Helvetesonsdag

Att jag var lyckligare än någonsin i måndags borde jag inte ha nämt... Dagen har vart en av de sämre i historian. Har nog inte vart såhär arg under hela min tid i USA, eller jo, men idag var det en av de agressivare dagarna. 

Som ni alla vet, så måste jag alltid hämta upp städtanten, som återigen, inte städar mitt rum eller badrum. Varför jag då måste lägga min lediga tid på att hämta henen förstår jag inte riktigt. Jag är inte bäst på matte, men så mycket vet jag att något har gått fel där.  

Nu när det är vinter, är det även otroligt halt här hos oss. Som jag nämnde tidigare, så har amerikanare inga vinterdäck, och blir då ännu värre av det hela. Jag bor mitt ute i ingenstans (kan mamma, bror, Michelle och andra vänner intyga) och har världens längsta driveway, som är brant, och är alltså väldigt svår att ta sig upp på, både genom att gå och bil.
 
Idag efter att jag lämnat barnen i skolan, åker jag direkt till att hämta kamlanti, som är städerskans namn. Jag smsar alltid henne och säger att jag är där, men jag tror att där hon kommer ifrån (Indien), så anpassar man sig inte efter tider, för jag får alltid som minst vänta 15 minuter på henne och har som mest fått vänta i 40 minuter. Vet inte ifall hon njuter av att låta mig vänta, om hon inte kan läsa "Hi, Im here" eller om hon bara är otroligt elak. 
 
Idag var hon ganska snabb (20 minuter). Som jag nämnde, så är det halt, och min lilla bil kom inte ens upp för en liten backe på deras uppfart. Jag fick alltså backa för att komma ut, vilket gick utan problem. I bilen är det alltid väldigt tyst, då hon aldrig svarar på mina frågor. Jag brukar fråga hur hon mår, och vad hon gjort i helgen och liknande, men utan svar. Har jag tur så säger hon ibland "hej" när hon öppnar dörren. 

Iallafall, vi hade kommit till slutdestinationen, min driveway. Min värdpappa hade sagt till mig att lägga i 1an på "växeln" istället för "D", för att det skulle vara lättare att komma upp då. Gjort som sagt, men jag fastnade med däcken, och ju mer jag gasade, desto djupare kom jag med däcken. Jag backade och gjorde om, men snurrade bara runt. Jag backade då ner till brevlådan (där jag fick parkera min bil efter konserten i lördags och ta en trevlig nattpromenad mitt i skogen). Jag stannade bilen och sa till henne att hon får gå av här för att bilen inte kommer upp. Hon suckar hogt och går ut. Jag säger till henne att jag inte kommer gå med henne upp för att jag ska till gymmet. Hon suckar ännu dyngre och högre denna gång, smäller igen dörren och går iväg. Detta är dock ett väldigt vanligt beteende från henne, då hon aldrig kan säga "tack för skjutsen", eller något liknande. 

Efter det åker jag iallafall till gymmet, cyklar/springer lite på en maskin, och efter 20 minuter kommer Janni. Vi provar på en ny maskin som ser ut som en groda i. Står utåt med benen. Väldigt jobbig var den iallafall! Lite senare kommer Clasine och joinar oss. Vi skulle ta abs-passet som började 10. Otroligt jobbigt! Jag har ganska starka magmuskler, men jag fick verkligen kramp. SÅ jobbigt! Bra träning iallafall! 

Resten av dagen rullade på, och nu har jag slutat. Min värdmamma kom hem tidigare idag (vid 5). Pratade lite med henne och lekte sedan lite mer med barnen, och sedan berättade min värdmamma att vi kommer åka till NJ på söndag istället för på lördag, såå lycklig! Hade inte velat spendera yttligare en helhelg i NJ...

Idag ska jag till mallet med mina svenska bruttor och inhandla de sista julklapparna. Med tanke på att vi ska fira jul i NJ så måste jag fixa present till föräldrarna också. Tror jag vet vad jag ska ge de, bara något väldigt simpelt, då jag la ner allt för mycket pengar på deras födelsedagspresenter... Är för generös ibland. Vi ska nog även äta lite middag. Var längesedan vi hade en "mitt i veckan" middag. 

Dagen var kanske helt OK ändå. Jag blir bara fruktansvärt arg på att på ett sätt bli utnyttjad. När folk lägger ner tid och energi på att hämta upp mig, så är jag iallfall redo när de kommer, jag pratar med de i bilen och jag säger förtusan "tack så mycket för skjutsen" när jag blir avsläppt. FY! Folk som tar en för givet är ett stort big no no för mig. 
 
Dags att göra sig redo! 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0