Att man skulle behöva tacka av, säga adjö och gråta i mängder i onödan, vad inget jag hade ställt in mig på. Med tanke på den sjukt stora orkanen som ligger över USA, så är alla flighter inställda. Alltså kommer inte jag och mitt au pair gäng, varken från Sverige eller andra länder, att få åka förrän nästa måndag. Jag kommer alltså inte att åka om några timmar, utan blir kvar i Sverige i en vecka till. 

 

Det känns lite surt att sådant ska hända. Tycker redan att jag har haft tillräckligt med otur. Men det tyckte tydligen inte den herren som vissa tror på, andra inte, vi säger gud till han/hon/den/det. Den vill inte att jag ska komma iväg till staterna. Så är det bara. Tack stormen Sandy. Tack.

 

Mammas släkt kom iallafall idag och sa hejdå till mig. Jättemysigt var det. Vi fikade och jag fick massa fina saker. Massor av välehövliga pengar och en toppenbra bok av Maria, Anders och Wilmer, där det är med kartor, fakta om alla städer och stater i USA samt finns tips på sevärtheter och road trips. Toppenbra!

 

Senare kom Elin, Viktor, Annica, Martin, Markus och Jocke över till mig. Blev ännu en fika och massa prat och skratt. Vi spelade sedan "med andra ord" X antal gånger. Sjukt kul är det varje gång! 

 

Efter det åkte Viktor och Martin hem, och vi andra satte på den mysiga filmen "i rymden finns inga känslor". Efter filmen, som tog slut för sisådär en timme sedan, åkte de hem. 

 

Nu sitter jag på mitt rum och chattar med Au Pair Emil om stormen och hur hans vfamilj förbereder sig så gott de kan genom att köpa hem saker till hemmet om det skulle bli strömavbrott och liknande. Han berättar även att barnen samt pappan kommer vara hemma från jobbet imorgon. Lika bra det. 

 

Trots att jag är sjukt ledsen och arg över att detta skulle ske, så är jag samtidigt så sjukt glad. Jag hade inte velat vara en au pair, som eventuellt hade behövt evakuera och flytta på mig. Inte för att min stad är i riskzoonen, men ändå. Hade vart jobbigt att ha sina au pair kompisar i huvudet hela tiden, och tänka på hur de har det. Bättre att vara på säkra sidan och vara på ett säkert ställe. Då har jag även tid att säga hejdå till ännu fler vänner, böckerna till mina vbarn jag har beställt hinner komma och jag hinner fixa klart med min upplåsning av telefonen. Tur i oturen.