När motivationen saknas

Är nästan lite halvt imponerad av mig själv som fortfarande kommer ihåg mitt lösen hit. Eller okej. Det gör jag inte. Man må ju ändå älska automatisk inloggning <3
 
Som vanligt, var det ett tag sedan sist. Jag har haft "sommarlov" på första gången sedan ca 10 år tillbaka som inte var något sommarlov pga. jobb varje dag i 11 veckor. Att vara student har absolut sina bra som dåliga sidor. Att inte ha någon ledig sommar, hamnar på minus. Jag har träffat otroligt många nya människor, som kommer mig otroligt nära, tack vare skolan. Detta hamnar såklart på plus. Vad har jag mer gjort sedan sist? Haft praktik. Har vart på en skola i 5 veckor för att testa på läraryrket i en åk 3. SÅ KUL! Känns som jag hittat rätt. Lyckan när man ser att eleverna förstår något man förklarat och paletten bara trillar ner. WOW. 
 
Jag och mamma har vart i Amsterdam och njutit till fullo. Hyrt cyklar, druckit öl och ätit godaste hotellfrukosten med massa champange. Lyx lyx lyx. Mamma har även fyllt 50 och det firades i Gdansk. Bjöd med henne på floating spa, som var något utöver det vanliga. Hon blev lycklig och jag hade det mysigt. Win win. 
 
Jag har vart fadder för min andra termin, vilket har vart superkul, MEN, otroligt långa dagar. Men vad gör man inte för sina kära rookies?! 
 
Min tredje termin på högskolan har börjat och jag trodde jag var redo och motiverad, men ack så fel jag hade. Jag är inte motiverad för 5 öre. De som känner mig väl, vet att jag är expert på att skjuta upp saker och göra de i sista sekund, vilket jag fortfarande gör. Inämning på fredag om ett utvecklingsarbete som jag knappt påbörjat. Förra veckan hade vi seminarium och satt dagen innan och hade panik. I vanlig ordning alltså. 
 
Trots att allt har känts så bra när jag vart ute i skolan och haft praktik, börjar jag tveka om detta är värt det. Jag är inte motiverad. Jag känner mig inte lycklig. Det känns som att jag bara gör för att göra. Längtar självklart tills den dagen då jag är klar och får arbeta med detta på riktigt. Men det känns just nu som att det är så långt borta. Börjar liksom tänka tillbaka att jag hade kunnat vara klar om jag gjort andra val i livet, men då hade jag kanske inte vart här jag är idag, med de vänner och kärlek jag har. Och så börjar hjärnan snurra, precis som när man kollar på videos om rymden. 
 
Jag är ändå stolt över mig själv, som tog mig ifrån mitt jobb och började studera. Är tacksam över att ha så bra människor omkring mig som stöttar, men samtidigt kan vara lika omotiverade som jag. 
 
Nu ska jag fortsätta att lyssa på klassisk musik och klaga lite på att jag inte kommer någonvart på min inlämning. Äsch. Vad är väl 10 sidor? 


Kommentarer
Anonym

Du är bäst❤️

2019-12-20 @ 10:46:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0