Lokaliseringsproblem

Jaa-ni, trogna näsare. Att hitta till LCC mötet igår gick ju sådär. Jag tyckte, att jag klart och tydligt hörde att min värdmamma sa "ta exit 28". Jag sätter mig i bilen, åker av vid exit 28, åker första höger, men kommer in till något industriområde? Haha. Virrar omkring där ett tag, åker ut på en riktig väg och åker som inne i en stad. Tänkte, att min värdmamma hade tänkt fel, att det var andra höger och inte första, och med tanke på att jag såg butiker och hus så trodde jag att jag kanske var rätt. Efter att ha virrat omkring yttligare ett tag ringer jag till Olivia, och tänkte fråga om hon redan var framme, och då kunde förklara vägen. Hon svarade inte, och sedan ringde hon, men då missade jag det osv. Jag ringde även till min LCC, men la på, för tänkte att det är ju inge bra att köra bil samtidigt som man pratar, speciellt inte i detta land, då det är böter och hela faderullan om polisen ser en, och det är ju poliser överallt, så ingen ide att chansa tänkte jag. Jag stannar då till på någon väg som heter "lynn end road". Jag ringer min värdmamma och säger att jag är helt lost. Hon frågar vart jag är, och hon söker på gatuadressen på internet. Hon säger då "åkte du in på exit 28?". trodde jag hon sa ja. Då upprepade jag, "Ja, jag åkte in på 28. 2-8." Då sa hon "men nej, jag sa 20a inte 28!". Och om man säger det på engelska, snabbt, så låter det verkligen exakt lika. Åh, så klantigt av oss båda!  Men då viste jag ändå vägen, så var bara att åka tillbaka. Grejen var bara den, att eftersom jag virrat omkring, så visste jag inte riktigt vart jag var. Jag hade tydligen virrat omkring så mycket, att när jag väl kom upp på highwayen, så var jag vid exit 25... haha. Aja, jag hittade iallafall fram till mötet, och jag var inte sen sista att anlända! 

Mötet var som sagt på panera bread, så jag tog min brocollisoppa jag brukar ta. Super! Jag gjorde tillsammans med 3 andra svenska tjejer, ett svenskt bord. Kändes kul att kunna sitta och prata lite svenska sådär. Jättetrevligt! 

Vid 9 stängde stället, och då åkte jag hem, och kom hem på första försöket. Woho! 

När jag kom hem gick jag in och pratade lite med mina värdföräldrar, som skrattade åt mig lite för att jag hört fel, men tyckte samtidigt synd om mig som åkt runt så länge haha. 
 
Jag gick sedan upp till mitt, och la mig i sängen på en gång. Har nog aldrig lagt mig så tidigt här. 10.30.









Bränd näsa


Kommentarer
Emma

Hahaha vad kul ;) fick mig att tänka på
När vi försökte hitta den där klubben haha ;)
Saknar dig så min fina <3

2013-05-01 @ 04:50:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0