Förrförra helgen åkte jag och Janni in till Boston för en utgång. Planen var att gå in på Royal och träffa några killar jag pratat med, men med tanke på att det enda legg jag har, är ett svenskt körkort, funkade inte det. Vi gick några minuter längre ner på gatan och hittade ett ställe som hette Bouijo eller något liknande. Lät franskt. Alla tjejer som kom dit hade kortkort på sig, höga klackar och väldigt fixade. Jag och Janni var kanske inte riktigt i den målgruppen, men vad tusan vi var svenska, och nog de absolut blekaste på stället. 

 

Utanför stället var det världens pimp med keps som hade typ hajtänder, pälsjacka och halsduk, snakebites, ringar och allt möjligt. Han måste ha vart någon snubbe som "ägde" stället, då alla kom fram och kramade honom, utom vi. 

 

Jag och Janni tänkte att vi måste lära känna honom så att vi kanske har större chans att komma in, då vi inte hade bokat något VIP bord eller likande, så vi fick stå utanför ett bra tag. Minns inte riktigt om det var han eller vi som började snacka, men det slutar med att han säger "Why are you still standing here? You can go inside!". Så nu hade vi blivit polers med honom! Janni kom in på sitt pass, och det var min tur att visa mitt ID. Vakten säger precis som på andra stället, det funkar inte. Då kommer vår nya vän, pimpen, och säger "They are with me", och kom alltså in. Bra att vara svensk och att folk är intesererade av oss! 

 

Att känna honom resulterade i att komma in gratis, gratis drinkar och en nice kväll. I Boston stänger alla ställen vid 2, så jag och Janni drog med Pimpen hem och fortsatte efterfesten med hans hund Romeo. Jag kallade mig själv Juliet, och skulle alltså gifta mig med hunden. 

 

Kvällen slutade vid 6 på morgonen då jag slockade i soffan. Kul kväll!