Polis, polis, potatisgris

Ännu en underbar och solig dag har passerat! Eller, dagen är ju inte över, men ändå! Haha.

Ingen skola för K idag, så vi var ute och lekte lite i solen innan vi åkte till biblioteket och lånade böcker. Sedan fick jag ett samtal från min värdpappa som frågade om jag kunde köra barnen till MMJ's idag istället för imorgon. Så efter biblan åkte vi hem och jag lagade mat och sedan packade jag väskan och körde sedan över dem dit.

MMJ's ville ha ett litet samtal med mig, så blev lite nervös! Haha. Men hon ville bara lära känna mig lite, och berättade att de var så glada över att ha mig i deras familj, så blev så glad! Hon sa att nästa gång jag kommer över så får jag stanna längre, så att hon får lära mig att laga indiskmat, vilket jag gärna vill, då jag ÄLSKAR indiskt!

När jag åkte hem la jag mig ute och kollade senaste avsnittet av ullaredsgubbarna i USA och fick skratta av mig lite. Haha, så jävla dåliga människor. Fattar inte hur de ens kunde åka iväg till USA när den ena inte ens kan prata något alls och den andra kan säga typ "hi". Kul var det iallafall! Sedan ringde jag mamma på facetime, och vi pratade i säkert en timme. Lite mysigt som alltid!

När jag pratat klart med mamma och gått in i huset igen, efter underbar sol, händer det något som fick mitt hjärta att stanna för en mikrosekund eller två. Jag sitter i soffan i vardagsrummet och kikar runt på datorn lite, och hör att det kommer en bil, körandes på gruset. Tänkte att det bara var min värdmamma som kom hem, så tänkte inte mer på den saken. Tycker att det dröjer lite väl lång tid att någon kommer, så kollar ut genom fönstret och ser fetaste polisbilen stå där! SHIT tänker jag. Nu är de ute efter mig, då jag visste att jag körde 5-10 miles/hours för fort på vägen, när en polisbil passerade tidigare på dagen. Ser att en stor, muskulös polisman kliver ur bilen och är påväg upp till huset. Jag fick verkligen panik, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Skulle jag gömma mig? Låsa alla dörrar? Ringa efter hjälp? Jag bestämer mig dock för att gå och öppna dörren. Så öppnar dörren, och ropar efter honom, "ursäkta?". Han kommer mot mig, och mitt hjärta dunkar verkligen på för fullt! "Can I help you with anything?", frågar jag honom. Han frågar då om jag bor här, och om jag kunde ge ett papper till mina värdföräldrar. Det var något om nummerskylt på huset. Jag svarade att jag skulle överlämna lappen till honom, och sedan tackade han och önskade mig en trevlig dag, och jag gjorde detsamma. All panik, för ingenting! Jag kunde dock inte sluta skaka på kanske 5 minuter. Vart så rädd! Efter det låste jag dock dörren ordentligt och gick upp på mitt rum istället! Haha. 

När min värdmamma väl kom hem pratade vi om vad som hänt idag, och hon skrattade bara åt att han kom. Hon tyckte även att lappen var lite töntig, då det handlade om att vi inte har något nummer på vårt hus, bara på vår brevlåda, så att om vi inte sätter upp det inom en viss gräns kommer vi behöva betala 50 dollar, vilket hon skrattade åt. Lite kul! Att jag blivit så orolig, för en liten nummerskylt! Haha! 

Iallafall. Nu sitter jag på mitt rum, och har på alla sätt och vis försökt få in internet i min telefon och dator. Det är så konstigt det här, för ibland funkar bara telefonen, ibland bara datorn, ibland båda och ibland inget. Nu funkar datorn iallafall, vilket är skönt! 

Jag har precis tagit en dusch, vilket var otroligt skönt! Funderar på att lägga mig snart, men insåg att klockan bara är 8.50pm... Kanske ska lägga mig och läsa lite? Eller försöka se någon serie... 


Mina sötnosar


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0