Sorglig film. Kan inte säga mycket annat än det.
Satte även på "älska mig" och "tusen gånger starkare". Blev en riktig svenskfilm-torsdag.

Grät även till "älska mig", så otroligt hemskt att det finns så hemska människor. Mobbning. Förstår mig inte på sådant folk. Jag vill inte gå in på detaljer och jag vill inte peka ut någon. Men jag har varit i samma sits som huvudkaraktären i filmen Alice befann sig i. Bli utstött, känna sig ensam, få hatord mot sig, känna sig värdelös, känna sig oälskad. ja. jag har vart där.

Det är en sådan hemsk känsla att inte veta vem man ska vara. Hur man ska vara. Man vet inte vem man är och miljön gör en då ännu mer osäker och tveksam. I filmen "tusen gånger starkare" kändes det som att huvudkaraktären Signe blev som en tvillingsjäl till mig. En tystlåten tjej som egentligen har så mycket så att säga. Precis som jag. Tystlåten men ändå fyller min kropp så otroligt mycket som egentligen vill komma ut i ord. Blyghet och osäkerhet.

Att karaktärer kan få sådan innebörd i ens liv, är något som jag aldrig varit med om på samma sätt. Helt otroligt hur en människa, hur jag, kan fyllas med så otroligt mycket känslor och få så otroligt mycket att tänka på genom att ha sett några filmer. Att budskap i filmer kan betyda så mycket och verkligen få någon att känn igen sig så otroligt mycket. Att det på något sätt finns någon som förstår.

Jag vet att det finns många där ute som kämpar för samma sak som Alice och Signe kämpar för. Mobbning, osäkerhet och blyghet, precis som jag en gång kämpade för det. Känna att man duger till, veta att man är älskad.

Genom åren som har gått, så har jag blivit en starkare person. Jag vågar säga vad jag tycker, tja, oftast iallafall. Det är så mycket som hör ihop med detta. låten "ju mer dom spottar" med kapten röd. Filmerna som jag nyss nämde och de erfarenheter som jag själv varit med om. Blivit utsatt för kanske man närmare bestämt kan säga. Jag tror, och numera vet, att man växer genom att man en gång har blivit nedtryckt. Kännt sig oälskad. Varit blyg. Varit tystlåten. Blivid kränkt. Blivit utsatt.

Jag vet att just jag inte kan göra någon större förändring när det känner mobbning och folk som känner sig utstötta och nedtryckta, utfrystna och oälskade. Men jag hoppas att de som faktiskt kommer att ta sig igenom denna text som jag nu lagt ner tid på tar åt sig av det som genom mina tankar har kommit ner till ord.

En person, just en person kan kanske inte göra mycket nytta. Men genom att en person gör något kommer förhoppningsvis fler personer att göra samma sak. Jag vill verkligen, jag hoppas verkligen att detta som i så många år varit ett problem som i dess tur leder till ännu mer problem, ska ta slut. Få ett avslutande.

Jag har hört att jag är korkad. Jag har hört att jag är osmart. Jag har hört att jag är en dum blondin. Jag har hört så mycket. Jag är inte den smartaste hela tiden och jag förstår inte alltid allting. Men jag är tillräckligt smart för att förstå att det här är ett problem som inte kan forstätta. Mobbningen. Mobbningen måste få ett avslut.

Låt ingen hugga er i ryggen. Stå upp och visa vilka ni är. Ni kommer växa så otroligt mycket som människor.