. Var länge sen jag tränade med henne, så ställde mig också i kö och vi båda kom in. Hon hämtade upp mig, gav mig en present!? (tror att det var lite mutning??) och så dansade vi loss. Var skönt att röra sig lite och mjuka upp kroppen efter gårdagen och passet var betydligt jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Kul att träffa mamma <3 
 
Känner att detta inlägg blev lite väl långt, så dags att avrunda. Bjuder på en bild på lilla mig från i helgen.
 

Tentamen

Halloj! 
 
I onsdags fick jag tillbaka min engelska fonetiktenta. Hör och hämpa, jag fick inte bara godkänt utan även VG?! Kändes helt okej när jag klev ut från salen, men var fortfarande osäkert pga oklart hur läraren skulle rätta, men det gick ju vägen. Nu har jag dock lite press att jag vill få VG på salstentan som är i engelsk grammatik imorgon. När kursen startade var jag mer positiv till grammatiken än fonetiken, men efter att vi började med dessa kurser vändes det helt. Jag som har svårt för grammatik överlag i svenska, upplever att det är svårt att kunna detta med regler och allt vad det innebär. Att ha bott i USA är självklart en fördel, för jag hör ofta vad som är rätt. Men skulle det komma frågor där jag ska förklara regler eller skriva om en text till ex. "simple present perfect" så är jag körd. Kan varken relger och tempus i svenska eller engelska. Känns meningslöst. Har suttit någon timma nu och försökt gått igenom kompendiet vi har. Är på sida 13 av 31. Bra ändå :))
 
Samtidigt som jag hemskt gärna vill ha VG även på denna, skulle jag vara SÅ glad om jag bara klarar det. Som vanligt är jag ju ute i sen tid att lära mig saker som jag borde ha lärt mig för sååå länge sen, men kommer gå på min magkänsla och hoppas att det inte är för mycket förklarande utan mer skrivande.
 
Nu ska jag kolla igenom detta lite till, försöka lära mig tempus-grejerna, och sedan sätta mig ner i soffan med min kärlek och kolla något på TVn. 
 
 

Tänd ett ljus

Nu var det ett tag sedan jag skrev här igen. Sedan sist har skolan fortlöpt på distans, jag har hunnit ha en salstenta i engelsk fonetik och jag har ytterligare en salstenta nu på måndag i engelsk grammatik samt lite grupparbeten och inlämningar som snart ska in. Fonetiken kändes ändå helt ok, så håller tummarna på att resultatet, som förmodligen publiceras idag, visar godkänt. 
 
Utöver skolan så har jag och Xayal ordnat en överaskningsfest för vår saknade Josefine som är hemma på semester från sitt utlandsjobb. Jag hade pratat med Josefines mamma om vi kunde ordna denna överraskning hemma hos de, vilket vi kunde. Så när Josefine kom hem såg det ut som att hon blev överraskad, vilket var målet, haha. Vi hade ordnat med massor av plock, bubbel och spel. Mysig kväll! 
 
Louise har blivit mamma till en underbar liten tjej, Alma. Har jag tur kommer jag få träffa de på en promenix under nästa helg. Längtar så mycket efter de båda! Kan inte förstå att min barndomsvän har  en liten dotter! 
 
Ikväll har Elin bjudit över mig och Mara på middag, vilket ska bli trevligt. Var länge sedan vi tre umgicks, så ska bli mysigt att chitchatta lite med dem.
 
Förövrigt, så har värmen i huset gått sönder (?). Under snart två veckor har vi inte haft någon värme alls och jag som fryser lätt i vanliga fall, kan ni ju bara gissa hur kall jag är om dagarna. Vet inte hur många ljus som har förbrukats, då vi får använda det som värmekälla. Hoppas innerligt att värmen snart finns åter.
 
