I måndags hade jag en ganska tuff dag på jobbet. På måndagar är barnen så trötta och sega och vill alltså inte gå upp. Man har lust att bara skrika åt barnen och rycka de i armar och ben när de säger "Im so tired... Its still dark. I wanna sleep more". Ja, jag hade också gärna velat sova längre. Men jag måste gå upp ännu tidigare än er för att väcka er, bädda era sängar, påminna er om att gå på toaletten, göra frukost, bli utskälld för att man har gjort fel, fast det var vad ni bad om från börja, hjälpa de att öppna deras LEGO-kalender + en annan kalender, ta fram kläder åt dem, påminna dem om att borsta tänderna, hjälpa W att knyta skorna, hjälpa N att knäppa jackan, gå till bussen, leka med N i en timme och sedan släppa av honom på skolan. Ja, ibland är jag sjukt trött på mitt jobb, men samtidigt älskar jag det så otroligt mycket.

 

Dagen blev dock bättre på eftermiddagen när jag och N gick och mötte upp W vid bussen.  Jag har även som uppgift att ta in posten, så gick till brevlådan, och trodde självklart att det bara skulle vara den vanliga, gamla tråkiga posten, med julkort och tidningar. Men inte! I brevlådan låg ett paket. Till MIG! 

 

Paketet var från min pappa, och jag blev lyckligast i världen. Skrev genast ett meddelande till pappa och mamma och frågade om paketet var från båda två eller bara från pappa. Det visade sig att det endast var från min far. 

 

Mamma skrev då till mig, att hon skickat ett paket till mig flera dagar innan pappa, men det har inte kommit fram. I paketet låg det tydligen svenskt godis, kläder och hälsningar och teckningar från hela släkten där hemma. Blev så sjukt ledsen när hon sa det. Vill så gärna ha det där paketet. Nu när jag skriver detta är det torsdag, och något paket från mamma har fortfarande inte kommit...

 

På kvällen var det tennis som vanligt. Kom hem och sov. Det var min dag. En vanlig måndag + paket.