Q - Au Pair

Alltid så himla kul när man kan vara en inspration och förebild på ett och annat sätt. Har hört från lite olika håll att de har blivit inspererade att göra samma resa som jag gjorde med mitt au pairande, vilket är askul att höra. Känns kul att veta, att trots att jag varit med om, både bra och dåliga saker, så finns det människor som fortfarande stannar kvar och är intresserade. 
 
Hur som, så fick jag en kommentar angående mitt au pairande.
 
Jag åkte som sagt med Cultural Care, som jag tycker har fungerat helt OK. Jag tror, är nästan 100 på, att det egentligen inte spelar någon roll vilket företag man åker med. Varför jag valde Cultural Care var för att jag var på en mässa med skolan sista året på gymnasiet och att jag såg Cultural Cares monter, fick papper från de och sedan signade jag helt enkelt upp mig. Jag är helnöjd att jag åkte med Cultural Care, men man kan bli lite besviken på deras arbete. De är väldigt hjälpsamma med allt i början, att fixa alla papper, att komma igång och de är väldigt noggrana med att du blir klar i tid med allting. De ger dig positiv och negativ kritik på vad du behöver arbeta mer på i din presentation och hör av sig ofta ifall du behöver hjälp med något. Däremot, när du väl har fått din familj och hamnat i en familj, är de inte lika hjälpsamma längre, du får nu klara dig väldigt mycket på egen hand. Jag har turen att jag har en underbar familj (min riktiga) som alltid ställde upp och hjälpte mig genom tuffa perioder och situationer när ingen annan kunde hjälpa mig, vilket jag är säker på att du också har =) Något som är bra med Cultural Care är att de finns så gott som överallt i världen, eller okej, inte överallt, haha, men väldigt många länder har samarbete med Cultural Care, vilket gör att det är väldigt många som väljer denna organisation, och på det sättet är det lätt att ha kontakt med personer som också ska åka som au pair både innan avfärd och när du väl är i landet. 

Jag skulle garanterat rekomendera att åka med Cultural Care, men kolla gärna runt lite med andra bolag, men ett plus är som sagt att åka med något som är välkänt och som är stort, för att lättare få kontakt med människor =) Jag hittade en del vänner i USA som åkte med "au pair america" och andra småföretag, och de var inte alls nöjda, då de var så små grupper och inte hade så många vänner. Man kan tro att det är jättelätt att få kontkt med amerikanare på egen hand, men det är inte så lätt som det låter, så att ha vänner som är au pairer, både svenska och utländska, är ett väldigt bra stöd, när man inte har sina vänner och familj från Sverige i samma land =)
 
Att åka som au pair är det absolut bästa som jag någonsin har gjort. Innan jag lämnade Sverige var jag en ganska blyg tjej som knappt vågade ringa Pizzerian för att beställa en kebabtalrik. Genom mina 19 månader i USA, har jag lärt mig att både ta hand mig själv, men även två små flickor. Jag har tagit hand om ett helt hushåll, då du mer eller mindre blir som en "städerska" ibland, helt beroende på vad du hamnar i för familj. Jag har fått handla mat minst en gång i veckan, jag har fått tanka bilen, kört runt barnen till aktiviteter och skola helt på egen hand utan GPS eller telefon, jag har vart tvungen att prata engelska 99% av tiden och jag har klarat mig själv så länge utan mina tryggheter. När jag kom hem, märkte jag hur mogen jag blivit, trots att jag aldrig kommer bli fullt vuxen, haha, men jag kan verkligen känna hur allt jag lärde mig i USA har följt med mig hem.
 
Du kommer inte ångre denna resa, och om du nu skulle göra det och bestämma dig för att lämna landet efter en kortare tid, well, då har du iallafall försökt och bara det är så jävla modigt =) 
 
Är det mer du undrar så fråga på!! Är så himla glad att kunna hjälpa någon, åtminståmde försöka =) Ta hand om dig och lycka till med ditt sista skolår på gymnasiet och allt som har med au pairandet att göra, om du bestämmer dig för att åka! 
 
KRAM!! 
 
Mina älskade värdbarn, sooom jag saknar dem ♥










Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0