Tankar

Vänner. I hela mitt liv har jag haft svårt med det. Kompisar. Kamrater. 

Egentligen vet jag inte varför, jag tycker själv att jag alltid har vart en glad och snäll tjej som ingen alls ska behöva frysa ut, men det kanske är just därför jag blivit det. 

Sedan jag var 7 år har jag skrivit dagböcker, som jag tar fram lite då ch då och läser några stycken från. Samtidigt som jag faktiskt är väldigt stolt över att jag skrev några rader varje dag i flera år, gör det mig lika ledsen varje gång jag ser, som 7åring, har skrivit om elaka kompisar, att jag inte fick gå med någon till bussen, att folk gömde min jacka i matsalen och att helt enkelt vara osynlig. 

Hur hittar man egentligen bra vänner? Det passar inte om man är för olika, men inte för lika heller. Man kan inte ses för ofta, men inte heller ingenting alls. Det ska vara någonstans mittemellan. Lagom. Svenskar och vårat jävla lagom. 

Jag vet inte om det är jag som människa som alltid gör fel, eller om människor helt enkelt bara inte ser mig. Tar mig för givet eller skiter i mig helt och hållet. När är det min tur att äntligen hitta en person som gör mig lycklig och som jag alltid kan skratta, gråta, ha seriösa samtal med och bara vara? 

På lördag är jag 21, villet gör mig myndig över hela världen. Men jag känner mig inte myndig. Jag känner mig inte heller vuxen. Jag känner mig som en liten flicka som går i 4e klass och oroar sig för om någon kommer prata med henne idag, om någon kommer titta åt hennes håll, eller ens lägga märke till henne. 

Sist jag skrev ett inlägg var det om hur mycket jag saknade mitt liv i USA. Nu vet jag inte längre. Det känns lite som att allt som var och hände där är lika falskt som det jag upplevt i Sverige. 

Man säger att man ska vara lycklig för vad man har. Men hur ska man kunna vara lycklig, om man inte ens vet vem eller vad som gör en lycklig?

En dag hoppas jag att jag kommer få svar, och bli lycklig. Lycklig på riktigt. Jag hoppas att den dagen är inom en snar framtid. Gärna så snart som möjligt. Varför inte imorgon?

Fina Johanna! Om det är någon som inte gillar en glad och snäll tjej så ligger problemet hos den andra personen och inte hos dig. Jag är övertygad om att du kommer att bli mycket lycklig men det är ingen annan som kan göra dig lycklig, det kommer när du kan känna dig nöjd med livet som det är (verkligen inte så lätt alla gånger) Obs detta är enbart min uppfattning. Kram ♡

❤️❤️❤️

Då har du inte träffat rätt människor! Ju äldre man blir ju mer mognar man (även om det för många tar jävligt lång tid..) så du ska se att det löser sig! Se det som att alla idioter du haft att göra med än så länge har gjort dig starkare som individ, och stötta dig på familjen så länge du kan! Vet att du får det bra snart också!
Kram