Mount Monadnock

I söndags så bestämde sig jag och Julia oss för att dra iväg till granndelstaten New Hampshire för att klättra lite i berg och se den fina höstnaturen. Sagt som gjort. Klockan 8 på morgonen gick jag upp och duschade, packade väskan, sa hejdå till min värdfamilj och åkte sedan iväg och hämtade upp Julia innan vi åkte iväg till Nick och Nick som skulle följa med oss till NH. 

Det tog ca en timme från Nick till NH, så det var inte någon lång biltur, vilket var skönt. Vi parkerade och sedan var det bara att börja vandra och klättra i Mount Monadnock, som berget hette. Ynka 965 meter klarar vi lätt, tänkte jag, men efter 2 timmar, då vi haft lite småpauser då och då, var vi äntligen uppe, helt anfådda och flåsiga. Svetten rann om oss alla 4, men det dröjde inte länge innan vi började frysa, då vi var så högt uppe så vi var högre än molnen. 

Vi tog lä framför några stenar och åt lite matsäck, tog lite kort, innan det var dags att klättra ner igen. På vägen upp tog vi en brant väg som var väldigt tuff, medan vi på nedvägen tog en som inte var lika brant, men länge. Men det var skönt. Var ganska halt på en del ställen också, så man var tvungen att passa vart man satte fötterna!

Väl nere på marken igen åkte vi och åt lite middag på en pub och kollade amerikanska fotbollsmatchen som var. Ena Nick var så söt som bjöd oss på maten, och skjutsen och bensinen... 

Vid 7 var det dags för mig och Julia att köra hem igen. Mycket trevlig dag med Nick och Nick!

När vi kom hem till Julia tog vi något att dricka och kollade på två avsnitt av "Svenska Hollywoodfruar". Mycket skratt! 

Strax innan 11 åkte jag hem igen, och dog så fort jag la mig på sängen. 

Mycket lyckad helg! 



 


























































 


Kommentarer
Marita

Förstår om du fick träningsvärk efter den där klättringen! Men vilka jättefina bilder du tagit! Fin utsikt var det också!

2013-10-16 @ 18:42:57


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0