Nu ska jag slänga iväg ett mejl till min handledare påmin övningsskola angående vår praktik som börjar om tre veckor igen och sen ska jag plugga lite innan Oscar kommer hem från jobbet och får krama mig varm innan jag åker vidare till Elin.
Bild på mig och min kärlek från i somras, när min vi drack bubbel och lekte lekar i parken <3 

Rå fisk

Om det är någon som läser detta och som känner mig kommer detta absolut inte kommer som en överraskning. Jag är ganska (väldigt) värdelös på att planera min tid och gillar (älskar) att göra allt jag absolut inte bör. Med detta sagt, borde jag egentligen skriva en härlig text om Piget bland annat, på engelska, som ska in på måndag, men vad gör jag istället? Jo - stirrar rakt ut i ingenting, vårt staket och cykelstället på gården om jag ska vara korrekt. Det är dock endast en uppgift och inget som betygsätts, vilket är skönt, men då blir jag ju ännu mer fundersam varför jag bara inte gör skiten. Jaaaani, ingen vet. 
 
Oscar jobbar länge idag, precis som han gjort hela veckan, på grund av inventering, så jag har lyxat till det och beställt sushi. Jag är övertaggad. Lite ledsen dock som beställde maten för över en timma sedan. Fortfarande ej fått den. Fick nyss ett SMS som löd "Din mat är tyvärr lite sen. Vi beklagar men håll ut, vi är snart framme!". Jag beklagar också, så som min mage. 
 
Måste dock säga att jag blivit förvånadsvärt bra på att inte rota i skafferiet efter något gott att äta nu när all undervisning sker på distans. Kanske blivit lite väl dålig på att äta dock. Går upp precis innan lektionen ska börja, äter en knäckemacka till frukost och sedan håller jag mig tills jag ska äta middag. Eller nästan. Äter självklart om jag är hungrig, men har inte kännt den där hungerkänslan. Men det kan jag lova att jag gör nu. Oj, vad jag är sugen på sushi. Rå fisk. Mums. 
 
 

Facebook och engelska och råttor

Oj, man (jag) är absolut inte någoon expert på att uppdatera om mitt liv. Det kanske är lika bra. Det är inte alltid så intressant. Ibland är dock livet som en film, som en bok, som en påhittad triologi medan livet ibland är svart. Svart som natten.
 
Facebook, som jag tror de allra flesta har idag, åtminstånde har haft, så kommer det dagligen upp påminnelser vad man (jag) gjorde denna dag för flera år sedan. Min blogg är ofta hänvisad och jag brukar då och då gå in här och läsa vad jag gjorde just denna dag för några år sedan. Det som är kul är just att jag var väldigt bra på att skriva dagligen förr och det gör det intressant och läsa vad jag fakiskt sysslade med just då. I vissa fall är det dock precis som att jag för evigt ska minnas vad jag gjorde denna dag. Jag är väldigt kryptisk och utelämnar information. Kanske inte så konstigt dock med tanke på att många vänner, "vänner", familj och släkt läste min blogg och jag ville förmodligen inte att alla skulle veta ALLT. Idag hade jag dock velat veta de där uteslutande, kryptiska inläggen som jag inte minns. Jag kan i stora drag lista ut vad ämnet rörde sig om, men kan liksom inte sätta finger på vad jag exakt syftade till.
 
För att komma till nutid, så har skolan startat igen. Termin 5. Tiden springer förbi, fast ändå går det så otroligt sakta. Jag har varit duktig på att längta till kommande kurser, för att jag alltid tror att det som komma skall är mycket roligare än det jag tidigare haft. Så var det även med denna kurs. Engelska. Jag har sett framemot detta på grund av att jag vill tro att min engelska har förbättras sedan mina nästan två år i USA. Jag vet att det har förbättrats. När kursen sedan startade och jag såg vad den innefattade - fonetik och grammati, så fick jag hjärtklappning, nästan. Det som är grejen är att jag kan engelska, men jag kan aboslut inte fonetik och grammatik. Jag vet liksom bara varför det låter som det gör och vad som är rätt, men kan för guds skull inte förklara det. Så antar att denna kurs kommer bli en mer utmaning än vad jag förväntade mig.
 
