Ledsen i ögat på Lucia
Aslutade nyss ett långt facetime samtal med min mamma. Ringde henne i panik om att jag råkat logga ut från datorn och kan inte komma in igen för att jag inte minns mitt lösen... Vad jag verkligen hatar med mig själv, är att jag inte kan kontrollera mig själv när jag blir arg. Jag skäller lätt ut andra när det är jag själv som är problemet, vilket jag inte menar något illa med egentligen, det bara blir så. Världens sämsta egenskap. Min mamma var iallafall världens snällaste och ringde till apple i Sverige för att fråga om hjälp hur jag kunde fixa detta, så jag fick prata med snubben David genom mammas telefon hur jag kunde fixa detta. Det går att fixa, bara det att jag måste åka ner till apple store här och fixa detta. Detta får jag göra imorgon på förmiddagen, då jag behöver fixa med mitt sista prov inför Harvard. Så typiskt att det alltid ska hända krångel för mig när man ligger under tidspress.
Med tanke på att det börjar närma sig jul nu också, trodde mamma att jag kanske blir extra känslig, vilket jag med kan ha stor betydelse. Det är ändå andra året jag är ifrån familjen på jul, vilket känns lite konstigt faktiskt. Men att höra att man är älskad och saknad kändes bättre än bäst. Hampus, min mammas pojkväns son, sa till mig i facetime "Varför kom du inte hem i höst? Jag har längtat och längtat och sedan kommer du inte hem!". Min lilla kusin sa också att han saknade mig och det värmer verkligen i hjärtat. Jag har vart så orolig att han inte ska komma ihåg mig då han faktikst bara var 2 år när jag åkte.
Hampus, Wilmer och mamma sjöng iallafall en lucia-sång för mig, vilket var mysigt. Fick lite luciamys iallafall!
Är iallafall jätteskönt att veta att man har stöd på andra sidan jorden, som ställer upp för ALLT. Jag är såå lyckligt lottad att jag har en sådan bra familj. Ni är bäst. Glöm aldrig det. Jag älskar er, såå mycket!
Kan tyvärr inte lägga in några bilder, då jag inte har några på denna inloggning... Klantiga jag som glömmer ett lösen...
Kommentarer
Mamma
Vi älskar dig!!!
Trackback