I måndags var det en stressfull dag. Jag jobbade från 7.30-5. När jag slutade sprang jag upp på mitt rum, bytte om och drog till starbucks för att möta upp Janni där, som jag sedan följde efter med bilen till hennes tågstation i Beverly. Men som det brukar vara när man har brottom, så ska ju allt gå sådär. Varje, och då menar jag verkligen varje trafikljus var rött. Vi smsade varandra i bilarna att vi aldrig kommer hinna och jag satt nästan och grinade för man vill ju inte direkt komma försent till sin första dag på Harvard... Vi kommer dit, jag hittar ingen parkering och är i panik, kör nästan över någon tant och får fingret. Well, det var jag kanske värd. Hittar parkering, gör världens fulaste parkering dock, springer ut ur bilen, rusar mot tåget, som sedan visade sig vara fel tåg. Vi hade alltså missat tåget innan, med sisådär 3 minuter... Jag ringer min värdmamma och frågade om jag är allowed att ta bilen till Boston iallafall, men hon kollade upp att nästa tåg gick om 20 minuter, så vi hade tur i otruen. Möter även upp Marlena vid tåget, en Polsktjej i vår LCC grupp som tydligen också tog en kurs på Harvard. Hon berättade att de sitter i en stor sal, med över 200 människor och massor av unga. Jag bara såg hur jag och Janni tappade hakorna och blev otroligt taggade på vår första lektion.

 

Tåget kommer, vi betalar biljetten som visar sig vara sjukt dyr, så nästa gång tar vi bog tåget från min hållplats. När vi är framme i boston tar vi röda linjen till Downtown crossing, byter till oranga linjen och hoppar av vid Harvard. 

 

Nu var det ju bara att hitta till vår byggnad. Marlena som hade vart där innan viste vart hon skulle, och med tanke på att vi började om 5 minuter hade hon inte riktigt tid att hjälpa oss. Så vi sprang omkring som nötskal och frågade alla. Sprang in i 2 byggnader innan vi hittade den rätta. Kommer in i världens minsta sal, med sidåär 20 människor, som ingen var i vår ålder. Vi båda började skratta och skämdes nästan lite när vi satte oss i rullstolarna på lektionen... Inte var det som Marlenas class inte...

 

Lektionen var iallafall ganska intressant och tror att kursen kommer vara väldigt kul. Jag och Janni har nu även bytt från non-credits till undergraduatecredits, vilket betyder att vi kommer få riktiga högskolebetyg på detta och kommer alltså behöva läsa böcker, göra prov och skriva uppsatser, men jag är sjukt taggad på det! Tror det är ett bra sätt att få lite motivation till att senare komma hem till Sverige och börja plugga.

 

När klassen var slut gick vi mot northstation där vi fick vänta 30 minuter på vårt tåg och träffade på Marlena på tåget. Hon berättade om sin roliga lektion och att hon hade träffat nya människor i hennes ålder (hon är 94a). Var bara skrattretande att hon hade haft så kul och vi tvärtom. Borde kanske ha valt biologi istället för psykologi....

 

Var hemma vid 12 på natten och då var det sängen som gällde på en gång. Absolut en upplevelse detta och vet att jag och Janni kommer ha 4 otroliga månader framför oss på ingen mindre skola än HARVARD!