Att misslyckas

Känns som att det är motvind vart jag än går nu för tiden. Inget går som det ska. Hade nytt teoriprov igår, jag var förberedd, jag var säker på att det skulle gå väga, tredje gången gillt liksom. Men det sprack. 51 poäng. Man behöver 52. Skakade så mycket att jag inte ens kunde röra mig. Var så nervös. Tårarna kom.

Kände mig verkligen som den sämsta människan i världen. Jag ville bara gå under. Som titanic.

Var dock tvungen att gå tillbaka till skolan. Med sprängande hög musik i lurarna, med three days grace, gick jag till skolan i rödgråtna ögon.

I skolan, kunde det knappt bli värre. Går in i klassrummet, sätter mig med Maria vid de bänkar vi brukar sitta vid. Någon har tejpat fast min stol. Fattar verkligen inte vad en del har emot mig.
Värre blev det även när det var massa 96or på besök, bland annat min bror.
Fick panik över att jag och maria inte börjat med montern till uf och sen på eftermiddagen hade jag Amanda och Linnea möte med Länsförsäkringar.

Därefter gick jag till bilskolan, bokade ny tid för teori, pluggade en timme och gick tillbaka till jobbet.

Bra dag, va?
Inget går väga för mig nu för tiden. Fattar inte. Så surt. Blir ju bara deppig.

Ska vara i skolan vid halv 12 idag, för att fixa i ordning det sista till öppet hus ikväll.

Sen har jag helg. Och då ska allt banne mig funka som det ska. Detta ska bli en bra helg!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0