Okay, first of all, im here. In my new home in Essex, Ma. 

 

Jag har egentligen så otorligt mycket saker att skriva, men vet inte riktigt i vilken ordning jag ska skriva allt. 

 

Kanske är bättre att jag skriver om vad som hänt nu, här i MA, med tanke på att det är nydligare, men samtidigt är det kanske bättre att få tiden i Chicago överstökad? Blir kanske inte heller lika krångligt för er att läsa på så sätt... Det visar sig.

 

Jag ville bara slänga in ett litet snabbt inlägg om att jag nu är på plats. Jag har inte packat upp mina saker, så det känns inte som hemma än. Men familjen är verkligen underabar. Egentligen borde jag inte säga det, med tanke på att jag skrev så i förra familjen jag var i första dagen as well, så kasnke är a bad sign eller något om jag gör det. Men nu har jag lärt mig av mina misstag, och kommer inte göra om de sakerna som gjorde att jag hamnade i rematch in first place. Familjen verkar iallfall toppen, och barnen har redan sagt att de älskar mig. Det känns bra.

 

Idag var min första arbetsdag. Började 7.30, så är bara att komma in i rutiner igen. Barnen är lediga från skolan hela veckan då det är något lov. Spring break?! 

 

Efter lunch åkte jag och min värdmamma ut och körde lite bil, i MIN bil.  Att ha sin alldeles egna bil känns lite väl lyxigt. Men det behövs väl när man bor mitt ute i skogen, haha. 

Iallafall så körde vi på väg 185 som tydligen är huvudvägen till allt, om jag minns rätt haha. Exit 15 är vägen till oss, 17 till min värdpappas föräldrar, 18 till något osvsov. Lär nog ta ett tag innan jag hittar lika bra på vägarna som jag gjorde i Frankfort området.

Vi åkte iallafall till min värdpappas föräldrars hus, som var gigantiskt. Otroligt fint. Vi gick inte in, utan åkte bara förbi och svängde runt i deras stora "rodell" på deras uppfart. 

 

Vi åkte sedan vidare till min värdpappas bror. Där gick vi in och hälsade på hans barn och deras au pair. Jättefint och stort hus bodde de också i. 

Efter det åkte vi till stranden som bara ligger en bit från vårt hus. Jättemysigt! Kommer nog bo på stranden i sommar, haha. Jättevackert! 

Dock, så hörde vi på radion, när vi åkte hem från stranden, att det vart ett bomdnedslag på Bostons maraton. Min värdmamma blev jätteorolig, då hon kände en vän som sprang loppet. Tur i oturen, hade han endast en mile kvar till mållinjen, så han fick inte springa klart loppet, men bättre det än att bli skadad.

 

Hörde att det var en 8årig kille som dog. Fattar inte vad det finns för hemska människor i denna värld som vill skada människor medvetet. Blir så arg! 

 

Vill även säga vad otroligt glad jag är för att jag har såååå fin familj och fina vänner där hemma i Sverige. Vet inte riktigt hur många meddelanden och sms jag fått angående bomben. Ni har skrivit i oro och frågat hur jag mår, om jag var där, osv. Att veta att ni verkligen bryr er om mig så mycket, att ni tänker på mig, berör mig sååå mycket. Ni är så fina! Tack för att jag har turen att verkligen ha så underbara vänner. Love you ♥

Efter jobbet åkte jag och familjens au pair, som de hade innan mig, som inte åker hem förrän i maj, till gymmet. Hon fick konstigt nog idag ett brev från gymmet där hon får ta med sig en vän till gymmet för att provträna i en vecka. Hur kul är inte det? Ödet... 

Så vi bytte om och packade kläder och duschsaker för vi skulle göra oss i ordning på gymmet efter träningen, då vi skulle möta upp några av Anouschkas vänner. Anouschka är förövrigt en otroligt snäll tjej. Är glad att hon kommer stanna här ett tag till, så att hon kan visa mig runt här, och även låta mig träffa hennes vänner så att jag inte är ensam här borta! Haha.

Med tanke på att vi kom ganska sent till gymmet, och skulle möta upp hennes vänner runt 8, så sprang jag bara i en sån där cykel i ca en timme. Dock med några pauser, men ändå. Kändes i benen kan jag säga. Inte sprungit på hur länge som helst, då jag bara kört styrka med michelle på gymmet typ, men är väl bra att öva upp kondisen lite om jag nu ska springa omkring med barn igen! Haha.

Allt är även så otroligt annurlunda. Är så van med mitt "Body tech" med Michelle, men nu är det "Y" med Anouschka och vi tränade inte ens tillsammans, vilket jag dock kan förstå. Jag tycker bara att det är skönare att träna med någon + roligare. Men alla är vi olika, vilket är bra det! 

Känns även så pinsamt att gå omkring där själv och testa på alla maskiner för första gången helt själv. Vågar nog inte det. Fanns även en hel del gulliga grabbar på det där gymet, till skillnad från Mokenas gym med endast gamla gubbar, så vill inte direkt skämma ut mig det första jag gör i denna stad! 

 

Iallafall, vi kom iväg och träffade vännerna på Mcdonalds. Var trevliga tjejer, men kändes lite konstigt att sitta där, medan de pratade på om saker jag inte riktigt förtod mig på. Det var dock en otroligt söt Mexicansk tjej, som frågade mig massor varför jag var i rematch, och att hon själv funderat på att gå i rematch, men inte ville det för att hon älskar barnen för mycket och inte vill lämna alla vänner. Hon verkade så förståndig och smart, men var samtidigt så otroligt flummig och rolig. Fick alla att skratta och hade världens personlighet. Jättegullig tjej som jag absolut skulle vilja hänga med! 

 

Här borta har jag en curfew på klockan 10, vilket jag tycker är lite väl tidigt. Men förstår de, då de har två småflickor, så respekterar det verkligen. 

Nu sitter jag på mitt rum och mumsar på en banan och dricker lite vatten. 

Imorgon ska vi ha en picknick på beachen med några av Anouschkas vänner, två av de som vi träffade idag, ifall det är bra väder. Så håller tummarna för det!

 

Ska även försöka att packa upp alla mina saker imrogon och hänga in det i min egna "walk in closet". Inte riktigt så, men ändå så man kan gå in i den, haha. 

Nu ska jag lägga mig och sova! 

Och till er som sagt att det är så tomt på bloggen, förlåt, jag vet att den har stått stilla allt för länge nu, men har haft så otroligt mycket annat att tänka på. Nu är allt på plats, och jag kan pusta ut och kunna leva igen, så ska snart bli liv här igen!