Då var det november och det är mörkt nästan alla timmar om dygnet. Jag som under alla mina år alltid varit mörkrädd, känner mig ändå trygg. Konstigt, kan nog endel tycka. Kanske känner jag så, för att jag vet att jag kommer hem till ett hem, mitt hem, vårat hem och där känner jag mig mer än trygg.

 

Något som däremot känns otryggt, är känslor jag bär på. Hade igår en inlämning i skolan som jag, som vanligt, börjar sent med. Har alltid varit den som gör saker i sista sekund, trots att jag vet hur dåligt jag mår. Hur som, så har jag på senaste tiden fått som myror i kroppen. Det sticks i benen och så fort jag ska koncentrera mig får jag spel och kan inte sitta still. Vad beror det på? Stress? Ångest? I natt vaknade jag även upp av att jag grät för att jag drömde om min tenta, jag skrivit dagen innan, hade möblerats om, så texten såg märklig ut och följde ingen truktur. Det slutade då med att jag inte fick in texten och jag vaknade upp med panik. 

 

Det värsta är att jag inte lär av mig själv. Jag gör samma misstag gång på gång och om igen. Hur länge kommer jag orka av det? Jag får panik vid varje inlämning, gråter hysteriskt och tänker för mig själv att "jag måste hoppa av". Borde inte det vara ett tecken att jag behöver ändra mitt beteende?