Måste även tillägga att kursen går på distans, precis som termin 4 gjorde på grund av Covid-19. För japp, ett virus har spridit sig från Kina runt om i hela världen och världen har därmed mer eller mindre stått still sedan Februari. Detta trodde jag absolut inte när klokan slog 00.00 och det blev ett nytt årtioende. 
 
Häromdagen, när jag satt hemma i mitt kök och skulle vattna blommorna, sågj ag hur något rörde sig utanför fönstret. Vad var det inte om en JÄTTERÅTTA. Nej men jag fick PANIK. Är det något jag hatar mer än hundar och katter så är det just råttor. Jag har haft en räddsla för detta sedan jag bodde med min mamma och bror i lagersberg under en period och en JÄTTERÅTTA sprang ut från en buske, framför mina fötter, när jag skulle till bussen. Om ni tror att jag gick snabbt/sprang den biten varje gång från den dagen så har ni helt rätt.
 
Nu ska jag faktiskt värma på lite mat, Pad Thai, som blev över från gårdagens Foodora-köp. Sedan ska jag sätta på ett avsnitt av The handmaids tail. Hur bra är inte den serien? 
 
Ikväll ska jag förövrigt träffa Maria Å och Elin L hemma hos Maria med lite gottis och vin. Så trevligt. Länge sedan jag träffade både Maria och Elin så ska bli hur mysigt som helst. Så tacksam.
 
Troligen är det ingen som längre läser denna blogg, vilket är förståligt. Jag uppdaterar för min skull. Hur som, så var min pose förut att göra peace-tecknet. Kan lova att det har kommit tillbaka. Är det ett tecken på åldersnojja, att trender kommer och går eller rastlöshet? Ingen vet.
 

Stressad much?

Då var det november och det är mörkt nästan alla timmar om dygnet. Jag som under alla mina år alltid varit mörkrädd, känner mig ändå trygg. Konstigt, kan nog endel tycka. Kanske känner jag så, för att jag vet att jag kommer hem till ett hem, mitt hem, vårat hem och där känner jag mig mer än trygg.
 
Något som däremot känns otryggt, är känslor jag bär på. Hade igår en inlämning i skolan som jag, som vanligt, börjar sent med. Har alltid varit den som gör saker i sista sekund, trots att jag vet hur dåligt jag mår. Hur som, så har jag på senaste tiden fått som myror i kroppen. Det sticks i benen och så fort jag ska koncentrera mig får jag spel och kan inte sitta still. Vad beror det på? Stress? Ångest? I natt vaknade jag även upp av att jag grät för att jag drömde om min tenta, jag skrivit dagen innan, hade möblerats om, så texten såg märklig ut och följde ingen truktur. Det slutade då med att jag inte fick in texten och jag vaknade upp med panik. 
 
Det värsta är att jag inte lär av mig själv. Jag gör samma misstag gång på gång och om igen. Hur länge kommer jag orka av det? Jag får panik vid varje inlämning, gråter hysteriskt och tänker för mig själv att "jag måste hoppa av". Borde inte det vara ett tecken att jag behöver ändra mitt beteende? 
 
 
 

När motivationen saknas

Är nästan lite halvt imponerad av mig själv som fortfarande kommer ihåg mitt lösen hit. Eller okej. Det gör jag inte. Man må ju ändå älska automatisk inloggning <3
 
Som vanligt, var det ett tag sedan sist. Jag har haft "sommarlov" på första gången sedan ca 10 år tillbaka som inte var något sommarlov pga. jobb varje dag i 11 veckor. Att vara student har absolut sina bra som dåliga sidor. Att inte ha någon ledig sommar, hamnar på minus. Jag har träffat otroligt många nya människor, som kommer mig otroligt nära, tack vare skolan. Detta hamnar såklart på plus. Vad har jag mer gjort sedan sist? Haft praktik. Har vart på en skola i 5 veckor för att testa på läraryrket i en åk 3. SÅ KUL! Känns som jag hittat rätt. Lyckan när man ser att eleverna förstår något man förklarat och paletten bara trillar ner. WOW. 
 
