Brother

Min bror kan vara en av de finaste personerna på denna jord. Han säger väldigt lite, och tar inte mycket plats alls, men ändå säger han alltid de bästa sakerna när han väl pratar, och när han inte säger något allt, så är det oftast det bästa ändå. 
 
Igår satt jag säkert över en timma i hans rum, och bara pratade om allt och inget. Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig, men jag är inne i någon slags period, då allting är tråkigt, allt suger, allt är cp, allt är bajs. Jag känner mig även väldigt gammal på det och har börjat fått världens åldersnojja. Jag är ju trots allt inne på min femte hand (Internt). På jobbet har jag börjat lyssna på 90tals musik och imorse kollade jag på två disneyfilmer. 
 
I det hela mår jag nog inte så jättebra. Inte fruktansvärt dåligt så att man ska behöva börja vara orolig, men ändå tillräckligt så att man vill att personer ska börja fråga, bry sig och vara där för en. 
 
Min bror är en av de. Han behöver inte göra stora saker för att få mig att le. Bara de där extrasakerna kan vända min dag helt till det motsatta. Han kom precis in och frågade en simpel fråga som "Vill du ha chips?". "Nej, tack", svarade jag. "Är det sägert?", frågade han tillbaka. Han frågade även om jag var ledsen, jag svarade att det var lugnt och han kom sedan 3 sekunder senare in med en skål chips iallafall. "Ifall att", sa han till det och ställde ner skålen på mitt bord. 
 
Bara småsaker kan förändra. Jag är nog väldigt dålig på det jag också, trots att jag alltid antyder att folk borde vara så mot mig. 
 
Jag är inne i en period, då jag känner mig helt ensam. Faktum är, att jag känt mig väldigt ensam sedan jag kom hem från usa. Jag lämnade något som jag trodde skulle finnas kvar när jag kom hem, men ingenting var detsamma. Man tror på något sätt att världen stannar upp när man är borta, och att allt kommer fortsätta när man är hemma igen. Så är det inte. Livet går vidare. 
 
Jag känner att vänner har svikit mig, fast kanske är det jag som har svikit de lika mycket. Som jag nämnde, jag kan vara väldigt dålig att få fram vad jag vill säga, och säga de småorden som skulle kunna förändra någons dag. Jag förväntar mig bara det av andra.
 
Jag har lärt mig att inte lägga ner energi på människor som inte lägger ner tid på mig, och förja fokusera på de människor som faktiskt lägger ner tid på mig. Det är det som är viktigt, och jag tror att det är vad jag behöver. 
 
Jag älskar dig.


Kommentarer
Camilla

Fint skrivet Johanna❤️
//Kram

2014-09-16 @ 11:44:24


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0