160313 - ST. Patricks day - Kväll

När jag släppt av Michelle hemma hos henne, åker jag och Emma till Jewel för att inhandla lite nytt smink inför kvällen. vi köper även med oss lite frysmat som vi värmer på hemma hos mig och glass som efterrätt.
 
Jag tar en dusch, medan Emma leker med min dator. Går ner och mickrar maten vi har köpt och snackar lite med Carey. Vi går upp till mig och äter glass och jag börjar småfixa mig lite. 
 
Vi bestämmer oss sedan för att åka hem till Emma, så jag packar min väska, går ner i köket och säger hejdå. Det är då det värsta som hänt mig i USA händer.
 
Vi sätter oss i bilen. Jag trycker på knappen i bilen som ska öppna garagedörren, men är alldeles för snabb för att backa ut. PANG. Jag kör in med bilen i garadet, så att garagedörren får en buckla. När jag sedan ska stänga garagedörren funkar det inte. Den är förstörd. Emma säger att om hon kankse drar i garagedörren, medan jag trycker på knappen kanske det funkar, men det gjorde det inte. Det blir ännu värre och flera skruvar ramlar ner. Jag springer in i huset och säger att de ska komma ut. De säger dock att jag ska åka hem till Emma och så ska de kolla på saken. När jag kommer hem till Emma har jag fått ett sms från Carey där det står att jag ska ringa och berätta vad som hände. Jag börjar gråta och får panik. Ringer Carey och berättar allt som hänt. Man hör att hon är arg och besviken på mig. Vi lägger på och jag börjar gråta ännu mer.  Emmas värdmamma säger att jag ska ringa upp igen och verkligen berätta hur ledsen jag är och hur mycket jag skäms för vad jag gjort. Så ringer upp igen, men hon är fortfarande arg och besviken. När jag säger att jag vill hjälpa till och betala, hånskrattar hon år mig och säger att det kommer bli för dyrt. Då blev jag bara ännu mer ledsen att hon inte riktigt kan uppskatta att jag vill hjälpa till. 
 
Trots att jag va sjukt ledsen, rödgråten och knappt kunde andas, så börjar vi göra oss i ordning och blandar ihop drinkar. Kände att detta som hände inte kunde förstöra denna dag.
 
När vi var klara, var det bara att sätta sig i bilen och dra mot Chicago. Gick oväntat snabbt att köra dit, så det var skönt! Emmas värdpappa spelade på en krog, så vi gick dit. Var lite kul när de i kön sa "Varför får två 19åringar från Sverige komma in när det är 21?!". Haha. Vi fick även något slags VIP armband som gjorde att vi fick gå upp på övervåningen. Var lite häftigt! 
 
Vi köpte något i baren som skulle smaka som cider, men smakade mer som öl, vilket Emma inte alls tyckte om. Vi gick ner och dansade och lyssnade till musiken som Emmas värdpappa och hand band spelade och sjöng. Kändes lite konstigt att se honom på scenen, men var roligt! 
 
Vet även inte hur många killar som kom fram och försökte snacka, och som sa "Hi, do you want a beer?". Men nejtack. Det var lugnt! Kändes lite konstigt, med tanke på att de flesta där inne var 25 och uppåt. Men var kul att se nya ansikten och att folk som var så pass "gamla" snackade med en liten fjomp som mig, haha. 

vid 1 åkte vi hem, trots att Emmas värdpappa fortfarande spelade. Både Emma och jag somnade i bilen, och somnade alltså väldigt snabbt i sängen när vi väl kom hem. 
 
Var en kul dag, förutom det som hände med bilen. Men olyckor sker, även fast jag gärna hade spolat tillbaka tiden och inte vart så förbannat klantig...
 
















































Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0