Jag och mamma har vart i Amsterdam och njutit till fullo. Hyrt cyklar, druckit öl och ätit godaste hotellfrukosten med massa champange. Lyx lyx lyx. Mamma har även fyllt 50 och det firades i Gdansk. Bjöd med henne på floating spa, som var något utöver det vanliga. Hon blev lycklig och jag hade det mysigt. Win win. 
 
Jag har vart fadder för min andra termin, vilket har vart superkul, MEN, otroligt långa dagar. Men vad gör man inte för sina kära rookies?! 
 
Min tredje termin på högskolan har börjat och jag trodde jag var redo och motiverad, men ack så fel jag hade. Jag är inte motiverad för 5 öre. De som känner mig väl, vet att jag är expert på att skjuta upp saker och göra de i sista sekund, vilket jag fortfarande gör. Inämning på fredag om ett utvecklingsarbete som jag knappt påbörjat. Förra veckan hade vi seminarium och satt dagen innan och hade panik. I vanlig ordning alltså. 
 
Trots att allt har känts så bra när jag vart ute i skolan och haft praktik, börjar jag tveka om detta är värt det. Jag är inte motiverad. Jag känner mig inte lycklig. Det känns som att jag bara gör för att göra. Längtar självklart tills den dagen då jag är klar och får arbeta med detta på riktigt. Men det känns just nu som att det är så långt borta. Börjar liksom tänka tillbaka att jag hade kunnat vara klar om jag gjort andra val i livet, men då hade jag kanske inte vart här jag är idag, med de vänner och kärlek jag har. Och så börjar hjärnan snurra, precis som när man kollar på videos om rymden. 
 
Jag är ändå stolt över mig själv, som tog mig ifrån mitt jobb och började studera. Är tacksam över att ha så bra människor omkring mig som stöttar, men samtidigt kan vara lika omotiverade som jag. 
 
Nu ska jag fortsätta att lyssa på klassisk musik och klaga lite på att jag inte kommer någonvart på min inlämning. Äsch. Vad är väl 10 sidor? 

Long time no see

Det är på tok för länge sedan jag skrev något här. Upptaderade om mitt liv. 
 
Just nu bor jag hemma hos min mamma. Vi håller på att renovera vårt badrum i vår nyköpta lägenhet och har därmed ingenstans att duscha eller gå på toaletten. 
 
Idag är jag ledig från skolan och har städat lite och lyssnat på rättegångspodden. Hemskt. Intressant.
 
Jag sitter just nu vid mitt skrivbord i mitt rum och knappar på min dator. I en av lådorna i skrivbordet ligger det en hög med papper jag börjar bläddra i. "Händelser ur mitt liv". En uppsats. 2012-04-10. 
 
Det tar inte många sekunder innan minna ögon blir vattniga och jag känner att det rinner en tår längst min kind. Alla minnan väcks till liv. Tuffa perioder. Och jag tänker, varför lyssnade ingen?
 
"Jag har valt att skriva om några händelser ur mitt liv och hur jag ser på saken. Ämnet är mobbning". Jag som 18-åring öppnar upp mig och skriver en uppsats om några av de händelser som har hänt i mitt liv. Från första gången jag kände mig, enligt mina nedskrivna ord, "nedtryckt, dålig och misslyckad" när jag gick i andra klass. 8 år. När jag sedan blev utfryst och ensam under hela fjärde klass. 10 år. När jag tillsist började gymnasiet och återigen fick vara ensam. Fick höra ord. Kommentarer. Blickar. Fysisk mobbning. Från första till sista året på gymnasiet. 16 till 18 år. 
 
Varför just denna uppsats tar så hårt på mig i dagsläget, tror jag har att göra med att jag öppnade upp mig för min lärare. Till min psykologilärare som läste och bedömde denna uppsats. Jag skrev ord för ord vad jag har blivit utsatt för. I hopp om att någon skulle höra mig, antar jag. G-. Det var betyget jag fick. Inga kommentarer. Inga frågor. "Hur mår du idag?". "Vill du prata om det?". Ingenting. 
 
