god kväll!

pl. peace and love. "man tänker inte hur mycket något betyder för en förrän man förlorat det". det är typ så det känns, peace and love.

"fy sjutton vad skönt det är att vara hemma igen. sin egen säng" - tänkte jag när jag satte fötterna i mitt hem, efter en lång bilresa från borlänge.

det är nu i efterhand som jag faktiskt förstår vad det är jag förlorat, vad jag saknar. Det känns konstigt att skriva att man förlorat något, att man saknar något, en festival liksom. Men det är så det känns. det känns tomt.

musiken, fantastiskt. men det jag saknar mest är folket. stämningen. att bara gå ut från sitt tält, stöta på någon och bara börja prata, om vad som helst. att våga springa omkring och prata med vem som helst, våga skämma ut sig på en hela annan nivå än vad jag gör här hemma.

det var i veckan, när jag åkte till sundbyholm en sen eftermiddag med mamma, anders och min bror mathias som jag kom på hur mycket jag saknar peace and love. pga min förkylning kunde jag inte bada, ville inte bli värre. Så där låg jag, på gräset, själv med min iphone och spelar värdelösa spel och tittar igenom facebook för hundrationde gången, för att det möjligtvis kan ha kommit in en ny händelse, ne, samma gamla nyheter.

Man kollar omkring och ser massa folk, unga som gamla, korta som långa, smala som tjocka.

"hade jag nu vart i borlänge, på peace and love, så hade jag utan tvivel gått fram till de där killarna där borta, satt mig ner och snackat, men vi är i eskilstuna, tråk-tuna." det var så mina tankar var.

det jag inte fattar är hur det kan vara en sådan skillnad på två nöjesaktiviteter typ. festival och vardag. det kan självklart bero på att i borlänge hade man ett antal promille i blodet till större delen av tiden, men det var ändå en helt annan sak.

jag tror helt ärligt, att de som var där och upplevde det här med egna ögon, har nog ungefär samma tankar och funderingar som jag nu delar med mig av. det är sjukt att en tillställning kan ge sånna här tankegångar.












mizz 1t