Tankar

Läste precis på min kära väns Jannis blogg. Hon är smart hon och skriver väldigt bra saker på ett bra och roligt sätt. Diggar den tjejen! 
 
Iallafall, när jag läste hennes inlägg, om att hon nu snart vart här i ett år, fick mig att inse att jag tusan vart här i ett och ett halvt. 20 jäkla månader snart!! Vart tog tiden vägen??
 
Jag håller med Janni lite om det där med att ibland känns det som att man alltid varit här och att Sverige bara är en fantasi, att man bara drömt om det men att det inte finns på riktigt. Mitt liv är ju här nu, och det känns som att det alltid har varit så. Jag vet dock att det kommer bli tvärtom när jag kommer hem till Sverige, då kommer det kännas som att jag alltid har varit hemma och aldrig varit här i USA.
 
Jag kollade precis min nedräkning, och gissa vad? Jag har bara 17 arbetsdagar kvar. HELT GALET! Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta. Jag har börjat blivit riktigt känslosam. Idag på gymmet kom en au pair fram till mig och frågade hur jag känner inför allt, och då kom tårarna, bara sådär. 
 
Vissa dagar känner jag mig bara så himla klar med allt, men dagar som denna, när barnen är änglar, lyssnar, skrattar sitt underbara skratt och bara myser och säger hur mycket de älskar mig, är dagar då man aldrig vill lämna de. K har sagt varje dag nu i säkert en månad att hon inte vill att det ska gå fler dagar, att tiden ska stanna, så att jag aldrig behöver åka hem. Hon säger hur mycket hon kommer sakna mig och att hon älskar mig så mycket. Bara av att skriva detta får mig att börja gråta... 
 
Jag kan bara inte inse att tiden gått så fort, och att jag så snart kommer att lämna allt. Jag kommer självklart alltid att minnas detta, men jag kommer inte leva detta igen. Det kommer bara bli minnen. 
 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva för att få ut hur jag känner. Har aldrig kännt såhär förut. Att lämna Sverige var ingenting i äjmflrelse med att lämna det här. Jag visste ju för ett och ett halvt år sedan att jag skulle komma tillbaka, men till det här, kommer jag ju aldrig komma tillbaka till. Barnen och familjen har jag ändå en chans att kunna prata med och besöka ifall jag skulle vilja/de skulle vilja, men alla vänner jag träffat här borta, alla amerikanare från fester och event och bara helt random kommer jag ju aldrig kunna hålla kontakt med. Ett år, fyllt med känslor från alla håll och kanter ska bara ta slut, sådär.
 
Kortfattat, jag har ångest för att komma hem. Jag är nervös. Jag är skiträdd. Först och främst, som Janni skrev, jag är rädd för att folk ska tycka jag har förändrats, jag är rädd att ingen kommer vilja umgås med mig, jag är rädd att jag inte kommer ha några vänner när jag är hemma, jag är rädd för min framtid, jag är rädd att jag inte kommer kunna trivas i Sverige. Jag är rädd för mycket. Livrädd. 
 
Nu ska ni, nära och kära, inte tro att jag inte vill komma hem och träffa er, för så är det verkligen inte! Jag längtar så tills att få krama om er alla, men sen? Vad händer sen? Jag vet ju att allt kommer att vara precis som jag lämnade Sverige efter en vecka om ens det. Aja, vad som händer visar sig väl, finns inte så mycket att göra här och nu. 
 
Nu ska jag kanske packa, eller varför inte kolla på en serie och käka chips. Låter bättre.
 
Ciao
 
 


Kommentarer
Mamma

Älskade hjärtat!! Jag kan förstå alla dina tankar, men var inte rädd. Efter det här äventyret när du är full av erfarenheter (bra och mindre bra) kommer du att fixa allt! Vi är många som längtar efter dig! Både den Johanna som lämnade Sverige som 19 åring och den "nya" Johanna som kommer hem som nästan 21 åring!!! Du ärr sååå saknad och älskad!!
Puss

2014-04-17 @ 06:27:20
Emma

Förstår precis din rädsla och hur du känner jag har vart där. Men att komma hem till Sverige var skönare än jag trodde, jag har haft fullt upp sen jag kom hem och har fortfarande inte hunnit träffa alla människor haha! Men du ska veta att jag finns här när du är hemma, jag vill umgås med dig och jag kommer att umgås med dig hur mycket du vill!! Jag saknar dig sjukt mycket min fina vän och jag bara längtar tills vi can go crazy together again !! Jg älskar dig bästa du <3

2014-04-18 @ 13:28:01
URL: http://nattstad.se/memela


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Johanna Granlund

Ett livs äventyr

RSS 2.0