Livet

Fundera. Tänka. Det var nog vad jag behövde. Planer för kvällen hade jag, men gårdagens bravader flög med sig en influensa in i min kropp, mitt system, och gjorde så att jag fick stanna hemma.

Hosta, ont i halsen och huvudvärk. Inte det roligaste må jag säga. La mig i soffan, knäppte runt på tv. Benjamin button filmen var på tv, vilken jag länge velat se, men aldrig sett.

Tyst. Tomt. Gråt. Forsar. Kind. Röda ögon. Gråt. Fundering. Funderingar.

Jag blev liksom stum, får inte fram några ord. Filmen tog mig med storm, en storm som är värre än de stormarna som det var i filmen, som skapelsen Benjamin var med om.

På senaste tid har jag börjat fundera. Tänka. Tänka på livet och framtid.

Tänk att liksom vara fast. Man är fast fast samtidigt inte. Tänk er att födas som gammal och dö som ung. Att känna att hur väl man än vill passa in, så går det inte.

Det med att passa in var något som jag och min älskade moder samtalade om igår, när jag skulle på maskerad, om hur modig jag var som vågade sticka ut. Inte följa alla andra. De normer och värderingar man oftast har på människor. För att man ska "passa in".

Hur skulle jag levt mitt liv som en "Benjamin"? Hur hade jag känt om jag var han. Hur hade han känt om han var jag, mig?

Sjuk, film, fundering, gråt, funderingar, sömn. En vanlig dag kan bli så här, som denna. Att tankarna liksom bara passar in. Matchning.

Det är liksom som två pluspoler på en bil. Det behövs för att ladda batteriet.

Nu känner jag att jag börjar gå över gränsen. Tankarna bara flyger iväg. Flyger som en fågel. Som en kolibri. Nr 8. Livets nummer.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0