Och. Just ja. Förra veckan fick jag svar att jag fick VG på min inlämning, som jag var stensäker på att få U på pga hur hård läraren ska vara på att rätta. I veckan fick jag alltså mitt kursbetyg som blev VG. Jag blev glad och stolt. Jag var inte speciellt engagerad och duktig i grundskolan och gymnasiet. Kan delvis berott på alla hinder jag hade och det faktum att jag mer eller mindre inte var accepterad i vissa klasser jag gått i. Hur som. Det känns skönt att jag har gått från grundskolan och gymnasiet, där jag tog allt som det kom och flera gånger kommit till skolan och inte vetat om att vi skulle ha prov i företagsenomoni eller något annat "kul", tills nu. Nu när jag VALT att gå i skolan och gör det för MIN skull och för att jag ska göra något jag tycker är kul. Förstå mig rätt. Jag tycker absolut inte allt är kul och engelskakursen var ett helvete med så mycket ostruktur att till och med jag blev knäpp, som annars kan vara väldigt obrydd. Men. Att få ett resultat, det bästa som går att få, i en kurs jag trodde var omöjlig, är en fruktansvärt härlig känsla. Tänk att jag har gått ifrån att vara en osäker tjej som var mobbad och bafann sig i ett utanförskap i skolan, till att frivilligt börja plugga igen och göra det på bästa vis. Jag är så stolt över mig själv.