4th of July - "Allergic Reaction Day"?

I torsdags var det 4th of July här i usa, som är deras nationaldag. Med tanke på att jag inte bor i en helamerikanskfamilj, så firade vi inte riktigt denna högtid, vilket jag tyckte var lite synd. Har hört från både mina au pair vänner och amerikanska kontakter att detta är deras favorithögtid och att amerikanarna slår på stort. 

Jag är nu i NJ (New Jersy) med min värdfamilj och hälsar på min värdmammas föräldrar, vi bor självklart här me de. För några dagar sedan så fick jag utslag på hela kroppen, och det har bara blivit värre. På 4th of July, alltså i torsdags, var det så illa att det var över exakt hela kroppen. Fötter som huvud, som ansikte som rygg.  Min värdmorfar och jag åkte iväg till CVS för att försöka få hjälp, då ingneting nästan var öppet efertsom det var en högtid. Vi kommer in och expititen blir helt chockad över mina utslag, då hon aldrig hade sett något sådant illa. Hon föresöog att ta oss till en doktor så fort som möjligt och att vi skulle köpa några piller, men min värdpappa köpte bara pillrerna åt mig och sedan åkte vi hem. Hela min värdfamiljsfamilj är doktorer av något slag, så han sa att vi skulle hem och ringa någon släkting istället då det är så dyrt med sjukvård i detta land. När jag kom hem tog jag en tablett och min värdmamma och värdmormor blev jätteoroliga och började ringa runt till alla möjliga för att försöka få hjälp. De ringde även och beställde en "eniPen"  som är en allergispruta, då både min mamma som jag pratat med och min värdfamilj trodde det var något allergiskreaktion. Jag tog strax efter två till tabletter då min värdpappas bror hade sagt att jag kunde äta mer, så blev helt dosig av de där tabletterna. Blev suddigt för ögonen och jag kände mig verkligen illamående och full, kind of. Kunde inte gå rakt och kunde inte träffa rätt på tangentbordet, så jag gick upp på mitt rum och lade mig. Jag sov så länge, att min värdmorfar tydligen hade blivit så orolig och sagt till min värdmamma att gå upp och kolla till mig. Så himla fint ändå att de bryr sig så mycket om mig =) 
 
Efter det tog jag en kalldusch och smörjde in mig med en salva som tydligen skulle vara bra för utslag. Ännu denna gång blev min värdmorfar orolig för att jag var inne i badrummet så länge, haha. 
 
Det var nu vi alla hade tänkt gå ut och äta, och på ett sätt fira högtiden, men alla var oroliga att jag inte kunde följa med/ville följa med pga utslagen. Men det var inga problem för mig sade jag, och gick upp och satte på mig en klänning. Med tanke på utslagen kunde jag inte sminka mig, och salvan är rosa, så var verkligen helt rosaflammig + utslag över hela kroppen. Såg inte riktigt klok ut. Tur att amerikanare overall inte klär upp sig allt för mycket när de går ut och äter, haha. 
 
Vi åker till ett indiskt område och beställer ett bord på min värdmammas favoritrestaurang. Det var kö, å medan vi väntade gick vi omkring i indiska affärer och kollade på saris (vet inte hur det stavas, men tygstycket indier har på sig, som en klänning). Hur vackert som helst. Skulle nästan vilja köpa en bara för att ha en och kolla på. Hade det inte vart för att de ligger på över 100 dollar, hade jag lätt slagit till. 
 
Efter ett tag gick vi in till restaurangen och väntade. Var massor med folk som stod och trängdes och det var verkligen hur varmt som helst. Det var 40 grader i skuggan när vi lämnade huset, så jag överdriver inte om det var över 50 grader i det lilla vänderummet. 
 
Efter ett tag var det verkligen vår tur att komma in. Det var då jag kände hur mina ben blev svaga och allt blev svart för mina ögon. Jag kastade mig ner på första stolen jag såg och jag bara slocknade av. Allt blev svart. Jag hörde röster som ropade "johanna, johanna", men jag hade inte kraft att svara. Jag kände sedan hur jag verkligen behövde spy, så min värdmamma och hennes mamma kom med mig till badrummet, då de var typ tvugna att bära mig, då jag inte kunde stå rakt.  Satte mig vid toaletten och verkligen kände hur det var något som behövde komma upp, men som tur var gjorde det inte det. En i personalen hade kommit in med ett glas med lemonad med salt i, som skulle vara bra för att få tillbaka energi. Jag hade drabbats av blodsockerfall, som jag fått X antal gånger. Fick antagligen detta av en mix av för lite vätska, massor av piller och medicin, värme, och av utslagen. 
 
När jag kom tillbaka till bordet, var alla så lättnade över att se att jag hade fått tillbaka färg i ansiktet och att jag mådde bra. Personalen kom även fram och frågade hur jag mådde, vilket jag tyckte var jättegulligt. 

Vi beställde in mat, kom in allt möjligt. "förrätten" var inte så god enligt mig dock. var en kall youghurt med grönsaker i. Blev så tjockt i munnen, men kändes så dumt att lämna det, då de gärna vill att man äter upp allt man har på tallriken, haha. Men kunde iallfall inte äta det! Varmrätterna var dock jättegoda! Hela restaurangen var vegitarisk så allt vi gick in var självklart vegitariskt. Min favorit, som även är min värdmammas favorit, var friterad vitkol med mycket kryddor och sås. Så gott! Kändes som en köttkonsistens fast det bara var en grönsak. Hur mumma som helst! Sedan var det andra grönsaker och ris och nudlar. Jättesmarrigt! 

När vi kom hem var klockan så mycket att det bara var att ta barnen till säng och jag tog fler tabletter vilket gjorde mig trött igen. Så var bara att somna för mig med.
 
Trots att det inte var en "typical" amerikansk dag för mig, så hade jag en jättetrevlig dag, förutom allt klieri och svimattacker. Känner verkligen, att för mig, så hade jag inte kunnat hamnat i en bättre värdfamilj. Dessa är så omtänksamma, och snälla, och vill verkligen mitt bästa. Är så tacksam för att de tog emot mig med öppna armar och verkligen välkomnade mig som en familjemedlem i deras hem.
 

Ansiktet och axeln


Hela benet, fullt av utlslag. Fram som bak.


Handflatan och ovanpå.


Inga bra bilder med webcameran, men det är nog lika bra det. Såg verkligen bedrövligt ut... 
 


Kommentarer
Marita

Så jobbigt för dig med den där allergin som du fått. Svårt också när du inte vet vad du är allergisk mot :( Hoppas att den har blivit bättre nu. Du har ju i alla fall tur att du är i en familj som verkligen hjälper dig nu. Kram och ha en bra vecka <3

2013-07-09 @ 22:04:31


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0