Jag tror jag tänker på alla barn som går i skolan idag, som känner liknande som jag gjorde. Är rädda för att bli utfrysta. Få höra saker i korridoren. Inte ha någon att leka med. Inte har någon att äta med på lunchen. Ingen att åka buss med. Ingen att prata med. 
 
Jag tänker att det finns barn som roppar på hjälp, men inte får någon.
 
Jag tänker på att det finns lärare som blundar för sanningen. Som blundar för det som är jobbigt. Som inte tar det på allvar. 
 
Jag tänker att när jag själv är färdogutbildad lärare, vill jag inte att mina elever inte ska våga öppna upp sig och berätta om de känner sig ledsna, utanför eller mår dåligt. Jag vill inte att andras erfarenheter av dåligt stöd ska smitta av sig på de yngre eleverna. Jag vill inte att elever ska få olika hjälp beroende på vem de pratar med. 
 
Det ska inte finnas 8-åringar som känner sig misslyckade. Det ska inte finnas 10-åringar som tvingas vara  ensamma i skolan. Det ska inte finnas gymnasieelever som blir utfrysta och som ropar på hjälp men inte får någon. 
 
Jag kommer inte acceptera att andra ska behöva genomlida samma sak som mig.
 
Ge mig tre och ett halvt år. 

Tack

Tack för alla texter. Tack för alla ord. Tack för att jag har fått komma bort från verkligheten genom er. Tack för allt. Tack.

Kärlek är vackert

Vill bara säga att jag älskar denna människa ganska otroligt mycket. Klart slut. 

Snart 40

Tjinixen! nu är den Äntligen bara en vecka kvar tills jag går på min livs första riktiga semester i 4 veckor. Ska bli så fruktansvärt skönt! Inga planer, förutom att jag ska till Stockholm på onsdag efter jobbet för shopping och fest med bästaste Louise och förhoppningsvis åka badring nästa lördag. Aldrig själv vart med på det, men har vänner och sett flera klipp och det verkar vara sjuuukt kul! Hoppas bara att det är bra väder! 

Annars då? Är inte direkt världsbäst på att uppdatera här. Dagarna går, regnet faller, och snart är hösten här. Och just ja, på tal om att dagarna går, snart har yttligare ett år gått och jag fyller 22. 22?! shieeet. Endast 18 år kvar tills 40.

Imorgon är jag ledig, jobbar 5 timmar på lördag och sedan är det söndag och kalas. 

Förra helgen var jag med mamma och Anders till ett par kompisar och grillade. Hade trixtävling med barnen, och kom på en första plats. Känns bra med mina 10 kickar, haha. De ungarna sa att jag antingen såg ut att vara 30 eller 17, hm... Vet inte om jag ska vara lättad eller mer orolig över min åldersnojja.

Har precis tittat senaste avsnittet av PPL. Nu ska jag nog kolla lite OTH och sovaaaa efter massa jordgubbar och glass. såå gott! 

Det var vad jag hade på hjärtat denna torsdagskväll. bajjjjjj!
 
 
 
 

Förändring

Flera månader sedan sist. Känns ganska tomt att inte skriva av sig. Borde kanske börja igen. Är så avkopplande att skriva några rader. 

Hursom, eftersom jag inte skrivit på ett bra tag, är jag osäker på om ni, om några ens läser detta, vet att jag blev brunett för ett tag sedan. Nu är det dock sommar och på lördag tar bästa bror studenten, så igår på min lediga dag tror jag till frissan och gjorde en förfräschning - blev blond. Mycket nöjd!




Train

Mot bussen, tåget och vidare till Ljungskile och min saknade Sanna!







 

Januari

Så har det nästan gått en hel månad på det nya året. Skumt. 

Jobbet flyter på, hade en bra jul och nyår med vänner och familj. Imorgon åker jag till Sanna i Ljungskile, vilket ska bli en riktig jäkla fest! 

Just ja, jag har blivit brunett också! 

Det var nog allt för nu. Nu ska jag packa det sista! 


Country side

Trots detta regniga väder, tar jag och pappa oss till landet för julgranshuggning. Sitter i bilen nu och käkar laktos och lyssnar på P3. Mysig dag med pappsi. 




Drink



Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0